Provkörning: Moto Guzzi V7 II Stornello

Nya Stornello utmärker sig mycket i förhållande till de allra flesta av dagens motorcyklar. Rötterna kommer från Stornello Scrambler America som introducerades 1967.

Dagens version kommer i en begränsad upplaga på 1 000 motorcyklar och varje enhet är numrerad. Det här är på så vis en unik och speciell motorcykel som visar mycket av Moto Guzzis långa historia. Stornello är för övrigt handgjord i den ursprungliga Moto Guzzi-fabriken i Mandello del Lario.

Provkörningen sker på norska vägar och jag är den första som får köra den aktuella modellen. Kilometerräknaren står på noll då jag startar den luftkylda och tvärgående V-motorn som också gör att cykeln gungar lite i sidled. Ljudet från den markanta och högt monterade Arrow-ljuddämparen passar utmärkt till cykelns övriga utstrålning. 

Kopplingen tar det lite tid att vänja sig med men körställningen är bra och enkel. Moto Guzzi har implementerat ABS och sin antispinn-teknologi (Moto Guzzi Controllo Trazione). Dessa gör emellertid inget väsen av sig. Instrumenteringen består i huvudsak av en rund analog hastighetsmätare och varvräknare. Dessutom finner man yttertermometer och en enkel färddator. Ingen växelindikator eller annat, bara varningslampor.

V7 II-motorn levererar ett fint moment och jag är lite extra snäll mot den eftersom den inte är inkörd. Växellådan med sina sex växlar fungerar fint men kopplingen är lite hård även om den enligt tillverkaren ska vara bättre än tidigare. Vibrationer finns alltid men detta är Moto Guzzi-vibrationer som utgör en viktig del av konceptet. I förhållande till första V7-motorn ligger den nya fyra grader framåt och är sänkt tio millimeter. Avsikten är att ge snyggare utseende samtidigt som knäna får bättre plats. Det sistnämnda fungerar i varje fall bra. Styret är passande brett och handtag samt knappar har en enkel finish. Sadelhöjden är på snälla 798 millimeter som bör passa många knuttar. Sadeln ger dock lite träsmak efter några mil. Bromsarna fram består av en enkelskiva med fyrkolvsok från Brembo. Dessvärre är bettet dåligt och oföljsamt. Det krävs en stark näve för att verkligen få bromsarna till att ta.

Däcken utmärker sig också på Stornello. Grovmönstrat däck på 18-tumsfälg fram och ett än grövre på 17-tumsfälg bak klär tillsammans med trådekerfälgar cykeln fint. I det stora och hela fungerar det bra.

Min provkörning går på gropiga småvägar där kvaliteten skiftar. Dämparna fram är av det icke-justerbara slaget medan du kan justera förspänningen bak. Bakdämparna upplevs hårda och jag skulle gärna sett att det fanns fler inställningsmöjligheter. Som vanligt sker kraftöverföringen via kardan. Den fungerar fint och finns där för att underlätta underhållet. Fotpinnarna är rejäla och ger ett bra grepp.

Det är dags att fylla den 21 liter stora tanken och även locket osar av retro och historia. Det samma kan sägas om nummerskyltarna på sidorna, frontlyktan och den lilla vindskärmen. I det stora hela är detaljerna många och min bekantskap med Stornello är positiv. Det är trevligt att köra utan att tänka för mycket på inställningar och annat. Istället kan man lägga fokus på körupplevelsen och omgivningen.  

Annons

Annons