Benelli Cafe Racer / MV Agusta Brutale 910 R

Benelli TNT Cafe Racer och MV Augusta F4 910 Brutale R. Smaka på namnen. Det stinker italienskt temperament lång väg. Det här är hojar som många sneglar efter, men inte vågar satsa sina sparpengar på. Relativt styva priser, närmare tvåhundra- istället för hundratusen gör sitt.

Men det är inte utan grund som dessa två modeller har försetts med ett pris i nivå med de värsta sportmodellerna. Exklusiva komponenter och innovativ design strålar mot oss vid det första mötet. Du gillar inte fet bratwürst och bayersk öl om du köper en av dessa hojar. Då är det nybakad pasta, rödvin och Pavarotti som gäller. Det handlar om kärleken till italienska skönheter.

Benelli satsar med nypressade sedlar från Kina. Café Racer är en av flera modeller från det traditionsrika märket. Offensiven lyser likt en gloria kring logotypen. Ramen har samma grunduppbyggnad som hos alla stora Benelli-modeller. Det är en kombination av runda stålrör och gjutna aluminiumprofiler. Också svingarmen är i stålrör, oortodoxt och speciellt, samtidigt ganska så läckert.

 

Benellin skiljer sig mest rent utseendemässigt, med en dristig design som får många konkurrenters självutnämnda »innovativa« prototyper att se ut som Maud Olofsson bredvid Isabella Scorupco. Filosofin bakom konstruktionen har varit att blanda det traditionella från sportmotorcyklar med sofistikerade detaljer som ska göra den modern. Sen får det vara upp till var och en att värdera resultatet. Att den skiljer sig från andra råder det dock inget tvivel om, kylfläktarna sitter placerade högt upp, på vardera sida om motorn. Motorn i tnt Cafe Racer är en vätskekyld raket på 137 hästkrafter med ett vridmoment på 117 Newtonmeter. Vi talar om ett solitt kraftpaket. Registret upplevs som långt och starkt.

MV Augusta Brutale 910 R har inte lika innovativ design, men sparkar minst lika hårt. Här blir kraften producerad i en 909 kubik stor raketavfyrare på 139 hästkrafter. Ventiltekniken är hämtad från sportmodellen F4R. Stålrörsramen, enkelsvingen och de många andra exklusiva detaljerna är avslöjande; det handlar om italiensk ingenjörskonst i sitt esse. R-modellen är uppgraderad med bättre stötdämpare och bromsar jämfört med S-modellen. Som tillägg har den smäckra visuella detaljer som till exempel handsydd sadel.

 

Vi kör bägge modellerna både på landsväg och i stadstrafik. »Vi« är hela Bike Norge med först och främst undertecknad och redaktionskollegan Eskil med rykande färskt körkort. Även annonsansvariga tillika tävlingsförare Nina och VM-föraren Kai Børre Andersen kör när vi ska föreviga skapelserna på bild.

Körställningen är förvånansvärt offensiv på Benellin. Här snackar vi definitivt mera sport än streetfighter. Du sitter högt med baken och framåtlutad. Det här gör i kombination med en vid svängradie stadskörning till något ansträngande.

– Man måste vara bodybuilder för att svänga runt den här i garaget, säger kollegan Eskil då han röd i ansiktet trillar in på kontoret en morgon. Motorcykeln hade stått hemma hos honom över natten och kombinationen av färskt körkort, trångt garage och Benellins hanterbarhet skapade problem. Det visste jag självklart om när jag skickade hem honom med hojen.

 

Sitthöjden är 780 millimeter, vilket inte borde betyda några större problem för en rutinerad förare. Värre är det med den extremt sportiga körställningen i stadstrafik. Benellis Café Racer trivdes paradoxalt nog bättre på landsvägen istället för där kaféerna ligger som tätast. Den upplevs som en kurvglad sportmotorcykel utan kåpor.

Brutale är däremot raka motsatsen och utmärker sig som en äkta cityslicker. Aktiv körning på landsväg är inte heller några problem och ju tätare svängarna ligger desto bättre trivs den. Men det är i tätbebyggda trakter som den hör hemma.

– Det här är ju en skitrolig streetfighter, säger Kai Børre Andersen med ett flin runt munnen efter att ha kört några meter på bakhjulet.

Benellin har bara några millimeter längre hjulbas, men konstruktionen gör den betydligt mer högfartsstabil i kurvigare partier.

– Jag fick ett annorlunda intryck av de båda cyklarna när vi begav oss ut på landsvägen. Det råder inget tvivel om att Benellin trivs bäst när farten ökar, säger Eskil efter några underhållande timmar på småvägar utanför huvudstaden. Benellin imponerar med sina sportiga kvaliteter.

Brutale 910 R är en mycket välbyggd streetfigter som kan föra upp flinet bakom visiret i stil med Jan Boklövs V-stil på 90-talet. Accelerationen är en njutning och gör att motorcykeln inte har några problem med att leva upp till namnet.

 

Slutligen står vi här med en ganska så olik uppfattning kring de två italienarna. Prislappen avgör säkerligen för många köpare. Agustan ger den mest exklusiva upplevelsen. Men så kostar den också mest. Benellin hamnar efter gällande kvalitet, men tar igen mycket i form av körglädje, speciellt på landsväg. Två lika, men också så säreget olika motorcyklar. Jag tar en av varje!

Publicerad i Bike nummer 3 2008.
Text/Foto: Morten Broks