Moto Guzzi California

Över 100 000 exemplar har sålts av California, en modell som ursprungligen togs fram för Los Angeles Police Department, sedan 1968. Med över 20 000 av dessa fortfarande i trafik är den på många sätt en ikon bland Moto Guzzis modeller och som sådan en utmärkt plattform för Piaggio att stå på när de ska visa sitt engagemang för märket som fyllde 90 år 2011. 
Nya California finns i två versioner, en fulldressad Touring (den vi kör här) med hög ruta, komfortsadel och dubbla 35-liters packväskor och en mer slimmad Custom. 
Rent tekniskt är de dock helt identiska och delar allt från den nya 1 380 kubik stora luft/oljekylda twinnen med ride-by-wire, cruise control, tre körlägen och treläges traction control till chassikomponenter, ABS och fotplattor. 
 
Provkörningen är förlagd till franska rivieran och vilken plats kunde väl passa bättre? Utanför det art deco-designade Hotel Majestic smälter den svarta, finns även i vitt, Californian in perfekt jäms med Ferraris och Aston Martins.
Det första som slår mig i sadeln är hur rymlig den är. För första gången på en gat-Guzzi konkurrerar mina knän inte med cylindrarna och det finns gott om plats att sträcka ut benen. Tyvärr så har rutan helt fel höjd för mig (184 centimeter) och delar effektivt mitt synfält i två delar. Det finns en lägre ruta som tillbehör men inte en högre. I övrigt domineras vyn av den stora tanken, 20,5 liter, och de kromade ventilkåporna. Just krom finns det gott om på California och det är dessutom the real deal, inte blank plast. 
California är lättkörd, trots sina 322 kilo, mycket tack vare sin precisa gaskontroll och lättdoserade koppling. Både tyngdpunkten och motorcykeln som sådan är låg vilket gör den lättmanövrerad och styrningen är förvånansvärt direkt för en så lång motorcykel. Den låga höjden har dock ett pris i form av begränsad markfrigång, något som MotoGuzzi också förutsett eftersom de klätt undersidorna av fotplattorna med långa glidskydd av plast. Men California klarar fem grader mer lutning än Harley-Davidson Road King, som är den California framför allt är tänkt att konkurrera med.
 
Motorn ruskar igång med märkestypiska höger-vänsterskakningar. Så fort varvet ökar lugnar den sig dock, och över 2 000 varv går den mjukt. Ljudet är potent och motorn svarar villigt på gasen, särskilt med körläge Veloce valt. Övriga lägen är Turismo och Pioggia (regn). Trots att max vridmoment levereras redan vid 2 750 varv gillar den att varvas, vilket jag gärna gör när jag spelar mellan lådans sex lägen utmed bergsvägarna ovanför Nice.
Såväl broms- som kopplingsgrepp är justerbara och frambromsens radialok fungerar mycket bra. Chassit är stabilt, det enda att anmärka på är en viss svajighet i hög fart. En väl värd uppoffring för den komfort man i stället åtnjuter i mer normalt tempo.  
Det har tagit ett tag men äntligen har det kommit en Moto Guzzi som är värdig de förväntningar man ställer på märket med tanke på dess historia. Det är ju trots allt Italiens äldsta märke, bortsett från Gilera som bara bygger scootrar, med flera GP-segrar innanför bältet. Låt oss hoppas att California bara är ett första välplacerat steg tillbaka och att vi kommer se flera nyheter från Mandello framöver. 
Plus: Fullvuxen teknik och prestanda. Komplett elektronik.
Minus: Låg framruta. Saknar 12-voltsuttag. 

Publicerad i Bike nummer 3 2013
Text: Alan Cathcart

Foto: Milagro