25 april, 2024
Guldbågen är lika spännande varje år – vilken byggare vinner, vilken hoj är den snyggaste? Som ni säkert vet ingår utställningen och tävlingen i den stora hojträffen på Gränsö Slott den sista helgen i juli varje år.
Sommaren 2003 års snyggaste hoj hittade juryn i chopperklassen. Där stod den, som en möbel som skulle passa i vilket finrum som helst – ett konstverk, ett ovanligt smakfullt konstverk!
Konstnären själv, Kalle Andersson från Arvika, fick jag leta efter. Med sin diskreta framtoning håller han sig gärna i bakgrunden. Vit T-shirt helt utan tryck och vanliga jeans, som varken var skitiga eller trasiga.
– Jag tycker att mina hojar får tala för sig själva, säger han eftertänksamt på en så’n där underbar dialekt som bara en riktig värmlänning ”born and raised in Arvika” kan uppbringa.
– Jag lägger hellre mina surt förvärvade slantar på lackering än på tatuering!
Hans hoj skiljde ut sig från sina klasskamrater, dels genom att inte vara en fläskig ”långgaffel” och dels för att den var lackerad i en i hojsammanhang ovanlig färg.
Hmmm… var skall jag börja? Jag låter karamellen långsamt smälta i munnen. Jo, lackeringen, det nog den som gör att så många av besökarna stannar till runt just den här hojen. Lacken är diskret men ändå iögonfallande. Låter det motsägelsefullt?
– Lacken var den svåraste nöten att knäcka! Kalle stryker sig fundersamt över hakan. Jag har ju byggt i retrostuk, men konventionella retrofärger duger inte på en utställning.
Efter åtskilligt funderande, tillsammans med lackeraren Jens Brandel från Karlstad, siktade de in sig på koppar och brunt. Allt eftersom bygget fortskred gled funderingarna kring lacknyanserna över mot saffran och brunt. Det blev också det slutgiltiga beslutet. Tipro Lackprodukter blandade till de rätta nyanserna.
Bygget har varit så svårt därför att det har varit en balansgång. Stilen är retro, men ändå med moderna drag. Detaljer som kromlisterna över tanken och bakskärmen andas retro, medan dragningen av de aluminiumsprutade hemrullade avgasrören signalerar modernism.
När jag senare träffar Kalle för fotografering slår det mig vilken gasglad gosse han är. Vare sig han kör hojen eller sin Volvokombi är det spettet som gäller! Kanske ligger det i den värmländska tradition som har skapat ett otal rallykanoner, kanske beror det på att han bor ute i skogen utanför Arvika vid foten av Tanderudshöjden där den klassiska backtävlingen gick fram till 1957.
När Kalle öppnar porten till sitt kliniskt välstädade garage bländar Guldbågen mig i all sin glans och puts, men också med sin enkelhet och renhet. Jag inser snabbt att inget är lämnat åt slumpen. Allt är genomtänkt och noggrannheten har varit minutiös.
Trots att bygget är i retrostil har den en Twin Cam B-motor. Kalle var för övrigt först i Sverige med att bygga på en Twin Cam (redan år 2000). I en stelbenschopper är det faktiskt komfortabelt med en fullt balanserad motor.
Harley Drags-föraren Hans Erkenfjord från Årjäng har en ramrigg. Han hjälpte Kalle att bocka och svetsa till en ram, med två tums stretch, av 30 mm-rör. Det är grövre än brukligt men det var avsiktligt eftersom Twin Cam-motorn är större än andra H-D-motorer, så det skulle se oproportionerligt ut med för klena rör. Det blev mycket klurande för att få rätt avstånd mellan växellåds- och bakdrevet. Delningen blev 27 tänder fram och 70 bak, med en 125-tänders entumsrem. Växellådan fick lov att fräsas av baktill.
För att hojen skulle bli körbar har den inte byggts för låg, markfrigången är drygt tio centimeter. Styrhuvudet fick 45 graders rake och styrkronorna från UCC flackar ut Tolle-gaffeln sex grader till. Kalles kompis Per Lundqvist svarvade till underbenen till den tolv tum förlängda gaffeln.
Det klurigt utformade och lackade styret är en ”skulptur” som Kalle har gjort själv. Huvudbromscylindern från Grimeca har han gömt under tanken.
Fram sitter ett 21-tumshjul på 40-ekrad Akront-fälg med dubbla ISR-skivor med dito ok. Ekrarna är fästade i skivornas centrum! Bak sitter också en 40-ekrad Akront-fälg, fast i dimensionen 5.75-18 tum. Kalle har modifierat Moheda-navet genom att bland annat ha svarvat tre ”spinners” (spetsar). Jag ser också ett sexkolvsok från ISR samt en specialtillverkad ISR beltbroms, en prototyp som det kanske blir produktion på.
Oljetanken, med sin konkava form, och bensintanken är konstverk i sig! Kalle tillverkade modeller i frigolit och Roffe Hammarström ”plåtade”.
Jag ville plåta Guldbågen i Rackstads konstmuseum, helt enkelt för att jag tyckte att det var den enda platsen som var värdig ett konstverk av den här digniteten. Håller ni inte med?
