Harley-Davidson FXDR 114 – muskelcruiser

Termometern visar nästan 30 grader på morgonkvisten när jag sätter mig i sadeln på FXDR:en i Thessaloniki, Hellas.
Molnfri himmel, 1868 kubik och 160 newtonmeter vrid ser ut att bli en bra kombination.

Sadeln är bred och bekväm med en praktisk kant baktill som stöttar ryggen. Clip-on styret är brett och lätt bakåtvinklat.
FXDR är nyckellös, det är bara att trycka på startknappen. Startmotorn gör sitt jobb och motorn bullrar gott när de två cylindrarna går igång. Kopplingen känns något tung när jag drar in handtaget för att sedan trycka i ettans växel.
Fötterna åker upp på fotpinnarna som är placerade ganska långt fram på hojen. Det ger en framåtböjd körställning och det är ingen tvekan om att det är rumpan som är den kroppsdel som hamnar längst bak.

Den första etappen går i stadstrafik och bromsarna gör sitt flera gånger när de lokala trafikanterna gör oväntade utspel. ABS-systemet går överraskande snabbt in och pulserna är väldigt markanta. Nissin-bromsarna har ett bra bett och det räcker med ett par fingrar för att stoppa den över 300 kilo tunga motorcykeln.
Med sitt våldsamma vridmoment och nästintill polerade gator blir det mycket hjulspinn igenom svängar och korsningar. Det tar lite tid att vänja sig vid motorcykeln. Det är likadant när vi kommer ut på landsbygden. Speciellt in i svängar, det breda 240/40-bakdäcket tillsammans med 19-tumsframhjulet gör kurvtagning något tungrott. Det blir några mil med snäva svängar på vägar med både grus och potthål i vägbanan. Det är inte en miljö som FXDR:en känner sig hemma i med sin korta fjädringsväg och höga vikt. Det ställer lite krav på dig som förare. Några gånger skrapar fötterna i vägen också.

Vi kommer fram till en restaurang ute i skogen där vi tar lunch. Färden går sedan vidare till mer öppna landskap med bättre vägar och mer svepande svängar. En bättre miljö för FXDR. Motorn jobbar på bra och levererar kraften tydligt linjärt. Växellådan är distinkt och jobbar förhållandevis bra med den något tunga kopplingen.
Långa slätter och lite högre hastigheter är inga problem när det gäller fartvind eller vibrationer. Mindre vibrationer uppstår i styret och i speglarna. Att glida fram med cirka 2 200 varv på sexans växel ger 100 kilometer i timmen, något som känns helt rätt med den här motorcykeln. Med ett litet vrid på gasrullen, är den vridstarka motorn inte sen med att leverera mer kraft. Den nyaste och dyraste modellen i Softail-familjen har många nya detaljer om man tittar noggrannare. Michelin Scorcher-däcken har H-D´s logga och namn, det dragracinginspirerade luftintaget och inte minst avgassystemet. Fälgarna väcker också uppmärksamhet. Högerbenet tar ibland i det massiva luftintaget men det är inget som är störande.

Det något exotiska avgassystemet är försett med en kåpa så att det ser ut som att det är dubbla pipor. Tittar du bakom kåpan ser du att de två rören går ihop till ett. Det är här som katalysatorn är placerad. Tanken på FXDR är smal och droppformad och passar bra med hojens linjer.
Den nya aluminiumsvingen på Harleyn bantar hojen på en hel del vikt. Under kutsen baktill finns det ett praktiskt förvaringsutrymme.
Screamin´Eagle tillbehör erbjuder bland annat ett avgassystem i titan till hojen. Det finns möjlighet att montera både fotpinnar och sadel för passagerare. Givetvis finns det en massa andra tillbehör tillgängligt.

Jag gillar den genomgående stilen och linjerna på FXDR.
–Vi ville bygga en motorcykel som ser snabb ut och som också är snabb, säger chefsingenjören Ben Wright.
Det har de fått till även om den är något tungjobbad i snäva kurvor. H-D har använt gott om plast på den här hojen. Kanske till och med lite väl mycket.

När vägarna klättrar något uppåt trivs jag mer och mer bakom styret. Så länge underlaget är bra och svängarna inte alltför snäva går det alldeles utmärkt att köra aktivt.
Det är hojen som medger störst nedläggningsvinkel i Softail-familjen men att flörta med bankörning är att sträcka det lite väl långt utanför ramarna.

FXDR 114 är en renodlad Harley Davidson med ett modernt snitt och många fina komponenter. Men mer elementära saker som traction control och farthållare hade varit önskvärt. Muskelcruisingen är snart över och när jag viker ut sidostödet inser jag att jag hade kunnat spendera ett par dagar till i sadeln på den här tuffa och vridstarka motorcykeln. Det har varit ett bra resmål.