Yamaha YZF-R 125

Under sina glansdagar var Yamahas TZR 125 en kraft att räkna med bland 125-kubikarna. YZF-R 125, som i år presenteras i en helt ny modell, följer i Yamahas R-modellers fotspår. Deltabox-ramen i aluminium är byggd runt en modern encylindrig fyrtaktsmotor. Hojens utseende, detaljer och färgsättning påminner starkt om R6:an.

Häng med så tar vi en sväng. Motorn är helt vibrationsfri och har mycket tyst avgasljud. Insprutningen fungerar bra och motorn ger exakt gassvar.

Motorns karaktär känns bra, den har jämnt register och precis lagom med vrid. Trots den begränsade effekten känns det som att motorn fungerar som på de stora hojarna; för att vara en 125:a har den bra vridmoment även på låga varvtal.

 

Vi styr kosan mot centrum i en stor klunga och i accelerationerna hänger lite tävlingslystnad i luften.

Hojens lätta körbarhet kommer till sin rätt i stadskörning. Styrningen fungerar exakt och hojen känns stabil. Fjädringen kändes lite väl mjuk i början, men nu fungerar den som den ska, kullerstenarna och förhöjningarna vid övergångsställena orsakar ingen som helst instabilitet.

Det egentliga racet börjar först när vi lämnar staden bakom oss och gasar ut på motorvägen en stund. Resan fortsätter då i hopkurad ställning bakom den racemässiga lilla kåpan. Med oss har vi en toppförare från förr, Eero Hyvärinen, och han pressar upp farten till 130.

Utan alltför stort besvär kommer YZF-R:en upp i farter kring 120 kilometer i timmen, vilket gör den till ett bra val även för motorvägskörning. Trots att kåporna är racemässigt små är de snyggt formgivna för att smidigt föra luftmotståndet över föraren. Som kort förare själv, har jag bra skydd bakom kåpan. Mina längre kollegor hade inte heller något negativt att säga om varken körställningen eller kåpornas funktion.

Modellen är särskilt utformad för den europeiska marknaden. Man har tagit hänsyn till såväl medellängden som kvalitetskraven här.

Efter motorvägsbiten börjar så den del som vi hade sett fram mest mot. Slingrig, smal landsväg, den ena kurvan efter den andra. Entusiasmen mattades av lite på grund av regn, det lokala väglaget är förrädiskt halt.

Med mjuk körningen och tålamod fungerade allt ändå väl. YZF-R:en går mycket stabilt och lugnt genom kurvorna och tack vare frambromsen är den lätt att bromsa på väg in i kurvorna. För att få ut det bästa ur motorn på slingriga vägar får man använda växellådan flitigt. Kopplingen och utväxlingen fungerar utan anmärkning och snart inser man att trots mindre effekt räcker fyrtaktaren ändå till och att man behöver inte växla som en vettvilling för att det ska fungera.

I sin helhet känns hojen stabil, ramen stadig och körkänslan neutral. Med hjälp av små viktskiftningar är den enkel att manövrera genom kurvorna.

 

Plus
Fin körställning, upplevs som en betydligt större maskin. Bra gasrespons och fin frambroms som är lättdoserad.

Minus
Prislappen upplevs som aningen hög och fjädringen något mjuk.

Publicerad i Bike nummer 5 2008.
Text: Sami Salonen