Ducati 620i Monster (2002-2007)

Med 618 kubik och ny insprutning (föregångarna hade förgasare) har maskinen nio hästar fler än tidigare. Dessutom varvar den 1 500 varv högre och har ett större register att spela på. Det betyder nu inte att den blivit ett effektmonster, eftersom den angivna effekten bara uppgår till 60 hästkrafter, och jämfört med andra maskiner är registret ganska kort.
Trots det är det en trevlig bekantskap eftersom den hänger med vilka konkurrenter som helst, där det verkligen räknas, på landsvägen. Hemligheten ligger i ett välbyggt chassi som har låg vikt. Hela bygget andas stabilitet, något som även de äldre modellerna hade. Den senare versionen har fått flera hi-tech lösningar som inte fanns förut, som aluminiumsving, dubbla bromsskivor och inverterad framgaffel. S-versionen kännetecknas av en liten toppkåpa som faktiskt gör ett mycket gott arbete när det gäller att styra undan fartvinden från föraren. Till nyheterna hör även en kodad tändningsnyckel, som gör den svår att tjuvkoppla, och ny instrumentering med extra information i små digitala fönster. Tyvärr är graderingen på de två analoga mätarna lite tunn och därför svåravläst. Kolfiber är viktigt för den här sortens motorcyklar, som litet löst brukar benämnas streetfighter, och även minsta Monstern är utrustad med detta undermedel.
Lustigt nog har Monster i vårt jämförelsetest av små bushojar (8/02) lägst toppfart och sämst acceleration, men inte i några situationer blir den efter. Den har dessutom lägst bränsleförbrukning vilket även för den här sortens maskiner är ett tungt argument. Dessutom är tanken minst i klassen, bara 15 liter, men tack vare den goda bränsleekonomin är aktionsradien trots det hela 23 mil.
Det här är ett trevligt val för den som vill ha en udda maskin som numera kan ståta med betydligt bättre tillverkningskvalitet än för bara ett par år sedan.