Ducati Monster 1200 S

Att ett hemmabygge skulle bli Ducatis mest sålda motorcykel var inget man visste år 1991. Den argentinska formgivaren Miguel Galluzzi arbetade på fritiden med vad han tyckte en motorcykel skulle vara och en fabriksmekaniker kallade skapelsen för ”Il Mostro”. Ledningen bad Galluzzi färdigställa Il Mostro till Köln-mässan där succésagan började. Snabbspola till 2014 och Monster har anpassats för framtiden med en ny, vätskekyld motor. 

Monster har alltid varit synonymt med avskalad design och den märkessynonyma fackverksramen. Den senaste generationen har fortfarande rörram, men använder i ännu större grad motorn som bärande del, likt Panigale. Den vätskekylda twinnen är hämtad från Multistrada som i sin tur hämtade den från 1198. Ducati lade stor vikt vid att poängtera att Monster trots dessa avvikelser fortfarande är Monster, nu är det upp till bevis. 

Lanseringen av S-modellen har förlagts till Teneriffa. Det som skiljer 1200 S från standardmodellen är Öhlins-dämpare runtom, 10 extra hästkrafter (via mjukvara), fälgarna, vassare bromsar, en framskärm av kolfiber, svarta ljuddämparskydd och 24 000 kronor. 

Provkörningen börjar i lugnt motorvägstempo och TFT-instrumenteringen indikerar att Touring-läget är aktiverat. Alla 145 hästkrafter finns tillgängliga men gasresponsen är satt till medium. Den åttastegade traction controlen sätts på nivå tre och det trestegade ABS-systemet på nivå två. Båda systemen går dock att ställa manuellt. 

Ducati har omarbetat andra generationens Testastretta-motor för att få en jämnare effekt- och vridmomentskurva. Motorn har mappats om och fått nytt spjällhus för att flytta ner kraften till lägre varv.  

V-twinnen sprider sitt karaktäristiska dån när jag gasar mig genom växlarna. Att motorn har gott om vrid är tveklöst och jag behöver sällan gå över 6 000 varv. ­Effektkurvan är linjär och har inga svackor.  De få antydningar till vibrationer som finns är varken utmärkande eller störande. Den sexstegade växellådan fungerar felfritt liksom slirkopplingen. 

Förarpositionen är bekväm och rymlig,  jag med mina 190 centimeter upplevde dock knävinkeln som något skarp. Ducati har haft som mål att skapa en lättkörd och komfortabel Monster, men med Streetfighter S ute ur sortimentet säger de också att de velat skapa en sportig version – i likhet med S4 R – direkt från start. 

I jämförelse med Monster 1100 EVO har Ducati flyttat styret bakåt och höjt det 40 millimeter. Monster 1200 är den första ­Ducatin med justerbar sadel, den går att sänka från 810 till 785 millimeter. Det finns även två lägre tillbehörssadlar, en på 765 och en på 745 för 2 036 kronor, den sistnämnda är Ducatis lägsta sadelhöjd någonsin. En kuts följer med från fabrik.

Vindavvisningen är typisk för en naken motorcykel, så gott som icke existerande på överkroppen. I tillbehörskatalogen finns dock en vindruta för 2 841 kronor. 

 

Vi kommer in i stadsmiljö och den superbike-deriverade twinnen börjar kännas ryckig. Jag väljer körläget Urban via ett reglage på vänster styrhalva, slår av gasen för att aktivera det och får genast en betydligt trevligare körupplevelse. Motoreffekten sänks då till 100 hästkrafter, gasresponsen blir mjukare, DTC sätts på nivå fem och ABS-systemet i sitt mest restriktiva läge.

De 209 körklara kilona är lättman­övrerade även om den sportigt snäva styrvinkeln, 30 grader åt båda håll, tyvärr begränsar hanterbarheten. 

Teneriffa är ett populärt val för vinterlanseringar och det finns fler goda anledningar till detta. En av de bättre är vägarna. Vi beger oss upp i bergen och jag klickar i Sport-läget. De 145 hästkrafterna får en aggressivare gasrespons, ABS:n går in i läge ett (som inte hindrar bakhjulslyft) och DTC i läge två.

Vi klättrar upp ovanför molnen och det blir allt kurvigare. Monster håller lätt spåret och viker in fint. Hjulbasen är 60 millimeter längre än på 1100 EVO för bland annat bättre stabilitet. Det breda styret ger bra kontroll, men kan bli opraktiskt vid kökörning. 

Det främre bromssystemet är direkt hämtat från 1199 Panigale. Brembo-oken har bra bett och är lättdoserade. Framgaffeln har en hård fabriksinställning, något som är givande på slät och fin asfalt, men på ojämnt underlag är det inte särskilt förlåtande. Både fram- och bakdämparna är dock fullt justerbara. 

Ducati Monster 1200 S är en maskin med brett användningsområde, en Ducati för folket. Körlägena hjälper till att skapa en maskin som är trivsam i de flesta miljöer. Den är komfortabel till vardags men den sportiga betoningen finns där. 

Monster är fortfarande Il Mostro, men förbättringarna gör den till den bästa Monstern Ducati tillverkat. 

Plus: Motorn. Körlägena och ­valmöjligheterna. 
Minus: Få svagheter. Trångt för fötterna.

Publicerad i Bike nummer 4 2014.
Text: Jonathan Balsvik
Foto: Ducati