26 april, 2024
Tiger 800 är en av Triumphs bäst sälj-ande modeller och när den nu uppdateras ökar antalet versioner från två till fyra. I förra numret körde vi den offroadanpassade XC, nu är det dags för gatfokuserade XR. Skillnaderna syns främst på hjulen, XC har trådekrade och XR gjutna, samt att fjädringen har kortare slaglängd. Faktum är att både motor och ram är identiska mellan modellerna, att chassimåtten skiljer sig beror på XR:s 19-tumsframhjul samt fjädringen.
Precis som med XC finns XR i två ut-föranden, en enklare grundvariant samt den mer utrustade XRx. Vi har provat XRx vilket innebär tre körlägen (varav ett man själv kan ställa in), tvåstegs traction control och ABS med offroadläge. Dessutom har den komfortsadel samt justerbar ruta och farthållare med mera.
Eftersom XR främst är inriktad på gata är det enbart där vi kör under lanseringen. Inte för att den skulle skämmas på en grusväg men helt klart är att den som vill köra offroad ska satsa på 800 XC. 21-tums framhjulet och den långslagiga fjädringen från WP passar betydligt bättre för tuffare terräng. Jämfört med XC framstår XR som nättare, redan på parke-ringen. Sadelhöjden är 30 mm lägre (810 mot 840) och styret sitter närmare föraren. Intrycket håller i sig även på rull, framför allt då XR är mer lättsvängd tack vare det -mindre framhjulet.
Vi håller till på vägarna runt spanska Ronda. Bättre vägar kan man knappast hitta och eftersom vi har tur med vädret, det utlovade regnet uteblev nästan helt och hållet, får vi en kanondag i sadeln.
Den uppdaterade motorn, nu med ride-by-wire, känns igen från förra generationens Tiger. Snudd på vibrationsfri drar den utan knussel från tomgång, vill man att det ska gå undan gäller det dock att hålla varvet uppe. Mest kör jag i körläge Road eftersom jag tycker att den gasresponsen passar hojen bäst. Det finns ett rappare läge, Sport, samt två lugnare, Offroad och Rain. Samtliga ger dock full effekt.
Växellådan är mycket lättjobbad vilket också gäller kopplingen. Något som inte är lika smidigt är frambromsen, bettet är det inget fel på men man får klämma i ordentligt. Bromsarna har samma specifikation som på XC men karaktären passar den bättre, man bromsar ju inte lika hårt på grus. Bakbromsen är däremot både effektiv och lättdoserad.
Med 180 mm fjädringsväg fram och 170 bak är XR markant fastare i chassit än XC. Med sina motsvarande 220 och 215 mm rör sig XC mer och kan under belastning snarast upplevas om lite gungig. Trots att XR har enklare komponeter från Showa är det inte förrän asfalten blir rejält dålig man önskar att man satt på XC:n.
Efter först runt 20 mil bakom styret på XC och sedan 20 till på XR står det klart att det handlar om två helt olika varianter på samma tema. För dig som är sugen på offroad är XC det givna valet, likaså är XR den hoj du ska välja för enbart gata. För allt däremellan är det en balans mellan olika egenskaper. Det är också XC som verkligen är betjänt av x-utförandet, främst då tack vare Offroad-läget för traction control, gasrespons och ABS. På XR känns det inte lika nödvändigt, även om det är billigare än att köpa tillbehören separat.
Plus: Motorn. Det välbalanserade och neutrala beteendet.
Minus: Frambromsarna kräver kraft.
Publicerad i Bike nummer 3 2015.
Text: Magnus Wallner
Foto: Triumph
