19 april, 2024
Det var en ambition att bygga en hoj med maximal prestanda för terrängkörning som skapade KTM 950 Super Enduro R. Målgruppen är förare som kör såväl i terräng som på landsväg, och som kräver både raceregenskaper och brett effektregister av sina hojar.
Hojen har en verkligen hård, stadig fjädring och både fjädringsvägen och markfrigången är väl tilltagen. Fjädringen känns väldigt lik den som finns inom tävlingsenduron; den är klart progressiv, känslig i början och hårdnar kraftigt mot slutet av fjädringsvägen.
Tack vare fjädringen klarar man lätt av hopp och man kan köra i traktorspår med samma teknik som man kör crosshojar. Trots sin storlek är den smidig att hantera, vilket tillåter att man till och med kan köra den i djupa spår efter skogsmaskiner, och i stenig terräng.
Den tvåcylindriga V-motorn är stark redan på låga varv och effektregistret är behagligt jämnt. Ett litet problem är det omöjliga sladdandet vid gasen i botten på sand. När man tillgodogör sig vridet och litar på den goda gaskänslan, så är det ändå lätt att accelerera kraftigt med hojen även på grus. Tack vare vridet kan man köra långa sladdar på grusvägar, om man bara vågar.
Trots att den är så lätt att hantera väger hojen nästan dubbelt så mycket som tävlingshojarna inom enduro. Det märks av i situationer där man ifrån hög fart skulle behöva stanna snabbt på grusunderlag, eller återta kontrollen över en sidosladd som hotar att dra iväg. Men, om man håller i minnet hojens måttförhållanden och kraftresurser, så är den lätt och rolig att köra även på väldigt tuffa rutter.
Super Enduron har endast en bromsskiva fram, i motsats till standard i klassen som är två bromsskivor fram. Det finns dock tillräckligt med bromseffekt och den ofjädrade vikten är mindre när man använder bara en skiva.
Hojens originaldäck är grovmönstrade, men har låga klackar. De är mer lämpade för landsvägskörning och ger ett bättre grepp på asfalt. Vad gäller fälgstorleken, så passar normala endurodäck; riktiga endurodäck skulle förbättra hojens terrängegenskaper.
Super Enduron är smidigare och är mer racemässig än de flesta äventyrshojar i offroadklassen. Den helt nakna hojen är utrustad med racemässig fjädring, och dessa två egenskaper gör den till en möjligtvis fulländad hoj för offroadsafari.
Även om hojen är byggd för bästa terrängegenskaper, så fungerar hojen utmärkt på asfalt. Det enda som egentligen störde landsvägskörningen var avsaknaden av vindskydd, för övrigt skulle man kunna köra även längre turer på asfalt. Bakramen är konstruerad för att klara förarens och packningens vikt. De bakre fotpinnarna och sadeln som är utformad för två personer, är extratillbehör.
Oavsett namnet, så kommer Super Enduron inte till sin rätt i den typen av enduro som vi kör här hemma; den är inte direkt byggd för Novemberkåsan. För tävlingsenduro är den alltför stor, tung och effektstark.
Däremot är den i sitt esse på grusvägar och man kan köra otroligt fort med den. Under provkörningen slogs jag av, att om sporthojarnas R-modeller är de snabbaste möjliga på krokiga asfaltvägar, så är 950 Super Enduro på samma sätt överlägset snabbast på grusvägar.
Plus:
Stark redan på låga varv med jämnt effektregister. Fin på grusvägar.
Minus:
Lite för stor och tung för riktig terrängkörning. På landsväg saknas kåpa.
Publicerad i Bike nummer 8 2006.
Text: Sami Salonen
Foto: Manfred Halwax, Herwig Peuker
