1 maj, 2024
Det har i motorcykelliteraturen beskrivits hur tävlingsmotorcyklister för 50-60 år sedan har dragit från bana till bana, inbjudna eller inte, runt om i Europa och sökt tävlingstillfällen. Leif Rosell, bland andra. har beskrivit detta i sina underhållande böcker hur det gick till på 1960-talet.
Anders Richnau (fd Larsson) är väl den förare som idag kommer närmast vad man kan jämföra med dåtidens kontinentluffare. Skillnaden är väl att Anders inte behöver jaga tävlingstillfällen, han blir nämligen själv mer eller mindre jagad med erbjudanden om inbjudningar till tävlingar runt om i Europa. Företrädesvis är det tävlingar på landsvägsbanor, som han ställer upp i.
1996 började Anders, som är född 1974, med att tävla i en klass som då hette 250cc Production. Det höll han på med till 2004, då klassen lades ner. Men 2001 fick han känna på att köra en 250 racer i ett lopp i Danmark, Sjøhøjlandets TT, efter att ha fått en inbjudan tillsammans med ytterligare två svenskar. Detta gav blodad tand, och Anders har erhållit många inbjudningar sedan dess.
Ett av de häftigaste racen körs i Tyskland. 40 startande i 10 led med åtskilliga stjärnor i startfältet, som t ex Michael Dunlop. Loppet går genom byar och tät bebyggelse. Anders blev inbjuden till Irland för att köra Ulsters GP och på Dunrod-banan. Då ställdes en 125 racer till hans förfogande, en maskinstorlek som han aldrig hade tävlat med, men det gick bra.
Hittills har det blivit ca 50 landsvägsrace och i planeringen för 2023 ligger det ett inbjudningslopp i Wales som körs i Aberdale Park. Anders siktar också på att köra i Baltiska Mästerskapen, åtminstone i Riga (Biernieku trase) och kanske också i Litauen på Nemen Ring. Höjdpunkten lär bli ett jubileumslopp i Horrice, inte minst för att det blir stor fest i byn.
Det händer att han kör banrace i Sverige, men mest är han sysselsatt som mekaniker hos Henrik Nordgren. ”Civilt” jobbar han som skolvaktmästare i en Teckomatorpsskola.
På tidigt 2000-tal provades ett nytt koncept med kombinerade bil- och mc-tävlingar, Superbikeklassen körde tillsammans med STCC. Vid den första tävlingen på Falkenbergsbanan slog mc-förarna nästan knock på bilfolket, genom sina fighter på banan. Det var inte hälften så mycket dramatik, när bilarna körde sina race, vilket man tydligen på bilsidan inte var beredd på.
Idag är det annorlunda, säger Magnus ”Macke” Granstedt. Förhållandet till bilfolket är mycket bättre nu, och Pro-Superbike bidrar med mycket, inte minst med ökad publiktillströmning. Detta har uttalats av STCC:s VD Micke Bern
”Macke” tävlade själv i Superbike fram till 2019. Efter att han hade slutat med racingen var han mycket efterfrågad bl a av SVEMO, men han tyckte att han hade gjort sitt i den branchen. Förutom sitt jobb som datakonsult, är han engagerad som ishockey-tränare för ett pojklag. Dessutom har han ett företag för framtagning och design av dekaler. Sist men definitivt inte minst ägnar han mycket tid åt familjen.
Men när Robert Rejler och Emil Almgren, initiativtagare till Pro-Superbike, kontaktade honom om medverkan i Pro-Superbike sade han inte nej. ”Macke” och tre andra killar jobbar med förberedelser inför tävlingar och event. ”Macke” har en hel del ideer om hur Pro-Superbike ska kunna utvecklas, bl a var det han som införde Superpole i stället för kval till racen.
”Mackes” mål just nu är att driva verksamheten så att förarna ska slippa startavgifter och han vill höja statusen ytterligare för mc-sporten. Under tävlingarna är ”Macke” aktiv som expertkommentator för mc-delen vid tv-sändningarna och över högtalarna för publikinformationen.
I start- och resultatlistorna från förra årets roadracing kunde man se ett nytt klubbnamn dyka upp för några förare, Filip Backlunds Motorförening (FBMF). I år är det ännu fler, och då kan det vara på sin plats att informera sig om den nya klubbadressen.
Vid SM:et i roadracing på Gelleråsbanan utanför Karlskoga ställde Filip upp och redde ut begreppen. Beslutet att bilda föreningen togs under vintern 2020. Avsikten var att samla förare och funktionärer och utbilda dessa till att bli bättre på sina respektive områden.
FBMF kör ju trackdays där vanliga motorcyklister, kanske med drömmar om att bli tävlingsförare, får råd och tips om att bli bättre förare. Årligen är det ca 3500 motorcyklister som deltar, och flera av dem tar också tävlingslicens. Detta betyder dock inte att de börjar tävla på bana, men det styrker kanske deras självförtroende som motorcyklister. 2021 var det 90 personer som tog licens.
Relativt många av licenstagarna tävlar verkligen. Av dessa finns det förare med verklig talang. För närvarande är det 6 utvalda förare som ingår i vad som kallas ”High Performance Riders”. Dessa får utbildning i många ämnen, som körteknik (givetvis), kost, mental träning, fysisk träning mm. Genom Riksidrottsförbundet SISU och i samarbete med Arbogas brottningsklubb drivs ett fyslab där det genomförs fystester och utbildning för de som ingår i ”High Performance Riders”.
När Mattias Jansson vurpade i det andra Moto3/125GP-racet på Gelleråsbanan, stod det klart vem som blev svensk mästare i klassen. Det var Olle Lampinen Olsson som fick dra på sig tröjan med texten #1.
Inte nog med att han vann klassen, utan han blev också den yngste svenske mästaren genom tiderna. Den som hade bra koll på det var Anders Richnau som kunde redovisa följande: ”Alex Persson blev yngste svenske mästaren 2013 i 125GP. Han var då 14 år och 349 dagar gammal. Olle blev nu den yngste med sin ålder 14 år och 279 dagar!”
