GS Trophy innehåller en lång sandlåda

Morgonen började tidigt, men utan att flodhästen dök upp till frukosten alldeles intill vattenhålet. Men djurliv lär vi få ännu mer utav längre fram. Istället började vi med några av resan mest spännande grusväg, lagom bred och slingrande uppför en bergssida så var den som klippt och skuren för vårt nordiska team som kände sig som hemma. Men strunta nu i det, teamet körde därefter en specialsträcka som innebar att bogsera en motorcykel uppför en bergssida brant som en slalombacke. Teamet var snabbast och gick därmed upp till en delad andraplats med tyskarna, precis efter engelsmännen.

Men är det här en tävling eller inte? Det är lite schizofrent, klart att vi allihop vill vinna, men samtidigt så bara upplevelsen av naturen, som från Johannesburgs tallskog förvandlats till Mozambiques regnskog, eller den enorma glädje som ett gäng motorcyklar verkar kunna innebära enbart för de vi passerar förbi. När såg du senast en hel skola som springer ut till vägkanten och vinkar bara för att ett gäng motorcyklar passerar?

Vi lämnade idag Swaziland bakom oss. Ett intressant land där Kungen verkligen är Kung och gör precis som han vill. Skriverierna om Carl-Gustafs påstådda skandaler för hundra år sedan känns lite blassé med tanke på att King of Swazi köper eget privatjet för shoppingresor och en BMW 7-serie till var och en av sina 14 fruar samt dessutom få klagomål av just dessa fruar för att han väljer att träffa flickvänner av ”mer tillfällig karaktär”. Samtidigt som detta frosseri pågår passerar vi ett vägbygge där 40 personer jobbar med hacka och spade utan en endaste Caterpillar i sikte, och när det gäller husbyggandet är det nog inte på grund av estetikl eller ventilation som man bygger en hel del av lappad korrugerad plåt…

Att korsa gränser tar sin tid och först på eftermiddagen kunde vi köra ut på den sista sträckan mot målet i Ponta d’Oro vid indiska oceanen. För mig och Jussi var det första gången att köra i lös sand och det tog sin tid att få till flytet. Med full gas gick det väl hyffsat, flest fall skedde istället bär man saktade ner. Som ni förstår är det mer än en gång som jag fått resa upp hojen och när jag skrattar hugger det numera i revbenen.

– Jag tyckte det var fantastisk motorcykelkörning i idag, konstaterade Per Wallin med ett brett leende under middagen.
– Det har faktiskt stora likheter med att köra snöspår med enduron.

Börre däremot var mest nöjd med hur teamet hade jobbat tillsammans och det var något som Jussi också knöt an till:

– Det var fin team spirit under sandetappen, det tog ett tag innan jag fick till tekniken men det var bra att teamet hela tiden fanns med, hjälpte till och inte minst hjälpte till att lyfta upp hojen!

Imorgon ska vi tillbaka samma väg och ta oss in i Sydafrika igen. Mer om tävlingen, bilder och filmklipp på länkarna nedan.