Projekt, cross till enduro, del 4, race-premiär!

Kolla noga, detta är sista gången ni ser hojen i detta utförande..

I helgen var det dags för elddopet för Bikes projekthoj, en KTM 450 SX-F från 2017 som vi försökt transformera till en vettig endurohoj så långt det går. Tävlingen var Älgjakten som arrangeras av Hallsbergs Motorklubb. En par-endurotävling över tre timmar med obligatoriskt förarbyte mellan varje varv.
Det enda på hojen som tillkommit sedan sist är att vi ökat utväxlingen med ett 14 kuggars framdrev (istället för 13) för att lugna ner maskinen något och göra fyrans växel (den högsta..) lite mer användbar på de snabbare partierna. Vi passar även på att testa ett par nya däck för den svenska marknaden. Länk till del tre av projektet.

Depåvila efter första varvet. Notera renheten på kläderna, det klart renaste enduroloppet jag någonsin kört!

Jag får äran att ta första passet och därigenom starten, alltid ett pirrigt moment på en endurotävling med mass-start. Hela 240 lag är anmälda, nytt rekord för Hallsbergs MK vars arrangörer skiner ikapp med solen.
De snabba killarna i bredd-klassen startar först och efter fem minuter är det vår tur. Namnet på tävlingen förpliktar, naturligtvis görs startskottet med en riktig älgstudsare och vi är igång! Det blir alltid lite stök när nästan 200 man ska igenom den första vänsterkurvan på crossbanan men det går relativt smärtfritt. Några ramlar och jag tror jag fastnar med crosskängan i någons framhjul (skavmärkena efteråt tyder på det) men jag lyckas hålla mig på hjulen och ta mig igenom de första minuternas kaos.

Bra grepp och härligt väder. Foto: Joakim Danielsson

Väl inne i skogen känner jag mig lite ”harig” på första varvet. Under samma tävling förra året gjorde jag en elak vurpa som pajade min vänstra axel. Det rullar på utan missöden men känslan av att vara lite vurp-rädd stör flytet.
Det blir ändå ett okej varv på cirka 28 minuter innan det är dags för team-kollegan Staffan att ta över stafettpinnen. Förarbytet går till på så sätt att man kör igenom en lite långsammare slinga för att ta ner farten, därefter får man stänga av motorn efter en linje och skjuta hojen till sin depåplats. Här får endast teamkamraten hjälpa till med puttandet av hojen. Väl i depån så flyttar men över transpondern till nästa hoj och får återigen skjuta hojen fram till startpunkten för att därefter ta sig an nästa varv.

Ut på varv två, här hjälper teamkompis Staffan till med puttandet av hojen fram till startlinjen.

På mitt andra och tredje varv släpper ”vurp-ångesten” och jag börjar få lite flyt på körningen igen. 450:n matar på med bra med kraft, ganska lättdoserat men hela tiden för mycket, kraft i överflöd! Här skiner crossgenerna igenom och man får passa sig lite när man gasar på. Med map-switchen i läge 1 och traction control påslaget sker det ändå mjukare än vad man kan tro. Vi har även en stor hjälp av automatkopplingen från Rekluse som helt eliminerar risken för motorstopp. Den största ändringen vi gjort på fjädringen är att vi minskat luftrycket i framgaffeln rejält. Från föreskrivna 10,2 bar för crossbruk ner till 7 bar. I depån minskar jag ännu mer och hamnar nere på 6,5 bars lufttryck i luftgaffeln WP XACT som är standard på KTM:s crossmodeller. Detta gör gaffeln fin och fluffig utan ett enda genomslag.

Det fanns blöta ställen på Älgjakten, här det beryktade ”diket”

Älgjakten är en relativt lättåkt tävling med mestadels sandunderlag. Terrängen går genom en glesare skog och underlaget bettar idag helt fenomenalt. De för oss nya däcken av märket Borilli kommer hela vägen från Brasilien. Kanske okända för oss här uppe i Norden men faktiskt så har Borilli varit huvudsponsor åt Enduro-VM under ett par år. En googling på Borilli ger idag ett magert resultat på svenska sidor men vi vet ett par lokala importörer och fler är på gång!

Borilli 7 Days Enduro Soft var vår vapendragare under Älgjakten. Bakdäcket finns även som Enduro Extreme i extra mjuk gummiblandning. Kanske ett klokt val för GGN?
Både fram- och bakdäck uppförde sig mycket väl under tävlingen och bjöd inte på några överraskningar.

Efter nästan tre timmar står jag och väntar på Staffan vid varvningen. Vi vet att tiden är knapp men vi skulle gärna vilja ge oss ut på ett sjunde varv. Efter tre timmar flaggas alla förarna av och inga nya varv tillåts. Staffan blir avvinkad och det blir sex varv för oss. Vid efterföljande kontroll av resultat-tabellen ser vi att det endast var en sekund och nio hundradelar från att vi hann ut. Vår totaltid var således 3:00:01,09. Sjuuukt nära! Men det är bra, då har vi ett mål för nästa år!

Fullt fokus på crossbanan, svårkört med mycket lös sand. Foto: ASFoto Media

Nästa utmaning är att ge oss i kast med den gotländska leran och kalkstenen under världens största endurotävling, Gotland Grand National. Tills dess ska 450:n vara fullt genomgången och försedd med helt nya däck och kläder. Håll utkik här på Bike.se!

Annons

Annons

Senaste utgåvan