Ledare #2.15

Haga Norra, E4:an södergående, motorvägspåfart. Regn. En bil ligger framför en motorcykel. Bilen påbörjar lämnandet av påfarten genom att blinka vänster, trots att det återstår en lång bit av påfarten. Motorcykeln avser köra vidare och utnyttja hela påfarten då kökörning råder men när den är i höjd med bilen kastar sig denne tillbaka in på påfarten. Resultatet blir en kollision där motorcykeln träffar bilens högersida i höjd med framdörren och studsar ut i terrängen. Turligt nog resulterar det hela bara i minimala skador på motor­cykeln samt inga på föraren förutom blåmärken.

Bilföraren är uppjagad, passageraren likaså och motorcyklisten mest mörbultat sammanbiten. Man byter uppgifter och enas om att var och en ska kontakta sina respektive försäkringsbolag. Och nu börjar problemen.

När handlingarna kommer från motpartens bolag Volvia framgår det nämligen att de anser att motorcyklisten är vållande. Detta baserat på förarens samt vittnets utsagor om att de kört rakt fram på påfarten när den upphinnande motorcykeln körde in i dem bakifrån. Det går stick i stäv med hojåkarens version men att passageraren/vittnet med fog kan anses vara jävig tar man ingen hänsyn till.

Hur en motorcykel kan köra in i sidan på en bil som den hinner upp bakifrån kan inte Volvia förklara. Och det är klart att de inte kan, det går ju nämligen inte om det inte vore för att bilen blottat sin högersida genom att svänga in på påfarten igen.

Hojåkarens förhoppning står då till det egna bolaget Folksam. Visst borde de stå på hans sida, särskilt med tanke på att det är de som annars åker på att betala skadorna på hyrbilen (motorcykeln var halvförsäkrad)? Men nej, Folksam går på Volvias linje och tillsammans vill de varken titta på hårda fakta kring omständigheter eller fundera kring fysikens lagar – det står i deras ­mening ord mot ord. Och två i bilen är en mer än en på hojen.

 

Vad kan vi lära oss av detta, förutom att världen är full av skitstövlar som inte tar konsekvenserna av sitt eget handlande? Jo, vi kan lära oss vikten av bevisning. Med en enkel actionkamera – en minimal investering – hade hela denna historia fått ett annat slut än ökad misstro mot försäkringsbolag, en tusenlapp i självrisk och repig motorcykel.

Magnus Wallner, Chefredaktör