26 april, 2024
Jag är säkert inte den enda, som har saknat Yamahas gamla XJ 600 Diversion. Den var kanske lika mjuk i både ram och fjädring, och med 61 hästkrafter i motorn med kylflänsar på den lutade cylinderraden, framstod den inte som någon bomb. Men XJ:n var också en sympatisk motorcykel. Den var din vän, den var lättkörd och praktisk och faktiskt inte utan charm.
Och nu är den lyckligtvis tillbaka. Modellbeteckningen XJ6 skvallrar om samhörighet med FZ6, men Yamaha har olika strategier för de två modellerna: FZ6 är supersport-inriktad med 98 hästkrafter, ram och sving i aluminium och fokus på prestanda. XJ6 är en bruksorienterad allroundmotorcykel med 78 hästkrafter med en bredare karaktär, byggd av mindre sofistikerade komponenter – det vill säga ram i runda stålrör och sving i samma material samt framgaffel med 41 millimeter grova ben (FZ6 har 43 millimeter).
Landsvägarna utanför Sydney står för asfalten till första provkörningen på XJ6, och med 25 grader och bara lätta skyar känner man sig förflyttad till en svensk sommardag.
Yamaha siktar brett med XJ6, och det märks på körställningen, som både är mer kompakt och mer upprätt. I förhållande till FZ6 är styret tolv millimeter lägre och tolv millimeter närmare föraren, medan sadeln är flyttad fyra millimeter fram och två ned. Sadelhöjden är tio millimeter lägre. Vill du ha mer plats, kan styret flyttas 20 millimeter längre fram. XJ6 är också märkbart slankare om midjan, vilket gagnar knäkontakten med motorcykeln och samtidigt gör det lättare att nå marken, om man inte är så lång.
Motorn liknar, låter och känns mycket som FZ6. Men vi kommer inte långt ut på de australiska landsvägarna, förrän det står klart, att drivkällan i xj har sin egen karaktär.
Draget i mellanregistret har fått ett välkommet lyft, och den ökade smidigheten är ett stort plus vid vardagskörning. Men vill du ha lite fart och fläkt, kan XJ6 dra på mer än du kan tro om en bruksmotorcykel med 78 hästar.
Med den ökade smidigheten ska det inte behöva bytas växel så ofta som på FZ6, men det är likväl trevligt, att kopplingen kräver mindre handkraft, och att växlingarna går lättare i XJ6-motorn.
Som på systermodellen märks motorns vibrationer omkring 3 000 och 6 000 varv, men om de irriterar eller ger motorn karaktär, är en smaksak.
Mig stör de inte, men jag är också mer upptagen med att njuta av Yamahans trygga och okomplicerade köregenskaper i svängarna på väg mot Sydney-förstaden Parramatta. Liksom den gamla Diversion håller XJ6 dig i handen, så du känner dig trygg, när du styr in i kurvorna. Hemligheten är en välavvägd balans mellan vridstyvhet och flex i den nyutvecklade ramen. Den är tillverkad i 31,8 millimeters stålrör, använder motorn som bärande del och präglar i hög grad också Yamahans framtoning. Ger den »street cred« på ett sätt.
Fjädringen är åt det mjukare hållet, och det gör Yamahan behaglig att köra på de australiska vägarna med skiftande asfaltkvalitet. Dessvärre betyder det också, att framgaffeln bottnar, om du bromsar hårt på ojämnt underlag. Bromsarna är nämligen riktigt kompetenta, även om de inte är särskilt sexiga. Framhjulets tvåkolvsok på 298 millimetersskivor sörjer för tillräcklig bromskraft och vettig känsla i handtaget.
Om den nakna XJ6 eller Diversion med halvkåpa är det bästa valet, är upp till dig att avgöra. Kåpan är ganska effektiv, och den får Yamahan att se mer vuxen ut. Men Diversion, som har centralstöd som standardutrustning, är också sex kilo tyngre.
Jag föredrar den tuffare, lättare och lite vigare XJ6, som ger mig möjlighet att sitta mitt i fartvinden.
Det är därför jag kör motorcykel.
Plus
Harmonisk motor. Trygga köregenskaper. Kompakt körställning.
Minus
Motorvibrationer. Mjuk fjädring.
Publicerad i nummer 4 2009.
Text: Klavs Lyngfeldt
Foto: Yamaha
