26 april, 2024
När XT 600 E introducerades 1990 var det tekniskt sett bara en lätt uppdaterad äldre modell som fått elstart. I det utförandet fanns den kvar på marknaden ännu tolv år senare.
Den stora skillnaden mellan E-utförandet och tidigare XT-varianter var att dess användningsområde hade ändrats. Marknaden hade delat upp sig i olika skikt och en offroadmaskin behövde inte längre ha kvaliteter eller egenskaper som tillät utflykter i terrängen.
Det nya användningsområdet var världens storstäder (mc-budens oklanderliga val), metropoler och även mindre kommuners gemensamma centra för informationsutbyte och interpersonell kommunikation – korvkiosken. Att som en svettig stenåldersmänniska kicka igång en brutal motorcykel, passar sig inte om man vill behålla någon form av värdighet i en annars civiliserad miljö.
XT blev mindre manlig. Samtidigt minskades fjädringsvägen för att svälja de ojämnheter man kan hitta i just storstäder och sadelhöjden minskade på samma gång. Med sina dubbla balansaxlar och dubbla förgasare har XT ett civiliserat uppträdande även under körning. Trots den kortare fjädringsvägen är komponenterna väl avstämda för asfalts- men även gruskörning och till och med enklare offroadutflykter.
I hög fart märks att chassit inte precis är överdimensionerat, men det behöver det heller inte vara. Detaljer som reglage tog lång tid innan de uppdaterades. Själva utseendet fick ett modernare utseende och det är faktiskt så lyckat att det står emot tidens tand länge än.
Ett plastskydd över främre bromsskivan kan försämra kylningen av skivan om man nu använder motorcykeln för långresor och behöver ta sig nerför Alpernas sydsluttningar. Lossa två skruvar och plocka bort det.
En alternativmodell kom 1991 och hade tilläggsbeteckningen K, identisk med E-modellen men med kick istället för elstart. Den kostade 3 000 mindre i inköp.
Det här är ett relativt säkert begagnatköp. Enda kända felet, förvisso ett allvarligt sådant, är trimmade exemplar som kan ha sprickbildningar kring ramlagren.
