25 april, 2024
Ordet Streetfighter antyder flygande stenar, brinnande barrikader och arga skrik. Men även om begreppet i motorcykelvärlden handlar om kåplösa sportmaskiner med attityd, rymmer det också en rebell.
Ducati Streetfighter 1098 satte i vart fall konkurrenterna i respekt då den visade garden för två år sedan. Men den vilda italienska skönheten skrämde också en del förare med sin lätt nedtrimmade superbike-motor på 165 hästkrafter och kraftigt framåtlutade körställning.
Fruktan är inget framgångsrecept om det ska råda ett bra samarbete mellan förare och maskin och med den nya 848-varianten avdramatiserar Ducati modellen Streetfighter. Utseendemässigt har den samma kaxiga framtoning som storebror och den får höga poäng utanför cafét. Men en rad ändringar gör Streetfighter långt mera användarvänlig.
Den gula Ducatin demonstrerar sin medgörlighet på en härligt kurvig väg i Ferrari-meckat Modenas utkant och på den nyanlagda racerbanan, Autodroma Modena.
Vi får ta oss genom en hel del start och stopp i morgontrafikens myller innan vi kan släppa loss i svängarna mellan Maranello och Sarramazzoni. Nu har vi stor glädje av 848:ans uppdaterade ergonomi, med mer upprätt körställning, och den civiliserade motorkaraktären. Styret sitter 20 millimeter högre, och resultatet är att du nu obesvärat kan hålla koll på bilmyllret och trafiken runt omkring dig. Men det innebär också mindre vikt på handlederna när tempot inte är högt nog för att fartvinden ska hjälpa till med att avlasta. Distanser till fotpinnarna har flyttat ut dem tio millimeter vilket betyder att dina fötter inte störs lika mycket av avgassystemets värmesköldar som på Streetfighter 1098.
I stadstrafik fungerar twinnen i Streetfighter 848 fint. Motorn är hämtad från 848 Evo, men sportmaskinens banorienterade 140 hästkrafter är här reducerade till 132 mer gatanvändarvänliga dito.
Motorns mjukare gång har uppnåtts med hjälp av att kamaxelns överlappning (den period, då insug- och avgasventiler är öppna samtidigt) är reducerad från 37 till 11 grader. Det är samma ändring Ducati gjort på allroaden Multistrada 1200 och powercruisern Diavel som delar motor med superbiken 1198 S. Jag märker av motorns ökade flexibilitet i stadstrafik och vid omkörningar på landsväg, även om Ducatins tre- och fyrcylindriga konkurrenter fortfarande är lättare att köra långsamt med.
Den kurviga vägen från Prignano förbi Castelvécchio används som teststräcka för Ferraris gatbilar och här märker man att Ducati har ändrat styrgeometrin – nu identisk med 848 Evo. Den lilla streetfightern flyter på genom de många svängarna som tas på tvåans växel, och den mjukare dämpningen i både framgaffel och bakdämpare säkrar komforten, även där asfalten behöver repareras. Behagligt, men bakdämparens fjäder på 75 n/mm (Streetfighter 1098 har 86 n/mm) är på gränsen till för mjuk, när man som jag väger strax under 0,1 ton.
Konverteringen från extrem till nybörjarvänlig brukar resultera i flackare gaffelvinkel och längre försprång, men på vägen från SF1098 till SF 848 har ingenjörerna i Bologna-förorten Borgo Panigale gått åt motsatt håll. Många har klagat över bristen på känsla från framänden på Streetfighter 1098, och därför har 848-versionen 1,1 grader brantare gaffelvinkel och 9 millimeter kortare försprång.
På den kompakta racerbanan Autodromo Modena arbetar den skarpare geometrin i perfekt samspel med Pirellis nya 180-däck med 60-profil, som ökar både styrvillighet och grepp ut ur svängar. Ger jag gas för tidigt är Ducatis traction control med åtta lägen redo att gripa in.
Jag känner mig helt enkelt i säkra händer i sadeln på Ducati Streetfighter 848.
Plus: Karaktärsfull motor. Förtroendeingivande och kompetenta köregenskaper. Bra bromsar. Traction control.
Minus: Ingen ABS. De tre- och fyrcylindriga konkurretnerna är mer lättkörda i stadstrafik.
Text: Klavs Lyngfeldt
Foto: Milagro
