Triumph Street Triple R

Mina italienska kollegor håller fanan högt när de sätter tempot utmed Almerías bergsvägar. Deras kontinentalt rakryggade körstil når tillslut gränsen för den väl tilltagna markfrigången och de tvingas låta överkroppen arbeta och rumpan lätta från sadeln. Ytterligare en dimension öppnar sig och allt från denna punkt och framåt tillfredsställer den mest fartglada motor­cyklistens drömmar och lämnar ett fuktigt avtryck på insidan av visiret. 

Nya Street Triple R axlar föregångarens suveräna köregenskaper och tar dem ännu en nivå upp. Modellens förmåga att avverka kurviga vägar i nästintill supersport-tempo är imponerande, men det som fascinerar mest är med vilken lätthet det går. Många prestanda­inriktade modeller biter ofta ifrån, men här kan såväl nybörjare som veteran uppskatta dess kvaliteter. 
 
Vad ligger då till grund för Street Triples tacksamma egenskaper? Det korta svaret är låg vikt, ett välavstämt chassi och lätthanterlig motoreffekt. Men bra kan alltid bli bättre…
Den största förändringen på 2013 års modell är den helt nyutvecklade aluminiumramen som nu består av åtta istället för elva delar. Styrutslaget har förbättrats från 28 till 31 grader och skillnaden märks av vid vändövningar, resultet är bra men inget utöver det normala. 
Chassigeometrin har finslipats och styrvinkeln är nu 23,4 grader, en halv grad brantare, medan försprånget har ökat med 2,6 millimeter till 95 millimeter. Stabiliteten är bättre men föregångarens lätthanterliga beteende lever kvar. En annan viktig del av uppdateringarna är viktminskningen med hela sex kilo, en imponerande siffra för en redan lätt modell, som nu väger 183 kilo körklar. Den största viktminskningen på 3,6 kilo står det nya avgassystemet för med sin enkla ljuddämpare under motorn, istället för de tidigare dubbla som satt uppdragna under passagerarsadeln. Fälgarna är nya och bakhjulet är tillsammans med det nya bakre bromsoket ett kilo lättare, viktminskningen för framfälgen är så minimal att Triumph inte uppger någon siffra. Svingarmen, som nu har justerbar infästning mot ramen, är 0,6 kilo lättare och den nya bakramen sparar in ytterligare 0,8 kilo. 
 
I den stylingtokiga mellanklassen kan rätt utseende ibland vara ett viktigare försäljningsargument än rena köregenskaper och Triumph har inte förbisett detta faktum. Vid snabb anblick känner vi igen formspråket sedan tidigare, men vid närmare granskning står det tydligt att de tidigare runda och mjuka dragen har vässats till. Bakdelen är ny och under sadeln ryms nu ett bygellås. Framlyktan har fått samma snedögda stuk som storebror Speed Triple och sitter lägre än tidigare. Triumph säger att de jobbat mycket med att finslipa detaljer och vid närmare granskning tycks de ha täckning för sitt påstående. 
Den trecylindriga radmotorn har fått ny, mer bränsleeffektiv insprutning och Triumph uppger att förbrukningen vid stadskörning förbättrats med 30 procent. Insugsljudet har gjorts tydligare men effekten är densamma som tidigare. Utväxlingen för ettan har däremot blivit högre, för ett mer lättkört beteende i riktigt låg fart. Förändringen innebär i realiteten även att första växeln nu kan användas i större utsträckning och på de kurviga bergsvägar vi provkör på är den också ett måste för att få ordentligt med drag ut ur de snävaste böjarna. Insprutningen är lättdoserad och registret utan svackor. 
Exemplaret vi provkörde var extrautrustad med quick shifter, optimerad för olika brytning beroende på gaspådrag och hastighet för att fungera bra både i stadstrafik och när du är ute efter maximal acceleration. Systemet fungerar bra, ger ett underbart ljud ihop med tillbehörsljuddämparen från Arrow, och kan inte annat än rekommenderas. Det ska dock tilläggas att växellåda och koppling fungerar bra även som de är.
På bromssidan har det inte skett några förändringar, förutom det nya bromsoket bak, men det finns ingen anledning att klaga. De radiellt monterade fyrkolvsoken från Nissin bjuder på gott om känsla och effekt. Den avstängningsbara ABS:en från samma tillverkare tillför endast 1,5 kilo, men fanns som tidigare nämnt inte att testa vid provkörningstillfället. 
Komforten är bra och den upprätta körställningen avslappnad, även om fotpinnarnas placering har ett sportigt sting över sig. 
Den fullt justerbara fjädringen från Kayaba har fått en omarbetad grundinställning på grund av viktminskningen och fjädringsrörelserna är avstämda och sväljer vägens ojämnheter på ett föredömligt sätt. Framför allt fungerar den bra både i låg hastighet och när den verkligen sätts på prov. 
 
Summerat är Street Triple R en av de absolut bästa motorcyklarna ute på marknaden för en rimlig penning. Köregenskaperna är i en klass för sig och helhetskoncepetet, inkluderat komfort och användarvänlighet, är utan brister. 
Är du ute efter en bra mellanklassmaskin med vassa köregenskaper? …sluta leta.
 
Plus: Chassit fungerar mycket bra vid både lugn och aktiv körning. Lättkörd och snabb. Fina bromsar och bra motor. 
Minus: Mycket få svagheter. Den nya motorn från sportmodellen Daytona hade inte suttit fel.
 
Publicerad i Bike nummer 1 2013
Text: Oscar Algott
Foto: Triumph