Le Mans-Den sista färden

Den årligt återkommande 24-timmars- tävlingen Le Mans körs varje vår utanför  Bugatti, Le Mans  med i genomsnitt 75 000 åskådare.
Eller för att vara mer specifik kommer publiken att tillbringa helgen på Bugatti Track Auditorium, samt i dess närhet. Anledningen till att denna stora publik och folkmängd tar sig till Le Mans beror på samma anledning som vid varje tävlingshändelse, kärleken till motorsporten.

Le Mans 24h Moto är annorlunda. Naturligtvis ser du tävlingen, men många spenderar också helgen med likasinnade vänner. Feststämningen är det som lockar mest.
Aktiviteten på banan inför Le Mans 24h börjar redan på torsdagen med träning samt natt-träning och den första tävlingen körs på fredagen. På lördagen trappas tempot upp och första klimax för helgen sker när 24h-förarna klockan 15.00 springer över banan till sina tävlingshojar. Efter starten återgår publiken till festligheterna runt om banområdet och tävlingen hamnar åter i fokus klockan 15.00 på söndag när förarna går i mål. Vid målgång är det andra gången under helgen som huvudläktaren blir fullsatt.

En Le Mans-helg går till ungefär så här: De första i sällskapen anländer på onsdagen för att paxa de bästa campingplatserna med avspärrningsband. Med den andra vågen anländer transportfordonen med stora tält, soffor, bord, kylskåp, el-aggregat, mat, lådvis med förfriskningar och ved. Till en början förundras du över den mängd ved åskådarna har med sig med tanke på att arrangörerna redan har samlat allt överblivet trävirke och pallar från lokala företag och placerat dem i högar. Men snart märker du att virket behövs till annat än brasor. Det snickras och byggs provisoriska barer och bardiskar av pallar och spillbitar.

Sist men inte minst anländer motorcyklarna. Redan på torsdagen är campingområdena utanför Bugatti-banan fulla av tält.
Egentligen är det inte någon jätteskillnad på camping- och tävlingsområdet, åtminstone inte i form av aktiviteter som utförs. Det varmkörs, underhålls och justeras motorcyklar. De bor, äter och dricker där och de tar ut det yttersta ur sina motorcyklar. Hojarna på campingarna är specialbyggda för Le Mans-liknande händelser. Avregistrerade motorcyklar med ett sista ändamål, att generera så mycket buller och rök som bara är möjligt. Motorcyklarnas gemensamma öden följer samma mönster längst campingarna. När ägarna till motorcyklarna uppnår en viss promillehalt i blodet körs motorerna igång och maskinerna sotas ur på varvstoppen.

Le Mans 24h Moto har en signaturmelodi beståendes av motorer ylandes på varvstopp, där avgassmällar sätter takten med hjälp av dödarknappar. För showens skull räcker det inte med varvstoppsylanden utan det ska också burnas och eldas däck och då tills de är helt slut. För burnouterna har de mest engagerade besökarna tagit med sig spånskivor att burna sina däck på. Om hojarna klarar sig över campinghelgen vid 24-timmarsloppet får de uppleva nästa års Le Mans på nytt. Men om deras tid är kommen under helgen, får de sin sista vila i en sopcontainer på campingplatsen. Enligt arrangören av Le Mans 24-timmars hittar de alltid utmattade och trasiga motorcyklar på måndagen bland soporna, förutom en hel massa sönderburnade däck, soffor och allehanda bråte. Ingen kan säga den exakta mängden skrot som lämnas kvar men ett tiotal lastbilar fylls årligen efter tävlingshelgen. Enligt arrangören finns det ändå goda medborgare som städar upp efter sig, men sopmängden är stor.

Efter att vi stillat vår nyfikenhet kring cyklarnas tuffa öden på campingen väcks nästa fråga som vi riktar till arrangören; hur många liter öl konsumeras det under evenemanget?
Litermängden finns inte sammanfattad berättar företrädaren Héléne Garnier. Men med en uppskattning och med hjälp av miniräknaren kommer vi fram till, med en felmarginal på 5 till 6 procent, att det går åt 1 350 000 muggar, eller 675 000 liter öl. Detta med formeln att 40 procent av de 75 000 besökarna dricker outtröttligt och resten en eller två öl per dag. Det är totalt tre tävlingsdagar. Med termen ”outtröttligt” har vi tänkt åtta öl per dag. I utvärderingen har vi tagit hänsyn till att det på söndag inte går åt samma volymer på grund av hemfärd efter tävlingens målgång. Nu har vi bara räknat på arrangörens egna försäljningsställen och i form av starköl. Besökarnas egna tomma glasflaskor och burkar fyller varje år flera lastbilar när det är dags för städning, enligt arrangören.

När vi pratar om tävlingsevenemanget blir det klart för oss att arrangemanget inte är lätt att få ihop. Redan innan 2018-års tävling var igång planerades kommande tävling för 2019. Arbetstimmarna adderas snabbt ihop med sina nästintill 2 000 delaktiga personer. Till skillnad från sönderburnade däck och antal liter konsumerad öl, finns det exakta uppgifter om antal medarbetare från varje år.

2017 års Le Mans 24h sysselsatte 1 719 personer. Av dessa var 253 från ledningen eller hade andra typer av kontorstjänster. Medieavdelningen sysselsatte 30–35 personer. Tävlingsdomare inklusive hjälpredor är 702 personer under en helg. Flaggvakter, banpersonal och övriga volontärer fanns det sammanlagt 764 stycken utav längs banan.
I alla dessa siffror inkluderas inte restaurangpersonal eller räddningstjänst som också består av flera hundra stycken under helgen.

ACO:s (tävlingsarrangören) företrädare Héléne Garnier berättar att det är ungefär samma bemanning som går åt vid en MotoGP-tävling.
Under 40 års tid har tävlingen varit en identitet för Le Mans. Detta trots alla ilsket ylande motorer på varvstoppen mer eller mindre konstant i flera dygn, mängden av fylla, röken från uppeldade däck, allmän förstörelse och mängden av nedskräpning, samt resurser som krävs för att återställa byn. Trots allt upplevs evenemanget som positivt av invånarna. Tävlingen är trots allt en stor inkomstkälla för Le Mans.
Samma återkommande tävling medför samma återkommande arbete varje år – c´est la vie.