MV Agusta Stradale 800

Det känns underligt att lyssna på presentationen av MV Agusta Stradale 800. Märket, som vanligtvis är känt för sina extrema modeller, framställer den nya hojen mer som en lättillgänglig och mångsidig motorcykel, även om vi även får höra en rad bekanta MV-ord som ”passion”, ”känsla” och ”unik”.

Stradale baseras löst på Rivale, men mycket är förändrat. Den har en egen ram av stål och aluminium. Gaffelvinkeln är en grad flackare och försprånget har ökat till 110 millimeter. Enkelsvingen har växt med 30 millimeter och totalt är hjulbasen 50 millimeter längre än på Rivale. Fram-gaffeln har uppdaterats och fjädringen,  fullt juster-bar i bägge ändar, har en fjädringsväg på 150 millimeter.

Motorn är den välbekanta motroterande trecylindriga 798-kubikaren som återfinns i flera andra MV-modeller. Stradale har en toppeffekt på 115 hästkrafter, tillgänglig endast i Sport-läge. I lägena Normal och Rain är effekten begränsad till 90 hästkrafter. Reduceringen i effekt jämfört med övriga 800:or har gjorts för att förbättra körbar-hetern i låg- och mellanregistret. 

Det nya avgassytemet har också bidragit till motorns förändrade karaktär. Ljuddämparen är större än tidigare och enligt tillverkaren ska den bjuda på bekanta MV-melodier men med en mer moderat ljudvolym.

Elektroniken innehåller de moderna godbitar som är typiska för en modern MV Agusta. Utöver tre färdiga körlägen finns läge Custom som föraren kan konfigurera själv med avseende på effekt, motorbroms, hur varvstoppet aktiveras, gasrepsons – ja, kort sagt allting. MVICS-systemet har fått uppdaterad mjukvara och innehåller som vanligt 8-stegs traction control som också helt kan stängas av. Även den beroendeframkallande dubbelverkande quickshiftern EAS 2.0 är standard. Bromsoken från Brembo arbetar tillsammans med 9+-ABS från Bosch, utrustad med ett system som hindrar bakhjullyft (RLM – Rear Lift Mitigation på tekniskt fikonspråk).

 

När jag äntligen får lov att hoppa upp på cykeln känns det nästan som att sätta sig på en supermotard. Stradale upplevs som liten, smal och lätt när man sitter i sadeln. Sadelhöjden känns lägre än de uppgivna 870 millimetrarna, möjligtvis för att jag är tyngre än den italienske standarföraren, och det finns även ett 20 millimeter lägre alternativ. Den som vill ha ännu mer motardkänsla kan montera den högre sadeln från Rivale. 

I början känns körställningen lite för kompakt men jag blir snabbt van vid den och jag kan inte klaga på ergonomin. Handskydden gör sitt för att skydda mot vinden, och det justerbara kåpglaset styr bort luftströmmen bra. Komforten störs endast av vibrationer, speciellt i fotpinnarna. 

Motorn upplevs däremot som den kompromiss den faktiskt är. Den ylar fint vid 10 000 varv, men det sker inte någon riktig effektexplosion och varvstoppet begränsar nöjet väl tidigt – F3 800 kan ju varvas hela vägen till 13 500 varv så lite mer hade vi väl kunnat få i Stradale. Däremot presterar hojen fint i låg- och mellanregistret. Quickshiftern arbetar tillsammans med den sexstegade kassettväxellådan huvudsakligen mycket bra, och motorbromsens justering är en fin finess. Traction controlen arbetar mjukt och känns inte störande.

Körbarheten är bra. Vid kursändringar är den känslig och lyhöd men samtidigt stadig så länge som underlaget är jämnt. Grundinställningen för dämpningen fram är i mjukaste laget och på ojämnt underlag genom kurvor är den till och med orolig. Situationen blir dock betydligt bättre efter justering av dämpningen. 

Vid långsam körning är Stradale strålande, otroligt smidig och lätt att vända ”på fläcken”. Den hydrauliska kopplingen ger en bra känsla vilket gör hojen ännu mer lättkörd, framför allt i stadstrafik. Att hojen är smal bidrar även på trängre platser, tanken är 20 millimeter slankare än Rivale och de originalmonterade packväskorna har monterats så tight som möjligt för att göra den smidig.

Bromsarna är precis så fina som man kan anta när man läser specifikationen – effektiva och lätta att dosera. Den enda skönhetsfläcken är att skyddet mot att lyfta bakhjulet (RLM) är ganska ryckigt när det griper in. ABS:en går också att stänga av. 

Låt oss gå tillbaka till början av artikeln. I sin presentation betonade Giovanni Castiglioni, VD för MV Agusta, att Stradale inte är fråga om någon tourer utan att den är en rolig och mångsidig cykel som passar till allt från daglig pendling till fartfyllda kurvorgier och helgturer. Och efter provkörningen kan jag bara hålla med. Främsta konkurrenten, även om MV inte själva säger det rent ut, är den billigare Ducati Hyperstrada. Vilken som är bäst får ett framtida test utvisa. 

Plus: Elektroniken, särskilt quick shiftern och anpassningsmöjligheterna. Smidigheten.
Minus: Motorkaraktären på höga varv. RLM-funktionen yxig.

Publicerad i Bike nummer 3 2015.
Text: Petri Suuronen
Foto: MV Agusta