Husqvarna TE310R/Sherco SE 300/Gas Gas EC300F/KTM 350 EXC-F/Husaberg FE 350

Det har det senaste året blivit allt större fokus på mellanklassen i enduro. Vad som är rätt val för motionären kan debatteras i evighet. Vissa hävdar 250 tvåtakt, andra 450 fyrtakt och en stor grupp har valt 250 fyrtakt då våra svenska enduroslingor ofta är tekniska med rötter och stenpartier. Men nu växer mellanklassen i enduroskogen, maskinerna ligger kring 300 ­kubik. Är det den gyllene medelvägen? Mer effekt än en 250, vilket är trevligt i sand eller på gräsprov, men med bibehållen smidighet när det ­gäller terräng med rötter, stenar och tajta vändningar.

Vi är intresserade av det bästa valet för dig som är motionär och bestämde oss för att testa de fem mest intressanta maskinerna i klassen. Värt att notera är att de allihop är europeiska, samtliga japanska tillverkarna håller låg profil när det gäller enduro.
För att få en bredd i testlaget bland­ade vi elit och motionär. Vi har med Stefan da Silva, 13:e plats i elitklassen på GGN 2011 och Jimmy Wicksell, inte bara son till VM-medaljören Dick Wicksell utan leder också USM i MX och ligger tvåa i Enduro USM. Dessutom medverkar Elisa Ohlsson, som har kört motocross och enduro i åtta år och Thomas Olsson som har kört motocross och enduro sedan Hedenhös samt jag själv, entusiastisk motionär som kör några tävlingar per år. Ett testlag som ger en bra mix både vad det gäller vikt, storlek och erfarenhet.
För att kunna utvärdera hojarna på ett bra sätt monterade vi nya däck på allihop, Bridgestone M 59 fram samt M 204 bak. 
Som testbana valde vi att åka till Söderhamn av den enkla anledningen att det är ett rent enduroeldorado. Här finns allt från extremprov, gräsbana till både sandstalp och tekniska sten­partier inom ett väldigt kompakt område. Drömkörning!
 
Så låt oss börja testkörningen. Spanska Gas Gas är först ut med nya EC 300 F som vi allihop är mycket spända på. Mitt första intryck är rent subjektivt att den känns hård och racemässig, en oväsentlig detalj är det sköna motorljudet som hetsar med raspig skönsång. Det saknas inte effekt för mig som motionär, medan Stefan som är elitförare tycker att det gärna kunde få vara lite mer knuff. Den upplevs som stark långt nere i registret, men sedan tar det snabbt slut, som om effektregistret är kortare än hos övriga hojar i klassen, och det här är något som flera reagerar på. Gasen är förvisso lättdoserad när du smyger med den, men ett längre effektregister hade varit att föredra för att kunna hålla samma växel längre tid och vi har lite problem med kopplingen, vars funktion inte riktigt är på nivå med övriga. 
– När det är hårt känns den riktigt fin, men i sandstalpen har jag problem att få upp framhjulet. Lite mer effekt hade suttit fint, konstaterar Stefan da Silva men betonar också att det är vid väldigt aggressiv körning, inte riktigt i klass med en motionär på väg mot sitt fjärde varv på Gotland.
När det gäller chassit lovordar ­förarna dess stabilitet.
– Den är riktigt bra när man drar ut den på raksträckorna men den blir lite jobbig in i kurvorna, berättar Jimmy Wicksell efter ett varv på testbanan. 
Stabiliteten gör också att den blir trögare att få med sig runt de riktigt tajta kurvorna, exempelvis när du rundar ett träd. 
 
Även Husaberg är helt ny till 2013. Att ägaren KTM har dödat 70-graders­motorn, det som gjorde märket unikt, har gjort fansen upprörda – men samtidigt är modellen nu lättare, snabbare och bättre, så varför klaga?
Samtliga testförare rankar modellen genomgående högt och det avspeglas också i varvtiden.
– Den här är ju snabbast, det känns direkt, säger Stefan uppspelt när han kommer in efter ett varv.
– Här finns potential att köra fruktans­värt fort. Den är förlåtande på alla underlag, och jag vågar gå på mer och kan ligga högre i varvregistret eftersom gaffeln har så fin stabilitet. Den bästa standardgaffel jag provat. Som en MX-gaffel i stalp men ändå följsam på mindre saker. 
– Top notch! Den här ­gaff­eln är otroligt bra, instämmer ­Elisa ­Ohlsson med ett leende.
En gammal sanning är att ­»enduro handlar mer om fjädring än toppeffekt« och även om det stämmer så plockar Husaberg FE 350 toppoäng i båda grenarna.
Motorn har mycket effekt, drar fördel av sin större slagvolym och levererar rejäl kraft genom hela registret och gaskontrollen är sublim. En modell som kort sagt sätter en ny standard i klassen. Det enda negativa som påpekas är att motorbromsen i jämförelse med övriga modeller är något kraftig, vilket kräver viss tillvänjning. Vi noterar också att modellen som standard har styret monterat i det främre av två lägena på gaffelkronan, vilket gör att avståndet blir aningen längre än hos ktm 350 exc-f som har styret som standard i det närmre läget. Fin möjlighet att justera körställningen hursomhelst för båda modellerna.
 
Husqvarna TE 310 R kommer lite till korta motormässigt. Den saknar det där sista när det gäller körning i sandstalp. Inte så att den är slö, men den upplevs inte som lika stark som de övriga. Det känns som om man måste varva den för att få tryck i hoppen, men det är inget problem att hoppa över hål eller ut ur kurvor. Samtidigt är den lättkörd, har en väldigt trevlig motorkaraktär, vilket är en klart positiv egenskap för en motionär. 
– Den är ju riktigt snäll på låga varv, konstaterar Stefan. Där det är halt är det fint med den mjuka motorgången. Den går verkligen underbart på låg- och mellanvarv.
Chassit får liknande omdömen; stabil men ändå lätthanterlig. Lätt att hålla kvar i spåret.
– Men den är lite tung fram, tycker Jimmy Wicksell. Om det beror på att det saknas knuff på topp ska vi låta vara osagt, te 310 r väger trots allt mest i det här gänget och det är klart att det känns när man kör alla andra samma dag på samma bana. Samtidigt är skillnaden inte så stor att det på något sätt är extremt anmärkningsvärt. 
Bromsarna fungerar bra, har bra ­effekt och är lättdoserade. Det är dock mycket liten skillnad mellan bromsarna på dessa modeller. Utrustningen är mycket snarlik även om det kan finnas viss skillnad i val av legering i skivorna, komponeringen av standardbeläggen och så vidare.
En mycket trevlig enduro för motionären blir slutomdömet.
 
KTM 350 EXC-F gjorde succé hos redaktionen redan i fjol och vårt test här förklarar varför. Stefans kommentar efter att ha kört ett riktigt snabbt varv är talande: 
– Svårt att säga, det gick bra men kändes helt odramatiskt hela varvet, säger han efter att just då ha satt det snabbaste varvet för dagen. Det känns inte som om det går så fort som det faktiskt gör. 
Motorn är suverän, har drag ­genom hela registret, inte någon svacka ­någonstans alls. Den är verkligen följsam och svarar väldigt fint, gas­responsen upplevs som mycket exakt. 
– Det är bara att lägga i trean och köra, den drar ju hela tiden, konstaterar Thomas Olsson med ett skratt och börjar genast fundera på om han inte borde boka en båtbiljett till Visby i november.
Den hydrauliska kopplingen är precis som hos Husaberg väldigt lättdoserad, en klar fördel när det gäller körning i stenig terräng. 
Chassit översätter dina styrimpulser direkt och det är lätt att få med sig ­motorcykeln dit du vill. 
Fjädringen jobbar också fint. Visst, inte lika bra som hos Husaberg FE350, men fortfarande riktigt, riktigt bra. Vill du ha samma fjädring som Husaberg är det Six Days-modellen du får sikta på, den kommer färdig med »extra allt«.
Även körställningen gillas skarpt, se våra mått på sista sidan när det gäller avstånden i den kritiska triangeln mellan styre, sadel, fotpinne. Det är tydligt att måtten för KTM och Husaberg är aningen större än övrigas.
Överhuvudtaget känns 350 EXC-F som ett väldigt komplett paket – och det oavsett om du är elitförare eller ­motionär. Motor, växellåda, chassi och bromsar – allt fungerar perfekt. 
Den enda lilla kritiken som finns rör att motorbromsen är kraftig, vilket kräver att du jobbar mer med kopplingen. Men detta är mer en ­vanesak än ett verkligt problem.
 
Franska Sherco blev för många av oss testets överraskning. Det man slås av direkt är hur kompakt och lättsvängd modellen är. Måtten är klart mindre men kan inte helt översätta känslan. Den känns verkligen liten och nätt. Känslan förstärks av att den tar styr­impulserna så väl från fotpinnarna. Det är nästan som att köra en tvåtaktare, så direktstyrt känns det. Du styr med kroppen. 
Med det sagt skulle man kunna tro att den skulle bli nervös och instabil, men det är inget som vi upplever ­under dessa dagar, vi kör ju också konventionell »svenskenduro« större delen av testets två dagar. 
Fjädringen kommer från wp och det enda vi egentligen har att anmärka på är att bakstötdämparen sitter väl tajt till, det är betydligt mer omständligt att justera  hänget än på exempelvis ktm.
Bromsarna från Brembo lämnar inget övrigt att önska. Bra effekt och lättdoserade. 
Även motormässigt imponerar Sherco. Karaktären är närmast som en elmotor, en liknelse som flera av testförarna skriver ner i testprotokollet vi jobbar med. Effektkurvan upplevs som extremt linjär ända upp på topp, det går att varva ur den rejält utan att den börjar sacka. Gasresponsen är också väldigt exakt. Det är en fint avstämd insprutning.
Men vi upplever inte växellådan som lika exakt som konkurrenternas. Steget från ettan till tvåan är lite längre och det går att få i friläge av misstag. Till viss del är detta kanske en vanesak, att vara lite mer bestämd i växlingarna. En av testförarna tycker också att det är svårare att komma åt växelpedalen eftersom den är aningen kortare än vanligt. 
Men på det hela taget är Sherco en positiv överraskning. Ett märke som helt klart är att räkna med i framtiden!
Vi ska samtidigt påpeka att det ­exemplar vi kör är 2012 års modell som av förklarliga skäl har en hel del timmar bakom sig. Läs mer om förändringarna till 2013 i rutan här intill. 
 
Avslutningsvis kan vi konstatera att trots att motorcyklarna är väldigt, väldigt lika så framträder tydliga ­skillnader under testet. 
Gas Gas må vara ny och har fina kvaliteter men rankas ändå lite lägre än konkurrenterna i totalen. Stabil men lite för tung och brytig i spåret när det gäller svenskenduro bland sten och rötter. 
Mellan Sherco och Husqvarna blir det väldigt jämn kamp om tredje­platsen. Shercons styrka är dels de rent fysiska måtten, dels att den är så lätthanterlig, medan Husqvarna briljerar med sin mjuka och fina motorgång på låg- och mellanvarv. För den mer aktiva tävlingsföraren är Shercon ett intressant val, medan vi framhåller Husqvarnas lugna egenskaper för dig som motionär. 
Kvar är KTM 350 EXC-F och Husaberg FE 350. Samma motorcykel men ändå med en klar skillnad. Det riskerar garanterat att bli slagsmål vid matbordet hemma i Mattighofen, men den här gången är det lillebror som har ett klart övertag. 
Även som motionär är det fascinerande att känna och uppleva vilken skillnad det är på framgaffeln. I övrigt är motorcyklarna närmast identiska men det här är en detalj som gör klar skillnad. Den sparar muskelkraft, gör att du kan köra hårdare under längre tid och självklart ger detta dig ett övertag oavsett om tävlingen handlar om ggn, ett klubbmästerskap eller bara möjligheten att hålla jämn fart med mer vältränade kompisar i kraftledningsgatan. »Det går alltid att köpa sig snabbare« är ju ett känt ordspråk.
70-gradersmotorn må vara död, men vi välkomnar efterträdaren. ­Husaberg FE 350 är kung.