Ducati 900 SS

 

Många fantiserar om att ha en Ducati i garaget och en utmärkt introduktion till denna speciella erfarenhet är 900 SS årsmodell 1998–2007. SS står för SuperSport och modellen lanserades 1990 för att fylla tomrummet mellan den exklusiva tävlingsmodellen 851, som Raymond Roche vann Superbike-VM med 1990, och den utgående 750 Sport.
900 SS fick tydliga linjer från båda dessa vackra motorcyklar och den luftkylda och synnerligen välljudande V-twinnen med tvåventilstoppar och 80 hästkrafter togs från nyligen nedlagda 900  Paso.
Modellen blev en stor framgång och Ducati sålde stora volymer utan några avsevärda tekniska förändringar fram till 1997 då designen börjadesjunga på sista versen. Sydafrikanske designern Pierre Terblanche som har skapat Ducati 999, SportClassic-serien och Multistrada fick uppdraget att förnya 900 SS och det färdiga resultatet som presenterades på Milanomässan hösten 1997 bar tydliga spår från en annan av Terblanches skapelser – racern Supermono anno 1993. Kåpornas mjukt svepande linjer, stora ytor och gälar för evakuering av varmluft ger 900 SS ett mycket eget utseende. Det var inte bara utseendet som var i behov av modernisering:  bränsleinsprutning, annorlunda portning av topparna och kortare insugsrör gav motorn en betydligt finare effektkurva och sju ytterligare hästkrafter. Luftintagen (inspirerade av Honda NSR 500) gav den bakre cylindern förbättrad kylning.
Det faktum att  flera av världens bästa motorcykelvägar ligger ett par timmars färd från Ducatifabriken i Bologona avslöjas i sadeln på 900 SS; fjädring, bromsar, körställning och den makalöst välljudande motorn med sitt bedrägligt lugna temperament är en mycket effektiv kombination vid aktiv körning. ­Föraren sitter tydligt framåtlutad och integrerad i maskinen med ett mycket tätt knäslut runt den smala tanken.
Att sätta sig i sadeln på en japansk radfyra och susa iväg, efter att ha kört 900 SS en stund går att jämföra med att byta från traktor till limousin. Liknelsen kan verka drastisk men är inte avsedd att misskreditera Ducati, utan förtydliga hur stor skillnaden mellan japanskt och italienskt faktiskt är. Det ena är inte bättre än det andra, bara väldigt annorlunda.
Fjädringen är relativt hård och fungerar mycket bra så länge vägen är skapligt jämn. På ojämnt underlag blir det stötigt och då kan körställningen göra att handlederna tröttas ut. Tanken rymmer 18 liter och varningslampan för låg bränslenivå (4 liter kvar) tänds inte förrän efter 30 mil om  föraren är måttfull med högerhanden, vilket ger en bränsleförbrukning på drygt 0,4 liter per mil. Serviceintervaller kortare än en svensk motorcykelsäsong tillsammans med låg driftsäkerhet har varit farhågor som fått somliga att välja något annat än en Ducati. Från och med årsmodell 1999 finns inte speciellt stor anledning till denna oro. 
Ducati 900 SS obestridliga värde ligger i kombinationen lättkördhet och mekanisk sensualism, där slår den varenda japansk radfyra på fingrarna. Om du är ett riktigt petrolhead med ett försonande sinnelag och smak för egensinnig design kan 900 SS vara dina fantasiers tvåhjuliga själsfrände. 

Annons

Annons