Kawasaki Ninja 250 R

Kawasakis minsting väcker nyfikenhet och intresserade blickar när jag svischar genom staden och stannar för att fylla hojen med bensin och mig själv med korv.

Jag förklarar för åskådarna att den nya tiden är här och att den senaste melodin nynnar 250-kubik och fyrtakt innan jag snäpper igen tanklocket, sicksackar ut från macken och fortsätter slalomresan genom huvudstadens tätt trafikerade gator. Chassit svarar kvickt och exakt, körställningen är upprätt, reglagen lättarbetade, vikten låg och jag känner mig som pendlarkungen nummer ett.

 

Men Motorn då, sitter ni säkert och funderar? Den är så effektfull som de 33 hästkrafterna tillåter. Relativt svag vill säga, men effektuttaget är inte illa med tanke på takt- och kubikantal. Insprutningen är väl avstämd och motorgången mjuk, först på högre varv övergår karaktären till ett omyndigt surrande.

Utväxlingen är låg, men med en riktigt lättarbetad koppling och en växellåda som flyter på som smör i hett solsken leker livet.

Bromsarna är lättarbetade och även om bromshandtaget kan kännas svampigt så är bromsverkan bra. Värt att notera är att handtaget saknar justeringsmöjligheter, vilket lämnar mer att önska.

Komforten är väl godkänd och mina 197 centimeter ryms förvånansvärt bra. Vindskyddet finns där och fjädringen sväljer vägens ojämnheter med godkänt resultat.

Med hjälmens hakspets klapprandes mot styrhuvudet borrar jag mig igenom kurvorna på favoritslingan, det gäller att inte slå av på gasen för att hålla farten uppe. Den nästintill obenfintliga gyroeffekten från motorn gör det enkelt att lägga ner lill-Ninjan även i hög fart. En sann tjusning som förvandlar dig till en förare i 125-klassen i Moto GP.

Även här känns chassit pålitligt och vägegeskaperna är trygga samtidigt som de är underhållande.

Vill du leva med att inte jämt vara först från rödljusen, små vibrationer i motorvägsfart, växla ofta, lätthanterlighet och låg bensinförbrukning är det här motorcykeln för dig.

Priset i sig är ett lockbete av rang.

 

Plus
Lågt inköpspris och låg bensinförbrukning. Lättkörd med ett underhållande och stabilt chassi. Växellådan.

Minus
Bromshandtaget känns svampigt. Få justeringsmöjligter. Effekten räcker inte riktigt till för två personer.

Publicerad i Bike nummer 8 2008.
Text: Oscar Algott
Bild: Niklas Carle