27 april, 2024
Något av det bästa som finns är att dundra fram med komfortabla motorcyklar i skön marschfart och sluka mil på öppna vägar. I den här duellen är det touringloken Honda VFR 1200 FD och Yamaha FJR 1300 AS som utmanar varandra.
Motorcyklarna attraherar samma typ av köpare. Alltså de som är ute efter en milslukare som är stadig, behaglig och samtidigt snabb och stark. Dessutom slipper köparen helt att använda kopplingshandtaget eftersom det är bortplockat på just dessa versioner.
Honda VFR 1200 F introducerades 2009 som en blandning mellan sport och touring. V4-motorns utformning är smal och kompakt och gör VFR:en välbalanserad. Här levereras det 173 pigga hästkrafter vid 10 000 varv när föraren har valt sportläget. Vi kör 1200 FD-modellen som är utrustad med Hondas DCT-växellåda. Det går överraskande fort att vänja sig vid den här bekvämligheten och automatlådan sköter sitt jobb utmärkt från långsam stadskörning till motorvägskörning i snabbt tempo. Om vi inte är överens med de växelval som lådan gör är det enkelt att själv välja växel med knapparna på vänster styrhalva. Utan några protester från motorn växlas lådan med tummen eller pekfingret.
På högra styrhalvan hanteras växellådans neutral och D-mode. Samma knapp kan även användas för att aktivera sportkörläget. Växling kan bara ske med fingrarna eftersom Honda tagit bort växelpedalen.
Motorcykeln startas som vanligt och därefter sätts den i D-mode för vanlig körning. Vid lite tuffare körning väljs S-mode vilket körs på lägre växlar och som hela tiden är redo för mer offensiv körning. Skillnaden mellan de två lägena är i största laget och i de senare DCT-systemen för både 1200 X och CRF 1000 L Africa Twin går det att välja mellan flera olika sportlägen.
Inställningsmöjligheterna är få, till exempel är kåpglaset fast monterat men fungerar lyckligtvis bra där det sitter. Sadelhöjden på 815 millimeter kan inte justeras i höjdled men olika sadlar finns som tillval. Avsaknaden av värmehandtag är en stor miss men det finns i tillbehörslistan. Modellen saknar även farthållare.
Tanken på 19 liter är hög och svängradie är inte modellens starkaste sida. Trots att vikten ligger på 277 kilo fungerar VFR:en överraskande bra vid aktiv körning och sadeln är skön att sitta i. Kombinationen av chassi och motor fungerar optimalt. Bak sitter det en enkelstötdämpare i ett Pro-Link-länkage där det är lätt att justera returdämpningen manuellt. Fjädringen fungerar bra men känns lite väl hård på sämre småvägar.
Yamaha FJR 1300 AS är en klassisk tourer som blev presenterad 2001. Till i år har den fått ny växellåda med sex växlar. Det betyder snabbare acceleration och lägre varvtal i motorvägsfart. AS-modellen levereras i likhet med Hondan helt utan kopplingshandtag. Men den har inte en automatlåda utan växlar elektroniskt. På vänstra styrhalvan växlar man enkelt upp och ner så länge funktionen är aktiverad via en annan knapp. Det går även att växla med växelpedalen som vanligt. Det som är lite annorlunda är att friläget ligger längst ner. När vi närmar oss exempelvis en rondell eller måste stanna vid rödljus växlar cykeln ner helt av sig själv. Det tar inte lång tid att vänja sig vid systemet.
Motorn upplevs inte lika rå som Hondans och den går utmärkt på de högre varvtalen. Vikten ligger på 296 kilo vilket märks när den ska flyttas för hand. På vägen ger vikten extra stabilitet. Den dansar inte lika elegant genom svängarna som VFR:en men har egentligen inget att skämmas för.
Det finns två olika mappningar där sportläget är det livligaste med klart snabbare gasrespons och där trivs även växellådan bäst. FJR 1300 är på hemmaplan när det vankas långresa, gärna med passagerare. Båda sitter bra och förarpositionen är upprätt och avslappnad. Styret kan justeras och sadeln kan ställas från 825 till 805 millimeter. Kåpglaset justeras elektriskt och fungerar riktigt bra. Tanken rymmer hela 25 liter. Till exempel kan stötdämparna både bak och fram justeras elektroniskt utifrån om färden skall gå med bagage eller passagerare.
Instrumenteringen har flera undermenyer och valmöjligheter. Bara handtagsvärmen kan justeras i totalt 30 olika nivåer. I likhet med Honda har Yamaha traction control som går att stänga av.
De dubbla strålkastarna är utrustade med fyra LED-ljus. Nytt för i år är kurvljusen som slås på när cykeln svänger. Farthållare är standard och känns rätt på den här typen av motorcykel. Det är lätt hänt att plötsligt befinna sig långt över tillåten hastighetsgräns eftersom hojen är komfortabel och känns trygg. De två sidoväskorna ingår i priset på Yamahan medan toppbox är extrautrustning. Små men viktiga detaljer som att sidokåporna går att justera för bättre vindskydd ger ett plus i kanten. Framme vid styret finns ett fack med strömuttag som till exempel rymmer en mobiltelefon. Det är tydligt att modellen funnits på marknaden länge och blivit förädlad genom åren.
Duellen kördes i allt från långsam kökörning, kurviga och gropiga småvägar till fina motorvägar med lite trafik. Vi fick också möjlighet att köra motorcyklarna i rejäla regnskurar. Vid det sistnämnda tillfället var FJR:en i en klass för sig med justerbart kåpglas och värmehandtag. Den är mer flexibel med alla sina inställningsmöjligheter. Den har inte motorn för att matcha VFR:ens kraft men tar igen det på komfort och utrustning. Det bör nämnas att Hondan kan vara snäll som ett lamm när den körs i D-mode. Hjulbasen är identisk på dessa duellanter, 1545 millimeter. När det gäller förbrukningssiffrorna skiljer det väldigt lite. Hondan har en uppgiven förbrukning på 0,64 liter per mil jämfört med Yamahans 0,62. Skillnaderna när det gäller pris är inte heller stora om hojarna utrustas med samma tillbehör.
Intrycken och känslorna är många när duelldagarna går mot sitt slut. Detta är två lite olika personligheter där var och en har sitt eget sätt att lösa uppgiften. Båda hojarna definieras av sina tillverkare som sporttourers men det är Hondan som är mest sportig. FJR:en är enligt mig bäst lämpad för touring. Den är harmonisk, aerodynamisk och är fint förädlad under många år. Den har inga revolutionerande innovationer men många detaljer som gör den till en riktigt bra och komfortabel milslukare.
