Yamaha XT 660 Z Ténéré / BMW F 800 GS

Det är dimmigt när vi skenar förbi den lilla insjön Sparren norr om Kårsta. Roslagsbanans gamla banvall bjuder på ett härligt driv och hastighetsmätarnålen skenar i takt med kvaliteten på underlaget. Körställningen är avslappnad trots att jag står upp och det enda som stör är sanden från Jockes bakhjul. Och regnet som slår mot nästippen. Att stövlarna är fulla med vatten och tankmätaren blinkar på BMW:n spelar ingen roll. Det är här och nu.

Båda modellerna är byggda kring en stålram och aluminiumsving. Hjulen är trådekrade. 17 respektive 21 tum, för att göra ekipagen så smidiga som möjligt. Nyhetslappen hänger på båda och presentationerna skedde för bara några månader sedan, föregångna av vilda spekulationer. Offroadsegmentet har alltid varit viktigt i Skandinavien och modellerna säljer bra. Sveriges natur är inte bara inbjudande, utan mycket varierande, och allemansrätten tillåter nyfikna förare att ta ut svängarna lite extra. Att allting dessutom ligger nära till hands, många gånger bara några mil från storstäderna, gör inte saken sämre.

 

Redan på pappret skiljer sig modellerna åt. Sadelhöjden och vikten är marginellt skilda, men Yamahan har en kortare hjulbas som gör att modellen känns smidigare när omgivningen tränger sig på och underlaget blir krävande. Trots sin kaxiga uppsyn och höga nos upplevs Yamahan som den smidigare av de två. Midjan är smal och körställningen är mer förlåtande när du står upp och kör. Styret sitter närmare kroppen och på de knöliga och sönderkörda stigarna runt Kårsta är det något som uppskattas. Negativa noteringar görs dock för den skålade sadeln som hindrar föraren att flytta sig bakåt utan att ställa sig upp. Hela BMW:n känns lägre och med reglage som är trögare än Ténéréns blir det påfrestande i längden och svårare att hitta en snabb och effektiv rytm i körningen.

Instrumenteringen är tydlig på båda och F 800 GS färddator gör att du lätt kan planera körningen efter rådande förhållanden. Tidtagningen är underhållande, men vi har svårt att hitta ett vettigt fack att placera den i. På landsvägen är de analoga mätarna en fröjd, men på kostigen blir det svåravläst. Plus får den dock för den tydliga växellägesindikatorn. Något som saknas på Yamahan, men vägs upp av den tydliga hastighetsmätaren och varvräknaren.

Motorerna är två helt skilda kapitel. När trean hoppar i skenar F 800 GS i väg i ett moln av småsten, medan den japanska konkurrenten lämnas kämpandes i kölvattnet. Vridet finns där, närmare 60 Newtonmeter för att vara exakt, men det stora hoppet mellan tvåans och treans växel gör att du helt kör på den lägre av de två om du vill åka brett, något den kompakta konstruktionen mer än gärna ställer upp på. Här utkristalliseras ett förhållande mellan de två. När Ténéré briljerar, på de risiga stigarna och den gamla banvallen, är det fullt upp för F 800 GS. Fjädringen och den lägre markfrigången orsakar genomslag och den mer hukade körställningen påfrestar föraren. Väl ute ur skogen, på grusvägen mellan Rimbo och Rörsby, är förhållandet det motsatta. Terrängen tillåter de trettio extra hästarna i bmw:n att sträcka ut och skicka ut baken i långa kontrollerade sladdar. Roligare körning är svårfunnen och känslan i gasen är utsökt.

 

Styrningen är snarlik hos de två modellerna. Båda styr neutralt men Yamahan upplevs stadigare. Den långa fjädringsvägen gör underverk för komforten och vindskyddet är bra hos båda modellerna, men bättre på Yamahan. Vibrationer finns där, hos båda, men är mindra störande på BMW:n då den har två cylindrar som till viss del jämnar ut varandras interna rotationskrafter. Detta är dock ingenting som kan klassas som störande under våra äventyr vid sidan av vägen, utan främst på transportsträckorna på asfalten. Var kommer du att köra?

Bromsarna består av liknande komponenter. Bådas är tillverkade av Brembo och bjuder på suverän känsla. Effektiviteten är fullgod och det som sätter gränsen är däcken. Båda har justerbara grepp som gör användandet av både ett eller två fingrar vid inbromsning bekvämt.

Kopplingen är lättskött på båda modellerna men lättare att manövrera på Yamahan, vilket gäller i stort sett samtliga reglage. Lådan är sexväxlad i båda fall och justeringen av växelspakarna går enkelt. Motorcyklarna levereras med gummiklädda fotpinnar, men går med några enkla grepp att få nakna för ett ökat fäste när det är halkigt och lerigt.

 

Tillbehörslistorna är omfattande. Fokus ligger på touringfrämjande attiraljer men skarpsynta kan även skönja en del prestandainriktade alternativ. Prisbilden talar för Yamahan. De extra hästkrafterna och vridet du får för 30 000 kronor motiverar inte riktigt skillnaden mellan de två. Speciellt inte som Ténéré bjuder på ett smidigare uppträdande och klarar terrängen bättre än sin konkurrent. Aktionsradien är en annan post som XT 660 Z har till sin fördel. Hela 22 literoch en snålare förbrukning än F 800 GS gör att du slipper oroa dig för bensinstationer i tid och otid. Att motorn sedan är känd för att vara en av de mest bombsäkra konstruktionerna i världen gör ju inte saken sämre. Detta gör att du vågar dig längre bort från civilisationen än någonsin. Och det är ju vad det handlar om. Eller hur?

Publicerat i Bike nummer 8 2008.
Text och bild: Niklas Carle