Suzuki V-Strom 1000

Farhågorna om att nya V-Strom 1000 skulle vara en snabblyft version av föregångaren som presenterades 2002 dämpas redan vid presentationen ­kvällen före provkörningen, som äger rum i Almeria, Spanien. Dagen därpå, med bara några kilometer på trippmätaren, är jag övertygad. Det här är så långt ifrån en upp­hottad 2000-talshit det går att komma, det här är känslan du får när du kör en ny, modern, men framför allt riktigt bra motorcykel!

För att ge bättre förståelse kring min tidiga lovsång är det bra att lyfta fram var V-Strom positionerar sig sett till konkurrensen. Suzuki säger att de fyller ett tomrum mellan klass­erna på 800 och 1200 kubik och poängterar att ­V-Stromen är lättast av sitt slag med en körklar vikt på 228 kilo. Och det känns! ­Istället för att påminna om de större motståndarna upplevs modellen ha större lik­heter med konkurrenter kring 800 kubik. För att vara en fullvuxen äventyrshoj är den lätt att flytta runt och på rull märks stor skillnad. 

Jämfört med tidigare modell sitter styret 34,2 mm närmare föraren, fotpinnarna 15 mm längre bak, men framför allt har den blivit betydligt smalare över sadeln och tanken. Du sitter bättre än tidigare och det har också blivit lättare att nå ner med fötterna. Sadelhöjden (850 mm) är inte justerbar men tillbehörs­sadlar som antingen höjer med 35 mm eller sänker med 30 mm finns att köpa till. På grund av min 197 cm långa lekamen tilldelas jag snabbt den högre varianten av entusiastiska Suzuki-ingenjörer. Med denna monterad sitter även jag riktigt bra, med behaglig benvinkel. 

Justeringen av vindrutan är den smartaste som jag hittills har testat. Du trycker helt sonika rutan framåt för att justera den mellan tre fasta lägen. För att finjustera ytterligare kan rutan ställas i höjdled i två extra lägen (+15/30 mm), men då får du ta hjälp av skruvmejseln. I hastigheter upp till 100 km/h gör den ett riktigt bra jobb i de högre lägena, kör jag snabbare fungerar det bättre att använda det lägsta som förvisso leder mer vind mot kroppen, men som tar bort stör­ande turbulens. En större touringruta finns som tillbehör och det kommer garanterat finnas eftermarknadsalternativ inom kort. Vindskyddet är inte perfekt, men med rätt inställningar och några modifikationer kan det säkerligen bli ännu bättre. 

Handtagsvärme, handtagsskydd, kraschbågar, magkåpa/hasplåt, extraljus med mera finns som tillbehör och den svenska ­importören KGK erbjuder även ett ­Adventure-paket där detta plus fästen för sidoväskor samt toppbox ingår. 

Den uppdaterade V-twinnen har en mjuk och ­behaglig gång utan illasinnat hackande på låga varvtal. När jag håller mig över 3 500 varv är behållningen som störst och de 100 hästkrafterna räcker till för att sätta ­smilgropar på kinderna. 

Chassit har fått ny styvare och lättare ram, fullt justerbar USD-gaffel på 43 mm från KYB (Kayaba), ökad hjulbas med 20 mm, men också en grad brantare gaffelvinkel och 2 mm kortare försprång. Här glänser ­verkligen nya V-Strom som med mjuk och behaglig fjädringskomfort ändå har underhållande men också trygga köregenskaper. Den kräver minimalt med motstyrning, det är lätt att ändra spår i kurv­orna och ­stabiliteten är bra. Tillkomsten av slir­koppling hjälper också till att mjuka upp kör­upplevelsen då den motverkar bakhjuls­låsningar vid ­nerväxlingar. 

Fram sitter dubbla radialmonterade ­fyrkolvsok från Tokico och ABS-enheten kommer från Bosch. Resultatet är bra, ­känslan godkänd och ABS:en arbetar utan att störa.  Bromsgreppet är justerbart i fem lägen, kopplingen i fyra och båda är lätt­använda. Den sexväxlade lådan flyter på fint och jag hittar aldrig några ofrivilliga frilägen. 

Nya V-Strom är som klippt och skuren för körning på asfaltsbeklädda landsvägar. I hastigheter över 140 km/h ger dock motorn ifrån sig en del vibrationer vid kritiska ­varvtal, men undviks dessa är det inga problem. ­Gasrullen är till för att användas!

Traction controlen kan ställas i två lägen eller stängas av helt för den som vill. Läge 1 är det minst restriktiva och tillåter mindre uppställ medan läge 2 stryper tidigare, det mest lämpade för asfaltskörning. Med detta läge i gick det att ge fullt i utgångarna även när det var lite blött utan annat än en viss sido­förflyttning bak innan systemet grep in. 

Efter över 30 mil i sadeln på varierade ­asfaltsvägar är jag tillbaks där jag började resan. Nya V-Strom 1000 imponerar med att vara lätthanterlig, användarvänlig, kom­fortabel men inte minst underhållande. Grus­körning fick vi inte testa, men jag är över­tygad om att cykelns fina balans skulle göra sig även på löst underlag. 

Suzuki är återigen på rätt spår, se nu till att hålla er där! 

Plus: Smidig och lättkörd. Bra fjädrings­komfort. Underhållande kör­egenskaper. Härlig motorgång. 
Minus: Plastiga detaljer. Vibrationer vid vissa varvtal i högre hastigheter. Kort serviceintervall.

Publicerad i Bike nummer 2 2014
Text: Oscar Algott
Foto: Suzuki