BMW S 1000 RR / MV Agusta F4 1000R

Det var länge sedan vi blev så tagna som när BMW S 1000 RR kom. Sedan lanseringen för gott och väl ett år sedan har BMW:n blivit hyllad, den har vunnit test efter test och nyligen blev den vald till International Bike of the Year. Men hur suverän är den överlägsna tyska tusenkubikaren när motståndet heter MV Agusta F4, och slagfältet är Anderstorp Raceway?

Anderstorp är en legendarisk bana. Det var här vi såg Freddie Spencer klämma sig förbi Kenny Roberts i slutet av den drygt kilometer långa flygrakan i kampen om 500-titeln 1983. Och det var här som Doug Polen, Raymond Roche, Carl Fogarty slogs om titeln i det helt nya Superbike-VM. Man har även kört Formel 1 på den svenska banan.

Dagens duellanter är som skapta för Anderstorp. Banan är 4 025 meter lång och ritad med passare och linjal. De stora doserade kurvorna är förbundna med raksträckor, som möjligen känns långa på en sexhundra, men som blir ultrakorta och spännande på en 190-hästars tusenkubikare.

Jag har kört S 1000 RR på ett tidigare test, men den nya F4 är en upplevelse jag har till godo den här dagen.

Föraren sitter helt raceriktigt på det minimala sätet på MV:n. Körställningen är kraftigt framåtböjd, även om tanken är kortare än på förra F4. Kontakten med underlaget är bra tack vare italienarens extremt vridstyva ram och fast avstämda fjädring. BMW:n känns nästan sporttouringmässigt mjuk i jämförelse.

– Ett fint bygge, men de hade gott och väl kunnat putsa kanterna noggrannare, säger verktygsmakaren Morten efter sin första tur på MV:n

Efter nästa pass är han lite mer nyanserad i sin värdering:

– Två fina motorcyklar. MV:n känns stelbent och fyrkantig. Den går väldig bra, men kräver lite mer tillvänjning.

Vi är dock eniga om att båda hojarna går suveränt. Växellådan på den italienska motorcykeln kräver beslutsamhet i högerfoten, men pedalen har perfekt placering.

Växellådan i BMW:n är mjuk, men föraren behöver vänja sig vid quick shift-systemet (tillval för 4 400 kronor extra) och det justerbara antispinnsystemet (3 700 kronor extra).

S 1000 RR tar ett litet försprång på långsidan, där vi hinner notera ärliga 270 km/h, innan det gäller att bromsa ner till bara 75 km/h i Nordkurvan, en 90-gradershöger som tas på tvåan.

Under inbromsningen tar MV:n tillbaka lite tappad mark. BMW:n är annars väldigt effektiv att bromsa med. Den sätter sig på ett stabilt vis tack vare bromssystemets automatiska aktivering av bakbromsen, och det fungerar verkligen i praktiken. Men MV:ns monoblockok från Brembo slår allt i både kraft och känsla. Den bromsar så att näsan nästan trycks mot visiret.

 

Ut ur Atlaskurvan accelererar BMW:n som ett vilddjur. Den försöker gå på bakhjulet på både tvåan och trean, och styret slår från sida till sida när framhjulet studsar över banans ojämnheter. MV:n känns på det hela taget mer harmonisk, i bättre balans. Men italienaren har också lite mindre motorkraft, och den är tyngre.

De extra kilona är dock inga problem när de ska styras in i svängarna. MV:n inbjuder mer till nedlägg, och när man har mobiliserat tillräckligt med mod för att pressa framändan, svarar F4:an med knivskarp kommunikation om underlagets beskaffenhet.

Föraren hör änglarna sjunga när MV:n accelererar från Hansenkurvan in i Karusellen, den oändliga högern som slutar i depåkurvans skarpa vänster. S 1000 RR är bara marginellt långsammare här, men ger inte samma sensationella upplevelse.

Och det är kanske helt irrelevant, för mätt på hela varvet är BMW:n snabbast. Vi kör 1.46 blankt med S 1000 RR och ungefär en sekund långsammare med MV Agustan.

BMW:n är groteskt stark på topp, men den känns dessutom starkare i mellanregistret, även om de tekniska specifikationerna ser jämlika ut. Båda motorerna går imponerande kultiverat, och den silkeslena symaskinsliknande turbingången är en fröjd för trumhinnorna.

Gasresponsen är dock en aning bättre på italienaren. BMW:n kan rycka lite när föraren justerar gasen i en kurva.

MV Agustans MotoGP-mässiga intrumentering är läckrast av de två, men det är mycket lättare att avläsa BMW:ns mer traditionella runda mätartavla. Det är också mycket lättare att navigera genom de elektroniska funktionerna på tysken när man ska leka med antispinninställningarna och tidtagaruret. På MV:n fungerar de med en helt annan logik, som inte är lika lätt att begripa.

I gengäld begriper Claudio Castiglione & Co hur känslor sätts i rörelse. F4 1000 R är motorcykeln för dig som vill ha en kompromisslös tusenkubikare som är smidig som en sexhundra, och vars snygga bakdel drar blickar till sig genom staden.

BMW S 1000 RR är både hisnande snabb och ganska lätt att ha att göra med. Det kräver en mindre insats att köra snabbt på BMW:n, och det tilltalar en bred köpkrets.

Det tar tid att komma underfund med den italienska själen, men när kontakten är etablerad är belöningen desto större.

Förnuft eller känsla – valet är ditt.

Publicerad i Bike nummer 3 2011.
Text: Klavs Lyngfeldt
Bild: Jakob Evers