Guldbågen 2010

Hur är det man brukar säga? »Det känns som igår«… Fast så är det faktiskt. Det var bara två år sedan (2008) som vi fick ett mail från den då tonårige Adam Nestor som undrade ifall han fick ställa upp i MC-Nytts hojbyggartävling Builders Trophy med sin morfars gamla NSU Superlux från 1957.

Vi kände hur en frisk fläkt blåste genom rummet och förstod att det egentligen var just det här vi hade väntat på! En ung, duktig byggare med visioner. Någon som vågade utmana de gamla rävarna på deras hemmaplan. Hur det gick vet alla. Adam och hans pappa Bengt lastade in hojbygget i bilen, åkte från Rävlanda på västkusten till På två hjul-mässan i Stockholm och slog hela mc-Sverige på käften! Adam vann tävlingen och efter det har han avslutat skolan och arbetar idag som motorcykelmekaniker i Göteborg. 

Efter det har han byggt en Triumph Daytona 1968 i caféracerstuk. En hoj som blev väldigt lyckad men inte nådde hela  vägen fram till Guldbågepokalen på MC-Dagarna 2009.

Sen blev det dags igen… Nytt år, nytt bygge och nya förhoppningar.

 

På MC-Nytt är vi mest imponerade av denne unge mans kreativitet och av det tempo som han ändå lyckas få fram balla byggen som blir så pass uppmärksammade. Det är en tuff bransch och i Sverige finns det många riktigt duktiga byggare. En av dem är Stellan Egeland som är skribent här hos MC-Nytt och som är en av Adams stora förebilder, så kanske är det inte konstigt att det senaste bygget skulle bli någonting i boardtrack-stuk.

Fast egentligen skulle det ha blivit med en helt annan motor.

–Jag hade köpt en Harley-Davidson storsida som jag skulle bygga på. Tankarna drog åt olika håll men det hände ingenting! Jag hade förberett allt… byggt en jigg och allt. Men sen kunde jag sitta i timmar och titta på hojen utan att få någon inspiration alls, säger Adam.

 

Det var ungefär här som Adam mindes sin gamle handledare från gymnasietiden. Han hade en gammal Moto Guzzi Le Mans ii som han under en längre tid försökt sälja till Adam eller någon annan som kunde göra något vackert av den.

–Jag ringde upp honom och innan samtalet var slut hade jag köpt ett nytt projekt. Storsidan sålde jag…

Ramen spändes upp i jiggen och började kapas i smådelar. Inspirationen började flöda fritt och i slutänden var det inte en enda rambit kvar från originalhojen.

Motorn var helt svartlackad så den plockades ner i småbitar och blocket blästrades.

–Ja, det fick bli en genomgång så jag kollade att den var ok och bytte samtidigt ut alla packningar och packboxar, säger Adam.

Det bestämdes redan tidigt att cykeln skulle få ett 20-tals boardtrackstuk. En trend som har pågått i ett antal år nu men som vi inte har sett på en Moto Guzzi tidigare. Det här skulle bli smalt med en väldigt dominerande motor.

Det bakre navet med kardandrift och bromstrumman behölls medan Adam skaffade en framtrumma som tidigare suttit på en Benelli.

–Jag skalade av det lite och fixade luftningshålen med silar och mässingsringar så att utseendet skulle bli speciellt.

 

Nästa steg blev att beställa ett par smala 20 tums fälgbanor och låta engeska firman Central Wheels Components Limited ekra upp hjulen. Något de inte var särskilt pigga på av säkerhetssynpunkt, men när Adam berättat att hjulen skulle sitta på en utställningshoj så gjorde britterna klart beställningen. Egentligen sitter det framdäck både fram och bak nu av dimensionen 3.00 × 20.

Hemma i garaget i Rävlanda började Adam knacka tanken i plåt och tillverka en hel del mässingsdetaljer.

–Mässing är ett väldigt juste och retroaktigt material som känns lite 20-tal för min del, menar Adam.

Tanken skulle vara rätt så platt och parallellt tillverkade han även avgassystemet, styre, fotkontroller, bakljus och den lilla kutsen som även är sadelfäste.

Framgaffeln och kronorna är original Guzzi och fick slipas och jämnas till innan de monterades.

Något framlyse skulle hojen inte ha. Det här var ju en racer! Och en showhoj…

 

Namnet Madame Guzzi har faktiskt följt med motorcykeln från den gamle ägaren. Det fastnade i sinnet hos Adam som tyckte att det passade bra även till hojens nya skepnad..

–Sadeln kläddes av One Stop Shop i Göteborg och pappa skötte lackeringen, säger Adam.

Den mörkblå nyansen påminner Adam om alla nattetimmar som gick åt i garaget efter arbetstid för att få klar Madame Guzzi till årets Norrtäljeträff. Tyvärr så blev det inget deltagande vid den showen eftersom cykeln gick illa och Adam kunde inte se sig själv köra upp på prispodiet med en misständande motorcykel. 

I Västervik däremot så gick det bättre. Seger i Guldbågen och 50 000 kronor var en fantastisk belöning för allt arbete.

Till nästa år däremot så kommer han att ha byggt om hojen en smula. Plåttanken kommer att bytas ut mot en egenknackad aluminiumtank och målet är att lasta cykeln i släpet hemma på västkusten och köra ner till Mainz. Om det då kommer att räcka för att vinna eller ens placera sig på podiet är det ingen som vet men får vi gissa så kommer han inte att åka därifrån utan att ha rört om i den europeiska custombyggargrytan. För Adam Nestor är inte som vilken ung motorcykelmekaniker som helst… Han är guld värd.