27 april, 2024
Vad är skillnaden mellan en naken hoj och en roadster? Detta funderade jag över när jag tittade på den förnyade R 1200 R. Enligt tillverkaren är detta en Rock’n Roll Roadster, men enligt mig ser den ut som en stor kåplös motorcykel. Det finns hur många nakna hojar som helst och varje tillverkare har sin beskärda del av utbudet. Den gemensamma nämnaren är en något tamare motor än i en traditionell sporthoj samt en upprätt körställning.
Generellt är en naken hoj en motorcykel lämpad för de allra flesta former av motorcykelkörning utan att vara specialiserad på något. De är mindre sportiga än sporthojar, inte lika bekväma som en touringmotorcykel och för gatmässiga för gruskörning. Men det är just på grund av detta som kunderna köper dem – de är inte bäst på något men bra på allt.
Med efterfrågan följer ökad tillgång och därför kan man välja och vraka bland motorcyklar i det här segmentet. Det innebär också att en motorcykel måste erbjuda någon speciellt för att sticka ut från mängden.
BMW:s lösning heter Roadster, närmare bestämt Rock’n Roll Roadster enligt bmw:s reklamblad. Misstänksam som jag är så förutsätter jag att namnet bara är ett försök till att skapa lite mer attityd.
Jag hade fel ännu en gång. Alla vet vi att en tvåcylindrig boxer på nära 1 200 kubik skänker lite extra karaktär som gör att hojen sticker ut från mängden. Det räckte med att starta motorn för ett den bekanta gången skulle få mig att dra på smilbanden.
Innan jag satte mig på nya R 1200 R så körde jag BMW:s nya tourer K 1600 GT. I jämförelse med den så känns R 1200 R smidig, framför allt i stadstrafik där den drygt 200 kilo tunga tolvhundran nästan är lika smidig som en skoter. Motorn drar fint redan från låga varv och den goda manövrerbarheten gör det lätt att tråckla sig fram bland bilarna.
Roadstern är dock främst byggd för krokiga landsvägar och det är där den kommer till sin rätt. Motorn är uppdaterad till i år och lämnar 110 hästkrafter och 119 newtonmeter, vilket bidrar till underhållande körning. Andra generationens ABS och elektroniskt justerbar fjädring ger trygga vägegenskaper och är bekanta BMW-funktioner som passar in i helhetsintrycket. Utnyttja motorns effekt och ASC (Automatic Stability Control) går in och begränsar effektuttaget och minskar hjulspinnet. Den som vill, och vågar, kan alltså ge full gas mitt i en böj och bara lita på tekniken (och framdäckets grepp).
Ska jag vara helt ärlig så är det sällan man kör en R 1200 R så hårt att elektroniken måste rycka in eftersom modet oftast tryter långt innan dess. Men systemet är effektivt och kan vara bra, för att inte säga livsviktigt, den dag man hamnar i trubbel.
BMW har byggt en motorcykel som är lätt att trivas med. Den har ett tryggt beteende och vägkänslan är utmärkt. I stan är den oväntat smidigt men den kommer främst till sin rätt på småvägar där den inte ens behöver pressas speciellt hårt för att bjuda på rejäl underhållning.
I slutet av dagen förstod jag varför R 1200 R är en Roadster och inte bara naken hoj. Det är en tvättäkta BMW med allt vad det innebär. Motorn är urstark och ruskar på sig på ett manligt sätt, blinkers sköts på klassiskt BMW-manér och designen klassas enklast in som modern retro. Temat för dagen är helt klart gammal hederlig motorcykelkörning där just själva körningen är en njutning i sig. Och hur var det nu med rock’n’roll? Jo, den bjuder på lite av den varan också.
Plus:
Mycket kraft i botten- och mellanregistret. En personlig och avklädd motorcykelupplevelse.
Minus:
Komfort – sadeln bedövar baken. Kräver tillvänjning för maximal njutning.
Publicerat i Bike nummer 7 2011
Text: Sami Salonen
Foto: Fredrik Persson
