Projekt, KTM 450 SX-F, cross till enduro: del 1.

Nyss hemkommen, här med monterade endurohjul och klibbiga Michelindäck.

År 2013 släppte KTM sin nya motorgeneration i motocrosshojen 450 SX-F. En enkelt uppbyggd enkelkamsmotor ersatte den underhållskrävande dubbelkamsmotorn. Jag fick prova 63-hästarsmonstret på en frusen sjöis med härliga finndubb och allt sedan den provkörningen har det legat och gnagt, ”en sån borde man ha”. Det skulle dröja ända till i vintras då jag, återigen på en iskörning, blev omkörd både på yttern och innern av en kamrats 450-cross då jag själv körde på min, förvisso potenta, KTM 690 Enduro med finndubb. Här måste shoppas cross!

Sagt och gjort, efter lite efterforskningar kom jag fram till att det var en 2017 eller 2018 man skulle ha. Rimligt pris och nästan med den senaste tekniken. Efter lite letande på Blocket och Facebooks Marketplace kunde jag lägga vantarna på en schysst KTM 450 SX-F från 2017 för endast 35 000 kronor, ett fynd! Timräknaren angav endast 67 timmar och den såg fin ut i plast och ram och startade snällt.

Startbatteri från Italienska GET, extremt kompakt och med grym kraft!

Vid efterföljande helgs ispremiär konstaterades dock att startbatteriet var i sorgligt skick och det fick ersättas med ett nytt. EMX Racing tillhandahåller ett yttepyttelitet batteri från Italienska GET. Relativt prisvärt med 1595 kronor. Första gången efter montering och full uppladdning (vilket alltid ska göras!) skulle jag bara trycka till på startknappen för att se att det funkade. Brum så hoppade hojen igång, den gick inte ens ett varv på startmotorn. Klart imponerande startkraft! Väl på isen funkade hojen klockrent, trots fyrväxlad låda (USA-modellen har femväxlat..). Knepet är att dreva högt, 15 kuggar fram och 48 bak fungerar fint på isen.

Efter att isen släppt och finndubben förpassats till friggeboden började tanken på ett kul projekt gro i huvudet, ”undra hur bra denna hoj kan funka i enduroskogen”? Utan en egen endurohoj i garaget och med tanke på hur många som kör med rena crosshojar i de stora klassikerloppen skulle det vara kul att prova och samtidigt få testa lite olika tillbehör.
Först ut blev att sätta på ett 18 tums bakhjul för att få lite mer dämpande gummi. Original på crosshojarna sitter ett 19 tums bakhjul med lägre profil hos däcket vilket ger mindre flex och stabilare uppträdande. 18 tums-hjulet, som redan fanns hemma i garaget, skoddes med Michelins nya Enduro Extreme bakdäck. Ett supermjukt bakdäck med grymt fäste på blöta klipphällar men med en klart förståelig kortare livslängd. Bör ändå hålla ett helt GGN för en medelsnabb motionär.

Michelin Enduro Extreme, supermjukt bakdäck med klibbigt gummi och grymt fäste.

Nästa steg var att skydda ramen och styret från skavande stövlar och klantig förare. Ett par ramskydd från Polisport för 295 kronor och ett par enkla men smidiga handtagsskydd från KTM införskaffades. Handtagsskydden förvandlar de vanliga öppna skydden till slutna som bättre skyddar händerna och även kopplings- och bromshandtag vid en vurpa.

Ramskydd från Polisport, billigt skydd för lacken på ramen, 295 kronor.
”Wrap around handguard kit”, förvandlar KTM:s original handtagsskydd till slutna. 405 kronor.

Fotpinnarna hade sett sina bättre dagar och de byttes raskt ut mot ett par titanpinnar från 24 MX märke Twenty. Riktigt läckra och med större stödyta mot foten och elakt grepp.

En reklusekoppling kändes som en viktig investering, speciellt i den stökiga terrängen vi har i Stockholmsenduron. EMX Racing hade en begagnad Rekluse RadiusX från en KTM 500 EXC som passade, även fast den inte hade rätt artikelnummer. Min research visade att original har KTM:s 450- och 500 modeller exakt samma koppling som crossen 450 SX-F. Skillnaden i Rekluse variant är att den inte har en dämpad kopplingskorg, DDS på KTM-språk (Damped Diaphragm Steel). Det öppnar alltså upp för begagnatmarknaden då en ny Reklusekoppling kostar en slant.

Montering av Rekluse, ett relativt enkelt handgrepp om man följer anvisningarna noggrant. Här syns även den skavda ramen, innan skydden monterades.

Efter ett par trevande försök i enduroskogen den senaste månaden kan jag konstatera att hojen fungerar orimligt bra med tanke på det ursprungliga användningsområdet. Reklusekopplingen har förvandlat den elaka crossen till en lugn maskin som går att tuffa på med i motionstempo. Med hojens original mapp-switch i läge 1 (lugn) och med traction controlen (också original) påslagen så fungerar det över förväntan.
Nästa steg är att ta oss an fjädringen och ytterligare piffa till utseendet på hojen och göra den till en riktigt ögonmagnet. Håll ögonen öppna efter nästa del i projekt; Cross till Enduro!