Kawasaki KLX 250

KLX-familjen förknippas ofta med tyngre och bruksbetonade motorcyklar, med ett fåtal undantag på endurosidan. Kawasakis nya 250-kubikare ser i alla fall ut att vara tagen från det sistnämnda och baseras till vis del på enduromaskinen KLX 300 R. Enligt tillverkaren är KLX 250 en allroundmaskin som passar bra både i stan och i skogen.

Med orden »utvecklad ur en enduroracer« i bakhuvudet hoppar jag upp på sadeln, som inte är låg (890 millimeter) men knappast hög med offroadmått. Körställningen är snäll mot kroppen, sadeln är smal och fotpinnarna är klädda med ett tjockt lager av gummi. Instrumenteringen som är digital är enkel men funktionell.

Redan stillastående känns det att KLX 250 är en lätt maskin. Motorn, en encylindrig fyrtaktare, har mjuk gång och insprutningen är lätt att komma överens med.

Innan jag lovordar gröngölingen för mycket ger jag mig ut i den hetsiga  stadstrafiken; det känns olustigt att sitta på vad som ser ut att vara en enduro­racer, men som behöver hårdvarvas för att hänga med morgonruschen in till jobbet. Smidigheten är på topp medan motoreffekten är ett riktigt bottennapp. Faktum är att det inte går att hålla lagstadgad motorvägsfart när vägen börjar luta lätt uppför. Positivt är bra känsla i bromsarna, även om effektiviteten inte direkt är imponerande. Växellådan är smidig utan att sticka ut.

 

Fjädringen fram består av 43 millimeters gaffelben, där förspänningen går att justera i 16 steg. Bak sitter en Uni-Trak singeldämpare som har justerbar kompression, retur och förspänning. Grundinställningen är mjuk och fungerar bra över lättare ojämnheter. När den pressas på riktigt ojämn väg händer det dock att den bottnar.

Efter ett antal mil i sadeln har min bak fått nog. Dynan är inte bara smal utan även hård. Jag blir inte heller riktigt klok på vad KLX 250 passar till. Det enda jag kan tänka mig är som ett lokalt transportfordon, helst på landet, eller i stan för den som avskyr skotrar. Den nya Kawan är ett billigt, enkelt och smidigt alternativ, om det råder inga tvivel. Problemet är att den enligt mig saknar en del av det som gör körningen underhållande.

 

Plus
Mycket lättkörd med fin insprutning. Lättarbetad broms och koppling. Tilltalande prislapp.

Minus
Har på tok för lite effekt. Sadeln är smal och ger snabbt träsmak.

Publicerad i Bike nummer 2 2009.
Text: Oscar Algott
Bild: Marc Malmqvist