10 maj, 2024
Design är en svår punkt att undvika när man talar om MV Agusta. Formspråket på deras nya sporttourer känns igen från andra modeller, att det är en MV går inte att ta miste på. Utseendet är välbalanserat och detaljfinishen god med genomtänkta funktioner, som exempel måste infästningen av packväskorna vara marknadens smartaste.
Turismo Veloce är emellertid inte bara en hoj att titta på, den ska brukas. Gärna till vardags, till och från jobbet, men också på sköna helgturer längs kurviga landsvägar – den fungerar lika bra för båda ändamålen.
Motorn är i grunden samma maskin som i märkets övriga 800-kubikare. I Turismo-versinen är spetsen nedslipad för större bredd, toppeffekten är sänkt till 110 hästkrafter vid 10 000 varv och max vrid, 83 newtonmeter, nås vid 8 000 varv jämfört med 148 hästkrafter och 88 newtonmeter i sporthojen F3 800. Förutom körbarheten finns en fördel till då den lägre effekten ökat serviceintervallet till goda 1 500 mil.
Effektutvecklingen är mycket flack och det finns gott om kraft även vid lägre varvtal. Enligt MV är 90 procent av vridmomentet tillgängligt redan från 3 000 varv och karaktären passar hojens tänkta användningsområde väl.
Dagens körning börjar med stadskörning när vi ska ta oss ut ur Nice. Radtrean är flexibel och lättkörd, även i körläge Sport är gasresponsen fri från ryck trots att den är rapp. Touring-läget med 90 hästkrafter passar dock bättre, det lugnare gassvaret gör körningen mjukare. Vill man ha ännu mildare beteende väljer man Rain vilket ytterligare begränsar effekten till 80 hästkrafter och ställer traction controlen i ett mycket restriktivt läge.
Väl ute på motorvägen noterar jag en viss oro i cykeln. Inte nervositet, den är bara inte så stabil som man är van vid från större touringjärn.
Så fort vi lämnat motorvägen bakom oss får vi en förklaring till det beteendet och Turismo Veloce tar sig an de sydfranska bergsvägarnas hårnålarna med blixtrande snabb styrning och god precision – det är omöjligt att inte flina brett innanför visiret.
Hojen svarar fint på alla input och jag kan ha full fokus på spårvalet inför nästkommande kurva. Hastigheten är inspirerad men framfarten blir aldrig dramatisk, inte ens när kurvorna kniper åt betydligt mer än jag först trodde.
Modellen har de flesta tekniska lösningar man kan förvänta sig av en modern motorcykel och därutöver en del godsaker man vanligtvis bara hittar på sporthojar.
Ride by wire är en självklarhet, med tre olika fördefinierade körlägen samt ytterligare ett man som ägare kan konfigurera själv – bland annat med avseende på traction control, motorbroms, varvstoppets ingrepp, gasrespons och effekt.
Traction controlen har åtta lägen vilka väljs enkelt med en knapp vid vänster tumme. ABS-enheten från Bosch, 9 Plus, har RLM vilket är ett system som förhindrar bakhjulslyft. Utöver det kan ABS-bromsarna även stängas av. Quickhiftern är dubbelverkande, man kan alltså växla både uppåt och nedåt utan att använda koppling, och finessen fungerar utmärkt, även om den hydrauliska slirkopplingen är så smidig att använda att det knappt behövs.
MV Agusta har också tagit ett steg in i framtiden med instrumenteringen. Den fem tum stora TFT-skärmen är tydligt lättavläst och menystyrningen intuitiv, allt styrs lätt på vänster styrhalva. Den som valt att satsa på en Lusso får också en integrerad GPS samt en ännu mer avancerad färddator, alla Turismo Veloce ger dock såväl förare som passagerare möjlighet att koppla upp sin smartphone till hojen via bluetooth förutsatt att man har rätt app nedladdad.
Chassit fungerar bra, de traditionella fjädringskomponenterna på basversionen, Marzocchi-gaffel och bakstöt från Sachs, är fullt justerbara och grundinställningen är åt det fasta hållet. Den mer påkostade Lusso har i stället ett semiaktivt fjädringssystem från Sachs, styrt av samma Skyhook-algoritm som på exempelvis Ducati Multistrada 1200 S. Båda typerna av fjädring har en slaglängd på 160 millimeter fram och 165 millimeter bak.
Bromsarna från Brembo är i toppklass med bra bett och föredömlig känsla. Jag behövde aldrig använda mer än två fingrar på bromsgreppet.
Trots fast fjädring och en relativt sportig körställning är förarmiljön vilsam. Styret är brett nog för god kontroll med samtidigt inte så brett att hojen blir klumpig i tät trafik. En bra detalj är att bredden över baken med väskorna monterade är smalare än över styret – när det är tvärt om kan det bli dyrt om man glömmer väskorna, vilka för övrigt är på 30 liter styck.
Det enda minuset jag egentligen kan notera är att sadeln, mödosamt skulpterad av ingenjörer och designers, bättre lämpar sig att titta på än att sitta på – träsmaken infinner sig redan efter tio mil.
Text: Kenneth Nordahl-Pedersen
Diskutera: Vad tycker du om MV Agusta Turismo Veloce 800?
