Cirka 1992 satt undertecknad i baksätet på en japansk GTi av något slag när vi hamnade vid ett rödlyse med en Kawasaki LTD 400 bredvid oss. Fiestan, som chauffören lystrade till sedan en kort stint med just en sådan, var gasglad och likaså knutten på kawan. Vi for iväg med vilt spinnande framhjul och LTD:n verkade mest hissa upp och ner ackompanjerat av ett ljud som snarast hörde hemma hos en folkabuss. Jämt skägg var det hur som helst, något som säger en del om LTD 400 i allmänhet och surcustoms i synnerhet.
Ett tiotal år senare är spelplanen helt omarbetad. H-D skrällde ju rätt ordentligt med Porsche-utvecklade V-Rod och japsen var inte sena att hänga på trenden med cruisers som kunde svänga och bromsa bättre än en medioker kundvagn.
En av de allra fränaste hojarna kom från Yamaha och lystrade till det på japanskt vis långa namnet XV 1700 Road Star Warrior.
Föregångaren hette XV 1600 Wild Star men var namnet till trots inte speciellt vild utan snarare så kromplussig som hojtypen är mest.
Till 2002, när Warrior debuterar, lyser dock kromet med sin frånvaro och i dess ställe har vi ett antal sporthojsattribut som USD-gaffel, fyrkolvs monoblock-ok och fälgar som kunde suttit på en YZF. Just dessa fälgar är en av nycklarna till varför Warrior rör sig så spänstigt, bara fram har den ofjädrade vikten bantats med två kilo jämfört med (not so) Wild Star. Apropå fjädring, Warrior ståtar med 135 millimeter fjädringsväg fram och 110 bak (en VRSC har runt 70, diskbråck?).
Som namnet antyder är motorn på 1 700 kubik, närmare bestämt 1 670, vilket är knappt 70 kubik mer än XV 1600 genom två millimeter mer borr. Den stora skillnaden ligger dock i nya kamprofiler samt omarbetat insug och avgas vilket bättrat på både max vrid och effekt men framför allt snyggat till gången som nu är snudd på len.
Fullt skaft på femman låter dig nosa på 200, om du kan hålla dig kvar, men det är i den nedre halvan av registret som Warrior kommer mest till sin rätt. Då märker du heller inte så mycket av att hojen trots snabba delar och ram av aluminium fortfarande väger in på knappt 300 kilo. En powercruiser med ett mycket passande namn både var och är den tveklöst ändå.