Husaberg 2010

Husaberg visade sina nya enduromodeller FE 450 och FE 570 första gången för cirka ett år sedan. Motorcyklarna har sedan dess visat sin konkurrenskraft världen runt – men även på hemmaplan. Exempelvis vann FE 450 vårt stora vinterendurotest »Snökriget -09«

Modellutbudet var dock klent. 450 och speciellt 570 är helt enkelt inte de bästa alternativen för gemene man. Trots att 450-kubikaren producerar användbar kraft i den nedre delen av registret känns den ofta för stor för många förare.

Nu har Husaberg rättat till detta genom att introducera FE 390. Den mindre fyrtaktsmotorn är precis så mycket mildare som krävs för att falla majoriteten i smaken. Vridet är perfekt redan på låga varv och den tjuvstannar sällan, mycket tack vare den väl fungerande insprutningen. Toppeffekt finns det vid behov helt tillräckligt av. Utan möjlighet att jämföra motorcyklarna sida vid sida känns FE 390 effektivare än KTM:s populära EXC 400. Husabergen är tydligt byggd som en tävlingsmaskin, medan KTM EXC 400 snarast är en »allemansenduro« som fått kritik för sin låga effekt på höga varv.

 

450-kubikaren är ett lika bra fungerande alternativ som förut. Effekten på låga varv är nästan i samma klass som på den traditionella 400:n, men toppeffekten är mycket högre. Ifall du står i valet och kvalet mellan 390 och 450, vill jag rekommendera 390:n. Trots att den eventuellt kan upplevas som svagare så visar klockan troligtvis något helt annat.

570-kubikaren vågar jag inte rekommendera till andra än mycket erfarna enduroförare. 570:n kräver mycket mera koncentration än de lugnare 390- och 450-kubikarna. Speciellt i steniga partier och över rötter bör du vara beredd med kopplingen. På isbana och till så kallad »funduro« är 570 däremot ett mycket bra alternativ.

 

Som ett andra alternativ till offroad presenterades FX 450. Det är en så kallad cross country-hoj, som lämpar sig perfekt för motocross. Hojen är framför allt riktad till den enorma cross country-marknaden i USA. Ettan och tvåan är högt utväxlade och övriga växlar är tätt stegade. Fjädringen är en aning hårdare än på enduroversionen och framlyktan har ersatts med crossmodellernas nummerhållare. Tack vare sin fina motor är hojen trevlig att köra på crossbanan, men funkar även på en krävande enduroslinga. På grund av den högt utväxlade första växeln får du dock lov att slira på kopplingen en aning mer än normalt.

Tack vare den nya motordesignen är alla offroadmodeller otroligt lätthanterliga. Trots att off-set i styrkronan är tre millimeter längre (19 mm har blivit 22 mm) är motorcyklarna väldigt lättstyrda i svängarna.

 

Den tredje nyheten för hårt underlag är Supermotarden FS 570, som är möjlig att gatregistrera. I likhet med sina modellsyskon är den mer tävlingshoj än vardagskompis. Fjädringen är i grundinställning hård på kullerstensbeläggning, sadeln är inget vidare bekväm och vibrationerna påtagliga. FS 570 är inte gjord för europaturnéer, utan för aktiv, aggressiv körning. På kurviga vägar kan du utan vidare göra livet surt för betydligt större sporthojar.

FS 570 är utrustad för tävling, det vill säga helt inställbar fjädring, radialmonterade ok och dessutom slanglösa däck på ekerfälgar.

Med dessa ingredienser kommer Husaberg säkert att ta sin beskärda del av marknaden – och segerplatser i tävlingar.

Publicerad i Bike nummer 10 2009.
Text: Konsta Salminen
Foto: Montero, Mitterbauer