Derbi GPR 125 Nude

Derbis GPR 125 Nude är en ortodox färdig streetfighteraktig lättviktare. När man kör Nude:n märker man att utgångspunkten har varit en sporthoj, precis som med dess större föregångare.

Nude:n har alla inslag som en riktig streetfighter ska ha; ett genuint stabilt och brett crosstyre och sporthojarnas bakdel. Den elaka uppsynen befästs av strålkastaren samt av ljuddämparen, som mynnar ut under sadeln.

Sadeln är tunn och riktigt hård. Den är något framåt­lutad, en känsla som förhöjs av den upprätta körställningen, som i sin tur orsakas av det breda styret. Även fast sadeln är hård, så är den överraskande bekväm under körning eftersom den är väl utformad.

Derbins egenskaper framhävs av att hojen är designad för körning på smala gator i stadstrafik. Den är inte på något sätt lämpad för varken landsvägskörning eller racing på motorbanor. Däremot är den i sitt rätta element när den körs runt kvarteren i stan.

Dess körställning är aggressiv och fotpinnarna sitter högt, vilket gör att den passar bättre för kortare uflykter. För längre resor blir benvinkeln för skarp.

Bromsarna har ett aggressivt bett och det finns mycket bromseffekt. Däremot är känslan i bromsarna inte särskilt bra. Frambromsen gnisslar när den blir varm och biter tag ännu tvärare vid längre inbromsningar. Bakbromsen är effektiv, men känslan i pedalen är inte särskilt exakt.

Motorn känns riktigt ilsken, den varvar lätt och känns kraftull på de högre varven. Ljudet är race­mässigt. Uppe i varv känns motorn ovanligt pigg för en 11 kW.

Vad gäller utväxlingen och utväxlingsförhållandena, så passar de fyra lägsta växlarna hojens övriga helhet bra, men femman och sexan är onödigt höga. Vid körning på sexan måste man växla ner även i den minsta uppförsbacken. På grund av motorns topp­effekt måste man använda utväxlingen flitigt.

Vid stadskörning känns avgasljuden onödigt uppseendeväckande, fast å andra sidan hör de till den här typen av hojar. Vid längre landsvägskörningar känns motorns vibrationer på de högre varven retliga.

Fjädringen är tämligen hård. Den ger visserligen smidighet i hanterbarheten, men för vardaglig körning hade det varit bättre med en något mjukare fjädring. Även i detta fall är det å andra sidan en typisk egenskap för den här typen av hoj, och visst erbjuder en hård fjädring bra kurvegenskaper och bra känsla i asfalten som motvikt.

Förarmiljön är användarvänligt med enkla och tydliga instrument. Enda negativa är det onödigt sega gashandtaget, som gör att gashanden domnar vid längre körningar.

Under provkörningen förbrukade hojen 0,61 liter per mil. Det är inte så dåligt för en stor tvåtaktare, speciellt när det är fråga om en varvkänslig hoj med hög toppeffekt.

Motorns pigghet är inte enbart känsla, utan den kommer upp i relativt hög topphastighet. Med GPS-baserad mätinstrument uppmätte vi Nude:ns topphastighet till 133,8 kilometer i timmen.

Trots den något okänsliga bromsen kunde hojen bromsas till stillastående från 100 kilometer i timmen på 45,6 meters bromssträcka.

Derbins hastighetsmätare är ovanligt exakt, vid 50 blås var den egentliga hastigheten 49,5 och vid 100 var den 99,9 kilometer i timmen.

 

Plus:
Vass motor och bra köregenskaper.

Minus:
Okänslig frambroms. Motorn vibrerar. Hård sadel.

Publicerat i Bike nummer 11/12 2006.
Av: Sami Salonen
Foto: Joni Launonen