27 april, 2024
Triumph Tigers historia går långt tillbaka, nästan ett halvt sekel. På 50- och 60-talet kunde fabriken erbjuda den tidens terrängcyklar, 650-kubikarna Trophy och Tiger-modellerna. Old School Scramble-förare körde terräng- och ökentävlingar med dessa modeller och 200-kubikaren Tiger Cub var den tidens trialhoj.
När Triumph påbörjade planerings- och utvecklingsarbetet av nya 800-kubiks Tigern år 2007, ville man på sätt och vis väcka de gamla modellerna till liv och respektera deras ställning genom att utveckla en modern motsvarighet till de gamla cyklarna.
Hörnstenen i utvecklingsarbetet var den beprövade trecylindriga, 675-kubiks radmotorn. Ganska snabbt blev de på fabriken varse genom testförarna att 675-kubiksmotorn, som är anpassad till sportmodellen Daytona, inte var passande för en adventure-touringcykel.
Motorn förändrades till slut så pass mycket att det knappt fanns något kvar att använda till Tiger 800 från den ursprungliga drivkällan. Det som från början endast skulle bli en slaglängdsökning ledde till en total omkonstruktion av motorn. I och med detta föddes även beslutet att tillverka två olika versioner, en Tiger 800 med tonvikt på landsvägsegenskaper, samt 800 XC med riktigt bra terrängegenskaper.
Testkörningen som var uppdelad i två började med en tidig morgonkyla. Första dagen provkördes basmodellen Tiger 800 på krokiga vägar över små berg och genom det lokala lantbrukslandskapet. Kylan tvingade fram droppar ur näsan nästan på direkten och att försöka värma händerna under körningen på ventilkåpan hjälpte föga. Ingen av cyklarna har handtagsvärmare som standard, även om laddkapaciteten på 645 watt skulle räcka gott väl till olika tillbehör och värmesystem.
På tal om laddkapacitet så jämförde tillverkarens ingenjörer talen med BMW:s GS 650 och F800-cyklar. Många frågor fick sitt svar när Triumphs Simon Warburton utan omsvep erkände att nya Tigern är tänkt som direkt konkurrent till dessa BMW-modeller.
Det har knappast kunnat undgå någon att BMW:s äventyrsmotorcyklar är omåttligt populära. På Europas motorcykelmarknad är ändamålsenliga adventuremodeller ett stadigt växande segment och även Triumph vill haka på tåget.
Rent kör- och användarmässigt är grundmodellen Tiger 800 väldigt lik BMW GS 650. Man kan även jämföra den med till exempel Yamahan TDM, Suzuki 650 V-Strom eller Kawasaki Versys.
Tiger 800 är bekvämt neutral i sitt uppförande, körställningen är avslappnad och sadelhöjden passar bra även för en kortare förare. Båda modellerna har snabbjustering av sadelhöjd, ett bra hjälpmedel som gör att fler känner sig tillrätta i sadeln.
Den nya motorn passar lysande för modellen. Gaskänslan är exakt och effektkurvan är jämn. Motorn har kvar lite av 675-motorns egenskaper, men ljudnivån samt den ilskna karaktären har tonats ner, och istället har Triumph gett motorn lagom med kraft även på låga varvtal.
Efter en dags provkörning så lämnade Tiger 800 en avslappnad sinnesbild. Det är en neutral och lättkörd cykel utan större överraskningar. Jämnheten leder dock till ett minus då den uppfattas som konservativ. Cykeln väcker inga större känslor, varken för eller emot.
Höga förväntningar riktades mot den andra testkörningsdagen och 800 XC–modellen. Den är högre än basmodellen och utrustad med klart stadigare och styvare fjädring. Körställningen på XC är mer terrängduglig på grund av ett annat styre samt det större framhjulet. Ramen, motorn samt bromsarna är likadana på båda modellerna. Båda cyklarna går att få med eller utan ABS-bromsar, och på XC-modellen är det självklart urkopplingsbart. Något annat skulle vara otänkbart för offroadkörning, ABS blir rent ut sagt farligt.
På pappret är skillnaderna mellan cyklarna väldigt små, men stora när det kommer till själva körupplevelsen. XC är en tuff konkurrent för BMW:s och KTM:s adventuremodeller. Offroadversionen har överraskande mycket enduroegenskaper i sig, sett till sin storlek.
De länge efterlängtade grusvägarna och stigarna gav ett stort leende på läpparna och fingrarna var varmare tack vare de stora handskydden. XC överraskade alltid positivt när vägen eller stigen blev sämre. Stadiga och stabila köregenskaper möjliggjorde »endurotrix« som att stegra lite och sladda, även på trånga ställen.
Om vi jämför Triumphs två Tiger 800 versioner är XC-varianten en klar favorit. Inte endast för sina goda terrängegenskaper, utan även för de stora användningsmöjligheterna. Den är mer mångsidig och klarar de flesta uppdrag du slänger åt den.
Vid testkörningen framkom två viktiga saker. För det första att Triumph ville tillverka konkurrenskraftiga motorcyklar till det ökande adventure-segmentet. Det andra är att det anrika brittiska märket har lyckats med denna uppgift. I kommande nummer blir det test med Triumph 800 XC mot BMW F 800 GS och Tiger 800 mot bland annat Honda VFR 800 X Crossrunner. Fortsättning följer!
Plus:
Utomordentlig motor. Avslappnad körställning. Stabil fjädring på XC-modellen. Effektiva bromsar, bra känsla.
Minus:
Låg utrustningsnivå. Basmodellen väcker inte habegär. Sadelns utformning ger för litet rörelseutrymme.
Publicerad i Bike nummer 2 2011.
Text: Sami Salonen
Foto: Paul Barshon, Alessio Carbanti
