Enduro, ett livselexir!

Äntligen lite endurokörning, helgen bjöd på härligt kladdig lera och tunn isskorpa på vattenpölarna. Men, inga dubbdäck behövdes och vi fick ett par fantastiska turer i skogen.

Enduro är en grym träningsform och ett härligt sätt att umgås, över generationer. Idag var vi ett gäng från 16 till 56 år. Tjejer och killar. Åtta pers på åtta olika fabrikat, när hände det senast?! Själv är jag som barnen på julafton, i väntans tider på en ny hoj. För att råda bot på det så ställde min snälle granne, vän och videoklippare, Fredrik, upp och lånade bussigt ut sin gamla trotjänare, en Husaberg 350 från 2014. Efter två dagars tuff körning är jag den första att skriva under på att man INTE behöver ha det senaste skriket för att ha riktigt kul.

350:n ställer upp på allt jag slänger åt den, branta slemmiga backar, trixiga stigar och omkullfallna trädstammar. Bussigt och tryggt tuffar den på och ställer gärna upp på lite bakhjulsåkning. De sex åren och 120 timmarna känns inte alls. Klart det är kul att köpa nytt men att spara den slanten och istället lägga det på att renovera eller bygga om fjädringen och en laddning fina däck kan va betydligt smartare.

Tre timmar senare är vi alla möra, leriga och sprudlade glada! Betydligt gladare än om vi skulle spenderat de timmarna framför tv:n eller på ett svettigt gym. Enduro är livet!

Åtta hojar, åtta olika fabrikat, ganska unikt i enduroskogen.
Söndagen bjöd på ett fantastiskt enduroväder!
I väntan på min nya hoj fick jag låna snälla Fredriks hoj. En Husaberg 350 från 2014, grymt fin maskin!
Tre timmar enduro, 3,5 mils körning, träningsvärk till månen..
Efter en tuff tur gäller det att ladda med näringsrik kost.