Professorn avliden

Han föddes 1918 och växte upp på Söderberga Gård i Spånga socken. Fadern Magnus, avled 1930, varefter modern Hilda tog över ansvaret både för gården och sönerna Kalle, Martin och Harry.
Efter avslutad skolgång i Spånga Folkskola togs Harrys motorintresse vid. Alla tekniska nyheter höll han sig informerad om och hade, som man säger, läshuvud. Vid tolv års ålder skrev han en uppsats om människans blodomlopp, vilken senare låg till grund för kommande läroböcker i ämnet.
Jämsides med alla tekniska nyheter fanns även utrymme för musiken. Med förebilder som Louis Armstrong och Johnnie Dodds, hängav han sig också åt denna njutning som blandades med jämförelser av ljud från ånglok, racermotorer och de ”rätta” flygmaskinerna.
Att här textmässigt framföra någon av de otaliga historier och upplevelser han gav oss, ger ingen rättvisa åt denna levnadskonstnär.
Orättvisor och maktmissbruk färgade i tidig ålder hans ”käft” röd, vilket kunde ses en aning obekvämt i en tid då polis och myndigheter gav sig på strejkande arbetare.
På racerbanorna blev han framgångsrik och som lagkapten för svenska landslaget på 1000 meter sandbana, var han även med och säkrade segrar i några landskamper.
Hans professur tilldelades honom av alla oss motorintresserade lärjungar, och torde vara det mest välförtjänta utnämnandet under vår tid.

Text: Gösta Engström