Provkörning: Kawasaki Z 1000 SX 

Tredje generationen Kawasaki Z 1000 SX är väldigt lik sin föregångare men den har fått en mer sportig prägel med skarpare linjer. Det är med spänd förväntan jag gränslar hojen. Sadelhöjden på 815 millimeter gör det enkelt att nå ner med båda fötterna i backen. Inställningen av backspeglarna går som en barnlek eftersom de är placerade långt fram med långa armar för bästa sikt bakåt. De går lätt att vinkla in vid behov.
 
När jag startar motorn bjuds jag på ett härligt hummande när kolvarna jobbar och avgaserna letar sig ut genom de rejäla ljuddämparna. Ljudet lämnar inga tvivel att detta är en fyrcylindrig motorcykel med pondus.
 
Jag drar in kopplingen och konstaterar att den är mjuk som sammet. Ett lätt tryck på växelpedalen och första växeln är på plats. De övriga växlarna fungerar även de smidigt i den tätstegade och lättarbetade lådan. Jag befinner mig i södra Frankrike och har alperna norr om Cannes i sikte. Utmärkta vägar men lite stenras och morgonfrost ser till att göra mig extra skärpt. Körställningen hos Z 1000 SX är vilsam och lätt framåtböjd.
 
Med mina 179 centimeter känns den skräddarsydd. Knävinkeln är av det mer sportiga slaget men innebär inga större problem. Vid vanlig körning sitter du avslappnat och milen slukas komfortabelt, en rejäl kontrast jämfört med en renodlad sporthoj. Kåpglaset går att justera i tre olika nivåer med hjälp av en hävarm. Kåporna har dessutom blivit bredare för att skydda mot fartvinden.
 
Den extra bredden var skön att ha när temperaturmätaren i instrumenteringen plötsligt fick ett minustecken. Instrumenteringen är moderniserad och visar all information på ett intuitivt sätt. Den är enkelt uppbyggd med fullt fokus på den analoga varvräknaren. En växelindikator och justerbar shift light är numera på plats. Motorn har en linjär karaktär och samspelet mellan koppling och växellåda gör den till en samarbetsvillig och förlåtande lekkamrat.
Vibrationerna är nästan helt frånvarande och sikten i speglarna är nästan konstant kristallklar. Jag stortrivs med den uppresta och avslappnande körställningen. Men nu är det på tiden att krypa ner bakom kåpglaset.
 

Motorn har fått en jämnare gång men är annars oförändrad. Z 1000 SX levererar 142 relativt pigga hästar runt 10 000 varv per minut. Det betyder en skön flexibilitet och det är inga problem att använda sjätte växeln redan från 50 kilometer i timmen. Motormappningen är inställd på full effekt och traction controlen på det första av tre alternativ. Ett par nedväxlingar, flytta upp tårna på fotpinnarna och kurvsmiskandet kan börja. SX tillåter mig att kasta hojen sida till sida och den lägger ner sina 235 kilo utan att protestera.
 
Med en IMU hämtad från senaste ZX-10R mäts motorcykelns rörelser i sex dimensioner för att göra det lättare att hålla idealspåret. Motorn levererar bra med kraft i takt med att varvtalet ökar. Fjädringen är av det mjukare slaget och dyker lite vid inbromsningar. Efter lite justering på framgaffeln blir den mer som jag önskar och fungerar bättre vid aktiv körning. ABS-bromsarna sätts på prov några gånger liksom traction controlen.
 
Bromsarna är lättdoserade med bra bett. Det är enkelt att få stopp på den gröna hojen med bara ett finger om detta krävs. Jag testar också körläget med minst effekt genom att använda knapparna på vänster styrhalva. Här finns all kraft kvar vid lägre varvtal men vid högre varvtal är det bara 70 procent som släpps lös. Gasresponsen är lite mildare men skillnaden mellan Low Power och Full Power är inte stor. 
 
Nya Z 1000 SX utstrålar sportighet och de nya dubbla LED-strålkastarna förstärker intrycket ytterligare. Jag kör både med och utan sidoväskor. Skillnaden är överraskande liten och jag tänker knappt på väskorna när de är monterade. Fästen är standardmonterade och det tar inte många sekunder att montera dem.
 
En frostig morgon har blivit till en solig eftermiddag. Hårnålar, motorvägar, landsvägar med mycket trafik och kökörning har stått på menyn. Z 1000 SX har uppfört sig exemplariskt. Den nya sadeln har fungerat förträffligt och träsmaken är helt frånvarande. Det närmar sig kväll och jag är tillbaka där jag startade. Jag stänger av motorcykeln och ser tillbaka på en skön och innehållsrik motorcykeldag helt utan att vara trött i kroppen. Kawasaki har förädlat modellen och efter en dag som denna saknar jag faktiskt inte alls egenskaperna hos en regelrätt sporthoj.
 
Motorcykeln erbjuder stora doser av både sport och touring. Det är upp till föraren att bestämma vilken av egenskaperna som ska utnyttjas mest. Nya Z 1000 SX med sitt breda användningsområde borde passa många hojåkare.