KTM Freeride E-XC

Det är ljudet som är mest slående. ­Eller snarare avsaknaden av motorljud. Det visslar och viner lite, nästan ljudlöst, och det mesta i ljudväg kommer från kedja och fjädring. Jag sladdar mig nedåt längs en stig utmed en bergssida i alperna. 

Det känns litet lätt surrealistiskt. Miljön är sådär alpidyllisk att bara familjen von Trapp ur Sound of Music saknas, samtidigt är stigen i det närmaste en downhillbana och hojen gör 70 blås – utan motorljud. Upplevelsen påminner om att köra en downhillcykel, fast utan att behöva ta liften eller trampa upp.

Även om eldrift har andra egenskaper är det just ljudnivån som är viktigast. Redan 2010 när jag diskuterade Freeride E första gången med KTM var det ljudnivåerna och de allt strängare reglerna kring motorbanor som lyftes fram. Möjligheten att kunna ha en crossbana mitt i ett bostadsområde – det är en vision som inte är så lätt att släppa.

 

Sedan tidigare finns en Freeride 350 med fyrtaktsmotor och 250 med tvåtaktsmotor. Hela Freeride-serien var dock från början framtagen med tanke på elmotorn och de möjligheter som den ger. 

Jag lånade en Freeride 350 innan den här provkörningen för att återigen köra in mig på konceptet. Modellen är som klippt och ­skuren för den som precis ska börja köra ­enduro. Med lägre sadelhöjd och snällare motor och känns den inte fullt så skrämmande som en ”vanlig” enduro kan uppfattas för den som aldrig kört tidigare. 

För dig som kört en del enduro är det dock framför allt fjädring, och i viss mån markfrigång, som blir begränsande. Detta gäller även Freeride E-XC, men modellen är heller inte heller byggd för oss som kör enduro eller motocross idag.

– Det här är en möjlighet att bredda en hel marknad eftersom vi attraherar helt nya grupper, berättar Thomas Kuttruff, PR-chef på KTM.  Motorcykelindustrin tittar för mycket inåt, vi måste tänka i nya banor.

Enklare att köra motocross blir det knappast. Motorn startas – aktiveras – med ett knapptryck och genom att instrumenteringen tänds signaleras att det är dags att leka. 

Gashanden har ett konstant vridmoment, 42 Nm oavsett varvtal, till sitt förfogande. Det är mer än vad 250 EXC har som mest och det ger en imponerande acceleration. Den borstlösa synkronmotorn levererar 16 kW, eller 22 hästkrafter, vid 4 200 varv. Men trots effekten är Freeride E godkänd för A1 (lätt motorcykel) eftersom lagstiftningen tar hänsyn till motorns effektuttag under längre stunder. 

Enda körmässiga skillnaden mot en vanlig hoj är att bakbromsen nu sköts med det som normalt sett är kopplingshandtaget – smidigt. Som inbiten enduroförare saknar jag dock just kopplingen, det går lyfta framhjulet över hinder ändå men det kräver tajming.

Motorcykeln väger 108 kilo i enduro­­­utförande, 106 som motocross och 110 kilo med all utrustning för att köra landsväg ­monterat.  Det är lätt och det märks i hur smidig ­Freeride E är att hantera. Efter körningen känns kopplingen till downhill fortfarande aktuell –  aldrig har tröskeln till att börja köra motorcykel, framför allt just enduro, varit lägre. Det här är ett koncept som kan öppna motorcykelögonen på många människor.

Plus: Låg tröskel för att börja köra, minimalt servicebehov, och möjligheten att bygga banor i närområden. 
Minus: Räckvidd, motoreffekt och hela konceptet passar bäst på mindre, tajtare banor än vanliga crossbanor.

Publicerad i Bike nummer 1 2015.
Text: Magnus Johansson
Foto: KTM