Kawasaki Versys

Det första Kawasaki säger vid pressvisningen av nya Versys 1000 är att den inte ska konkurrera­ med BMW R 1200 GS. Den är inte samma teknisk­a spjutspets och den är inte lika grusinriktad. Kawasaki bygger något annat. I stället är det Ducati Multistrada och Honda VFR 800 X Crossrunner, men framför allt Triumph Tiger, som är närmaste konkurrenter­. Den sistnämnda ser sig hotad med nästan exakt likadana specifikationer, mått och pris.  
Fram till 2008, innan recessionen, var motor­cyklar med mer än 900 kubik på väg upp i försäljningen. Kawasaki tror på återväxt och har nu placerat sin fyra på 1 043 kubik i tre modeller: Z 1000, Z 1000 SX och Versys 1000. Ändamålet är inte självklart men tour­ing på stora och små vägar samt en och ann­an grusplätt­ ska kunna besegras med lätthet.  

Med versys 1000 blir Versys en familj och den större modellen liknar en förstorad variant av 650-kubikaren på många sett. Med de två modellerna vid sidan om varandra ser tusenkubikaren ut som den har fått tillväxthormoner. Det är också det Kawasaki vill förmedla, skojfriskheten och lättheten ska finnas kvar, bara i större format. Komforten har fått större fokus och Versys 1000 ska ha den skönaste sadeln någonsin från märket. Kawasaki har dock baserat Versys 1000 på Z 1000 som har donerat motor, ram och hjul. Ramen har förstärkts för att bättre stå ut med »roads less travelled« och klarar 220 kilos lastkapacitet. Motorn har fått ett mer linjärt register och upp till mitten av registret ska den vara stark­are men samtidigt 16 procent bränslesnålare. Ettan och tvåan har gjorts kortare medan växel tre till sex har högre utväxling.

 

Körställningen är välavstämd och typiskt touringanpassad med närapå 90-gradig vinkel för benen. Styret är brett vilket ger bra kontroll på sämre vägar men straffar sig vid snabb touring. I autobahn-farter lever styret om i vindfånget och händerna­ sticker ut mycket ut i luften. Vindrutan ser inte mycket ut för världen men den fungerar ovanligt bra. Den går att ställa steglöst i 30 milli­meter. På en äventyrshoj som denna känns det dock dumt att behöva stanna och gå fram och skruva så fort förhållandena ändras. Eljustering eller en lösning liknande den på Z 1000 SX hade varit bättre investerat av Kawasaki.  
Ett kilo extra vikt hade faktiskt inte gjort något i det här fallet då Versys 1000 är så lätt från början med sina 239 fulltankade kilon, faktiskt bara åtta mer än Z 1000 SX, trots förstärkningar och större tank. Den förhåll­andevis låga vikten gör sig påmind på de snabbare vägarna. Vägen uppför Teide, värld­ens tredje största vulkan och Spaniens­ högsta topp, är en orm som har svalt en orm som slingrar sig utmed berget och går upp genom molnen.  
Här trivs Versys. Den är lätt att köra och smidig att kasta mellan de serpentiner som passerar. Känslan är bekant från Versys 650 och den längre fjädringsvägen sväljer vägens ojämheter­. Sadeln är också som Kawasaki säger en rumpas dröm. Efter 40 mil är den fortfarande lika skön och passagerarsadeln som är ännu tjockare är minst lika bekväm. Framgaffeln har samma teknik som ZX-10 R som har Big Piston-gaffel. Den är mjukt satt och glänser vid långkörningar.  

 

Vid snabbare körning gör den mjuka inställningen dock att fronten dyker tydligt i inbromsningar och när den fjädrar tillbaka driver hojen gärna ut i svängarna. Det går att åtgärda till viss del genom att ändra på fjädringsinställningarna­.
Motorn är precis som i Z-modellerna en pärla, om än i annan form. Den drar starkt och villigt redan från 2 000 varv och optimer­ingen med lägre kompression och andra kamprofiler fungerar bra. Det gör inte så mycket om det råkar ligga en för hög växel i, men att växelindikator saknas känns snålt­. Färddatorn­ är standard och styrs från styret – bra.
Motorn, klassens enda radfyra, går mjukt förutom vid runt 6 000 varv då den ger ifrån sig en del vibrationer. Effekten känns alldeles lagom för hojtypen och tredje generationens trestegade traction control är standard. Vid regn kan det också vara skönt att utnyttja L-läget som lugnar gasresponsen och sänker effekten med 25 procent.
Bromsarna har utrustats med senaste generationens och världens lättaste ABS-enhet som standard. Det är samma system som på sporthojen ZX-10 R vilket innebär att bakhjulslyft motverkas. Även om oken inte har fått följa med från Z 1000 gör bromsarna ett bra jobb och handtaget är justerbart.      
 
Självklart har Kawasaki redan vid presentationen ett gediget tillbehörsprogram. Packväskor och toppbox som tyvärr varken har urgröpning eller kudde för passagerarens rygg) kan kombineras med handtagsvärme, 12-voltsuttag och vassare ljuddämpare.  
Med Versys 1000 har Kawasaki haft ett tydligt mål, ett mål som de har nått fram till på många sätt. Den går att köra tillräckligt fort med för alla som inte ska köra bana, priset är konkurrenskraftigt och komforten är högre än de sportigare­, men nästan lika tunga, gatmodellerna­. Dessutom kan den utrustas för längre resor.
 
Plus: Lättkörd och rolig. Hög komfort för både förare och passagerare­. Fin motor. 
 
Minus: Vissa detaljer känns snåla. Vill driva ut i kurvor­. Passageraren sitter något lågt.
 
Publicerad i Bike nummer 2 2012
Text: Marc Malmqvist
Foto: James Wright