Buell 1125CR

Vi befinner oss i depån till en liten testbana en bit utanför Berlin. Jag ser fram emot att få gasa på bana igen. Men det ser inte ut som om mina drömmar kommer att bli verklighet. Asfalten är våt, det är höst i luften, mycket väntan och jag har egentligen mest lust att dra tillbaks till hotellets varma säng och fjärrkontrollen. Men när Buell har bjudit in till provkörning av nya 1125CR så ska jag självklart göra jobbet.

En kort del av banan är avsatt för fotografering. Det första jag lägger märke till är att vi kan välja mellan två olika versioner av 1125CR. Standardversionen levereras med lågt styre. Eric Buell har kvällen innan berättat om sin fascination för gamla caféracers. Det är en modern variant av dessa hojar han nu vill presentera. Mr Buell berättade också att kunderna vill ha möjlighet att välja mellan det låga eller ett högre streetfighterstyre. Eftersom jag inte dricker kaffe och cafébesök gör att jag känner mig som Babsan, rycker jag åt mig en av hojarna med högt styre. Asfalten är våt, så jag får minimala intryck av Buellen. Men jag gillar den kompakta körställningen och får ett positivt intryck av motorn.

Till slut är det vår tur att köra ut på den stora slingan där själva provkörningen pågår. Hojar med fjädringen inställd för bankörning väntar på oss. Alla har det låga styret. Efter ett lugnt pass på våt asfalt är det äntligen upplagt för lite hårdgasning när det börjar att torka upp. Äntligen går min önskan i uppfyllelse. Buell är redo att göra min dag fulländad.

 

Skepsisen till den nya amerikanska bollen ersätts av hänryckelse för varje varv. Asfalten torkar till slut upp helt och hållet och jag kör för allt jag är värd. Motorn ger bäst intryck i början. Den är råstark och framhjulet reser sig på de tre lägsta växlarna vid hårda gaspåslag.

Mina nya knäpuckar flörtar ogenerat med den tyska asfalten genom den långa kurvan på banans norrsida. Jag slänger en hastig blick på den digitala hastighetsmätaren som skriker hundrasextionågonting mot mig. Buell har gjort ett otroligt jobb med LCD-displayen. Varvräknaren är analog och ligger i mitten omgiven av en massa annan valbar information.

Lika imponerad är jag inte av reglagen på styrhalvorna som ser ut som något Buell har köpt på ett restlager. Inte heller är jag imponerad av motståndet i kopplingsreglaget som är i trögaste laget. Och designen – vad ska man säga om den? »Speciell och annorlunda« är snälla omdömen. Vibrationerna från twinnen är dessutom omöjliga att inte lägga märke till vid höga varvtal.

Men allt detta står jag ut med när jag tar för mig varv efter varv. Allt måste inte alltid vara perfekt. Det handlar mer om helhet och harmoni. Och här har Buell träffat rätt.

Jag hade inte i min vildaste fantasi föreställt mig att det här skulle bli så underhållande. 1125CR ligger som klistrad på asfalten, mycket tack vare en perfekt fjädringsinställning, perfekta Pirellidäck och en motorcykel som sjuder av körglädje. Inte minst tack vare en björnstark motor från Rotax som ger solid respons i ett långt register. Och omedelbar respons från gasen. Precis så som jag vill ha det på en streetfighter.

 

Efter någon timme på banan är det dags för landsvägskörning. Det djävulska regnet är tillbaks och det går i snigeltempo längs underbara tyska landsvägar. Jag var ouppmärksam för ett ögonblick och hamnade på varianten med lågt styre. Nack- och ryggont kommer efter några få mil. Körställningen och den låga hastigheten är ingen bra kombination. Det fungerar betydligt bättre när vi kommer över hundra.

Mot slutet byter jag hoj med en dansk kollega som har kört med höga streetfighterstyret. Det är ganska otroligt hur mycket karaktären ändras bara med ett annat styre. För mig är detta en fenomenal streetfighter och då ska den ha högt styre! På bandagar byter jag till det låga standardditot. Hornen i pannan växer när jag fortsätter turen med det höga styret. Detta är kul!

Buell har gjort ett bra jobb med 1125CR och jag är imponerad av hur hårt jänkaren går att köra på bana. V-twinnen leverar mycket och jämn effekt. Jag behöver aldrig tänka på var i registret jag befinner mig, det finns alltid kraft i överflöd. Den sparkar som en ilsken hingst från 3 000 till rödmarkeringen vid 10 000 varv. Buell vill uppenbarligen nå en bredare målgrupp med 1125CR – inte minst i Europa och här hemma vid polcirkeln bör den ha potential.

 

Plus
Stark motor med fin respons. Fint chassi med många inställningsmöjligheter. Bra bromsar.

Minus
Tungjobbad koppling. Vibrationer vid höga varvtal. Högt styre borde vara standard! Gamla reglage på styret.

Publicerad i Bike nummer 10 2008.
Text: Morten Broks
Foto: James Wright, Double Red