Honda XL1000V

 

När den första informationen om Honda XL 1000 V nådde allmänheten i slutet av 1998 var det många som undrade vad som hänt med den japanska tillverkarens välomvittnade måttfullhet. Motorn från VTR 1000 F – 110 hk och nästan lika många Newtonmeter – i en grushoj! Ett monster som tveklöst skulle lämna svenska kulturmarker i rykande ruiner. Inget hade kunnat vara längre ifrån sanningen, visade det sig. Måttfullheten var förstås i  gott förvar på den japanska fabriken och hade resulterat i en mild lobotomering av  motorn samt chassi och utrustningslista anpassat för långa resor på asfalt; för all del dålig asfalt, men knappast grus. Definivt inte traktorspår. I Sverige var det många som snabbt tog Honda Varadero till sina hjärtan. Vår förkärlek för stora motorcyklar med stora motorer i kombination med ett koncept som passade vårt vägnät och klimat innebär att den är en mycket vanlig syn på våra vägar.
Stålram av fyrkantsprofiler, 17-tums aluminiumfälgar, 25-literstank, mustig motor som drar från tomgång, kombinationsbromsar (med ABS som tillval från årsmodell -04), långslagig fjädring, omfångsrikt vindskydd och gott om plats. Vad mer kan en äventyrslysten  motorcyklist begära? En del, trots allt. Fädringen bak är mjuk, på gränsen till gungig (bättre från årsmodell -03).  Bensinförbrukningen kan inte beskrivas som måttlig. Turbulens från vindrutan har irriterat många ägare. De högt uppdragna ljuddämparna är i vägen för packväskor. Bränslemätare saknas (sedan årsmodell -03)  och 6:an, som fanns i växellådan från och med 2003, borde ha varit där från början. En del av ovanstående går dock att åtgärda och kommer också att vara det som tidigare ägare velat se över. Vi återgår till de många goda egenskaperna hos Honda Varadero, som är övervägande.
Bromsarna är av typ Dual CBS, vilket innebär att både fram- och bakbroms aktiveras oavsett om föraren bromsar med handen eller foten. Teorin är att bromssträckan blir kortare och att gaffeln dyker mindre om båda bromsarna används simultant – och det fungerar verkligen. Systemet har bevisat sin duglighet på flera andra Hondamodeller.
Semesterorten Varadero på Kuba ligger på respektingivande avstånd från de flesta marknader där motorcykeln Varadero säljs och man kan undra om detta inspirerade Honda när modellen skulle få ett namn. Det är nämligen på långa resor som den verkligen briljerar.
Förarsätet är mycket bekvämt, rymligt och helt separerat från passageraren, vilket ger ovanligt gott om bagageutrymme. Kåpan är omfångsrik och den som sitter bakom ett förhöjt kåpglas har det suveränt.
Motorn är mycket kraftfull och har en lugn och avkopplande gång. Omkörningar utan nedväxling går blixtsnabbt, även med passagerare och packning. De två kylarna, som precis som hos motordonatorn VTR 1000 F är monterade på sidorna, riskerar inte att drabbas av stenskott.
Avsaknaden av nycker och egenheter gör det över huvud taget, och på gott och ont, tryggt och enkelt att äga en Honda Varadero.
Det man förlorar på karusellen tar man igen på gungorna.