Kenny Roberts och Yamaha vann 500-klassen tre år i rad mellan 1978 och 1980. Gubbarna på Yamaha var inte sena att haka på succén och med RD 500 kunde en vanlig dödlig ta del av den senaste GP-tekniken. Så påstods det i alla fall ligga till, men hur var det egentligen? Hur stort är släktskapet mellan RD 500 och YZR 500? Inte så stort visar det sig – Kenny Roberts vinnarmaskiner hade radfyror, RD 500 har en V4:a, och Eddie Lawsons GP-räser från ‘84 hade visserligen rätt motorkonfiguration men den var slidmatad och dessutom upphängd i en deltaboxram av aluminium.
Men spelar det någon roll? Nej, egentligen inte. RD 500, en av de sista stora landsvägstvåtaktarna, kvalar lätt in på motorcyklarnas »wall of fame« på egna meriter. När vi provkör nya RD 500 i Bike 7.1984 imponeras vi över de 88 hästkrafterna i det lättsvängda chassit och vi konstaterar att RD är marknadens mest extrema motorcykel. Yamaha RD 500 är en liten motorcykel. Hjulbasen är bara 1 375 millimeter lång och försprånget, tack vare 16-tumsframhjulet, är korta 95 millimeter. Perimeterramen är uppbyggd av stålrör i fyrkansprofil, svingen är däremot av aluminium. Fram ser en konventionell gaffel med tidstypisk antidive-funktion till att säkra greppet, bak sköter en liggande enkeldämpare under motorn jobbet. Att den placerats där beror på tvåtaktarens behov av korrekt avstämda avgaspipor – från bakre cylinderparet löper rören rakt bakåt under förarens bakdel (gumpvärme!) och lämnar ingen plats åt en stötdämpare. Motorn kallas V4 men är egentligen en dubbel radtvåa eftersom varje cylinderpar har en egen vevaxel, förbundna med varandra med drev via en balansaxel. Konstruktionen är racemässig och tillåter att varje vevaxel kan servas separat och utan att växellådan behöver röras. YPVS – Yamaha Power Valve System – är en rörlig avgasventil som bättrar på botten- och mellanregister, men räkna trots det med att den kortslagiga tvåtaktaren behöver en hel del varv för att komma till sin rätt. Den tätstegade lådan är sexväxlad och används den flitigt sprintas 0–100 på knappt fyra sekunder. Och vilken doft sen…
