Garage: Christers KTM 1290 Super Adventure S

Efter två säsonger med fantastiska BMW R 1200 GS Adventure är det dags att gå skiljda vägar. Nästan 3 000 mil hann vi med tillsammans och de flesta av alla milen med stort leende på läpparna. BMW:n har varit en äventyrskamrat av stora mått. Inte en gång har den bråkat (förutom när den pissade bromsvätska i besiktningshallen) eller strejkat.
 
Men allt har sin tid och innan jag fullständigt förvandlas till bitter gammal touringgubbe som sett allt och kan allt, behöver jag lite mer fläkt och fart. Samtidigt vägrar jag göra avkall på komfort då varje resa i sadeln på motorcykel innebär åtskilliga timmar och många tiotals mils körning. För mig är fortfarande motorcykel något man kör med – långt. Inte en accessoar jag bara använder till korvmojen för att imponera på polarna.

Den hojen som ett tag framöver ska göra mig taggad för nya äventyr och samtidigt leva upp till mina behov av bus emellanåt är den stentuffa KTM 1290 Super Adventure S.

Skönaste komfort byts mot fastare karaktär och hästkrafter. Tidigare 115 hästar blir framöver 160 kusar för sköna wheeliesar, vilket BMW:n inte riktigt gillade även om det gick. Jag har saknat den yttersta kompromissen mellan bekvämlighet och prestanda och tror att detta går att hitta hos Super Adventuren.

När det efterlängtade samtalet från KTM väl kom i början på maj månad släppte jag allt och for till Örebro för att hämta den nya hojen. Nyckeln hamnade i fickan (Keyless), dokumenten innanför jackan och sedan bar det iväg på första turen. 45 mil senare svängde jag in på gatan hemma och rullade ner den bredvid BMW:n i garaget.

Första intrycket levde upp till förväntningarna. Därefter har den hunnit med ytterligare ett par turer och fått sin viktiga 100-milsservice utförd.

Det jag fortfarande saknar, för att ha en komplett motorcykel, är värme i sadeln och originalfäste för GPS:en. Men dessa prylar är restade hos KTM och ska dyka upp senare tillsammans med den superviktiga dongeln som fästs under sadeln och som gör att elektroniken kommer ihåg att jag valt att stänga av traction control och ABS. Flertalet är de gånger som jag svurit över detta fenomen och misslyckats med bakhjulsåkat då nollor och ettor tagit kommandot i övertygelsen över att jag inte haft koll på läget.