Honda CB650F

Det är med spänning jag närmar mig CB 650 F. Exotiska superbikes i all ära, men det finns mycket körglädje hos de lättkörda maskinerna i mellanklassen. En klass där konkurrensen blivit allt tuffare. Kawasaki ER-6n, Triumph Street Triple och KTM 690 Duke tillhör de etablerade, Yamaha har bidragit med ­MT-07 och nu befinner jag mig i Spanien för att ­utvärdera Hondas utmanare – CB 650 F. 

Ett tiotal exemplar står uppradade utanför hotellet och jag tittar närmare på min test­cykel. I solen blänker avgassystemet vars dragning är inspirerad av CB 400 F från 70-talet. Honda berättar att designteamet bestått av flera ungdomar i  20-årsåldern och att man blandat CB-formspråket med ­streetfighterdesign. 

Teamet har skapat motorcykeln från grunden och inte baserat den på föregångaren CB 600 F Hornet. Ersättaren jag tittar på är något helt nytt och den har inte samma sportiga betoning som Hornet. 

Motorn är en radfyra på 649 kubik med låg- och mellanregistret i fokus. När jag gasar mig igenom de spanska landsvägsböjarna behöver jag aldrig varva särskilt mycket, högsta växeln går att använda redan från 3 000 varv och motorn drar rent hela vägen. 

De 87 hästkrafterna är kopplade till en sexstegad växellåda som fungerar smidigt. Effekten är som sagt användarvänlig, tillräcklig för alla sorters körning och den Fireblade-inspirerade ljuddämparen jobbar tyst. Inga antydningar till vibrationer finns. 

Ramen är av stål och den dubbelsidiga svingen av aluminium. Fram sitter en konventionell teleskopgaffel på 41 millimeter och bak en enkeldämpare, den sistnämnda har justerbar förspänning i sju lägen. 

De är komfortabelt mjuka i grundinställningarna men inte någon gång under den 16 mil långa körningen känner jag att chassit begränsar motorcykeln utan den svänger lätt in i kurvorna och håller spåret bra. Stora delar av provkörningen befann jag mig på ­vägar som mer liknade gokartbanor än allmän väg. Med CB:n var det dock inga problem att hålla tempot uppe. Vi fick aldrig möjlighet att köra CB 650 F i stadsmiljö i ­någon större utsträckning, men jag gavs ingen anledning att tvivla på dess stadskvaliteter.

Fram sitter dubbla bromsskivor på 320 millimeter med tvåkolvsok från Nissin. Bromsarna har bra bett och håller god nivå, bromsgreppet är justerbart i sex lägen. 

Förarpositionen är upprätt och på inget sätt krävande. Sadelhöjden är 810 millimeter.  Jag sitter mer i än på motorcykeln och har bra grepp med benen kring tanken och trots mina 190 ­centimeter är det inte trångt. Den 208 kilo tunga cykeln är lättkörd tack vare det breda styret, goda styrutslaget och den lättdoserade ­kopplingen. 

Instrumenteringen är lättöverskådlig och har de vanliga funktionerna som bränslemätare och klocka, dock saknas växelindikator. 

Tanken rymmer 17,3 liter och med en av Honda uppgiven förbrukning på 0,47 liter/mil får CB:n en räckvidd på 360 kilometer, en bra siffra för den här typen av motorcykel. Den höga sexan bidrar till detta, utan att ­kännas som en överväxel. Honda har lagt extra mycket fokus på att få ner förbrukningen när gasen är statisk och vid konstant belastning – som när man kör på motorväg. 

Vindskyddet lockar dock inte till några motorvägsetapper men sadeln är bekväm och längre turer på landsväg är inga problem. För den som söker packningsmöjligheter finns en 35 liter stor toppbox och en väska för passagerarsadeln i tillbehörskatalogen, tillsammans med bland annat diverse kol­fiber, värmehandtag och larm. 

 

Efter en körintensiv dag anländer jag åter till hotellet för eftertanke. Med prislappen på 74 900 kronor i bakhuvudet granskar jag återigen motorcykeln. Alla komponenter håller hög finish och allting känns rejält.

Honda har använt flera knep för att pressa priset utan att kompromissa med ­resultatet, bland annat är den bakre broms­skivan på 240 millimeter skapad av materialet som ­blivit över av den främre på 320.

Det är ingen hemlighet att tillverkningen sker i Thailand, det är en bidragande faktor till det låga priset. Faktum är att en väldigt liten del av Hondas motorcykeltillverkning numera sker i Japan. 

CB 650 F är ett säkert kort. ­En nybörjare får en bra grund att stå på samt utvecklas med samtidigt som även mer erfarna ­motorcyklister har kul bakom styret. Det är  helt enkelt en mångsidig cykel som de flesta kommer kunna uppskatta. Det enda minuset jag kan tilldela är avsaknaden av växel­indikator. 

Vissa kan uppleva radfyran som karaktärslös, men personligen tycker jag att kompetens är en karaktär. Prislappen gör CB 650 F till en prisvärd ­motorcykel.

Plus: Kompetent motor och chassi. Hög nivå på allt. Prisvärd.
Minus: Ingen växelindikator.

Publicerad i Bike nummer 6 2014.
Text: Jonathan Balsvik
Foto: Honda