19 april, 2024
Solen håller på att gå ner och ljuset förstärker den röda tonen i klipporna längs med vägen. Jag sitter i sadeln på Ducatis senaste modell i Monster-familjen. Den heter 797 och i den karaktäristiskt röda stålrörsramen jobbar Ducatis välbeprövade Desmodue-spis för fullt. Den luftkylda motorn har sitt ursprung i gamla Monster 796 men moderniserades för Scrambler-modellen innan den hamnade här. Ett milt muller ljuder genom den korta ljuddämparen på högersidan.
Tanken ger bra stöd när jag hänger ut lite genom några av de många svepande kurvorna på den här sydfranska vägen. Händerna greppar ett brett styre som placerats närmare föraren än hos Monster 821, körställningen är mer avslappnad. Även fotpinnarnas placering tillför till detta genom att vara lägre. Men det är fortfarande lätt och belönade att vara aktiv i sadeln på Monster 797. Sadelhöjden är 805 millimeter och sadeln lindar sig snyggt runt bakramen hela vägen till bakljuset. Baken har bra stöd mot skjutsdelen av sadeln vid accelerationer. Den här nya medlemmen i Monster-familjen finns som versionerna 797 och 797+, den sistnämnda har fått en avtagbar kåpa till sadeln samt en liten vindavvisare över framljuset.
När jag vrider gasrullen svarar den luftkylda twinnen piggt och strikt analogt via en gammal hederlig gaswire, 80 procent av vridet är placerat under 3 500 varv. Kraften är lättportionerad och växlarna petas i med en fin mekanisk känsla. Kopplingen är lätthanterad, har lagom motstånd och assisteras av Ducatis APTC-lösning som ger lägre motstånd i handtaget och slirfunktion. De fina fyrkolvsoken i monobloc-konstruktion längs ned på USD-gaffeln kommer från Brembo. Vägen är underhållande och jag höjer tempot något. Gaffeln från Kayaba går inte att justera men tills nu har jag inte haft något behov av det.
Det är först när tempot skruvas upp på torr vägbana som den upplevs lite mjuk vid tuffa inbromsningar. Bakdämparen från Sachs har placerats i flack vinkel på vänstersidan, ena ändan fäst i den röda stålramen och den andra i den nya gjutna aluminiumsvingen. Dämparen erbjuder lättåtkomlig justering av förspänningen med det krävs att du har med dig verktyg. Monster 797 bjuder på en helgjuten känsla på alla punkter. Alltifrån känslan i reglagen och växellådan till gassvaret berättar att det här är körmaskin. Det finns inget där utom det nödvändigaste, funktionen har varit premierad framför form.
Vissa saker känns dock lite snålt, däribland avsaknaden av tankmätare och växelindikator samt att blinkers inte är av LED-typ. Det sistnämnda finns som originaltillbehör som du får betala extra för.
Det var inte bara uppehåll under provkörningen utan det blev även en hel del körning i hällregn. Allteftersom att vattennivån i stövlarna ökade krävdes det mindre ansträngningar för att hamna i trubbel. Regnvattnet som porlade utmed bergssidorna förde med sig grenar och grus ut på vägen. De gjutna 17-tumsfälgarna var skodda med Diablo Rosso II-däck från Pirelli som höll i bra men de trivdes inte optimalt i regnet.
När greppet försvann för framhjulet var jag nu istället tacksam över den lite mjukare gaffeln som förvarnade om vad som var på gång i god tid och tillät mig att hämta hem spåret igen innan dikeskanten var nådd. Hjulbasen är korta 1 435 millimeter och styrvinklen 24 grader, det här är en relativt reaktionssnabb motorcykel. Jag spenderade större delen av körning på småvägar som passade både motor och chassi väl, vid längre transporter på större vägar skulle lite mera än de 75 hästkrafterna dock inte sitta fel. Vid två tillfällen under de blötare etapperna tappade motorn helt gassvaret under acceleration, det kändes som misständning.
– Det är ett förserieproblem som kommer rättas till innan produktion. Det handlar om misständning som i vissa fall sker vid cirka 2 000 varv under acceleration vid svalare temperatur som nu, förklarar Eugenio Gherard när jag frågar om detta senare. Han är projektansvarig för Monster 797 och verkade inte särskilt oroad.
Det skulle kunna ses som en nackdel att en annars nybörjarvänlig modell som Monster 797 inte har traction control. Men med ett så pass välbyggt chassi och fina bromsar har en eventuell nybörjare de bästa förutsättningarna att lära sig att hantera bakhjulssläpp på de det gamla goda viset.
