Bild
Nästa artikel
Lugn! Bilden är ett montage.

Hitta flytet och bli snabbare

Christers körskola

Att bli omkörd är aldrig kul. Än mindre roligt om du blir det av en gubbe på en gammal GS.

Du minns säkert den där pinsamma gången när du var ute och tokgasade med sporthojen på favoritvägen men blev ifrånåkt av gubben på en GS. Han som dök upp i backspegeln med packväskor och allt och sedan körde om och försvann. Det borde ju inte ens vara möjligt om du ser till prestandan hos din övermotoriserade sporthoj och den hos den gamla gubbhojen han körde på.

Hur kan det ändå komma sig?
Det teoretiska svaret är att det sannolikt inte skulle kunna hända eftersom prestanda, vikt och däck hos en modern sporthoj överträffar den hos en äldre äventyrshoj med massor av vikt och allrounddäck lämpade för alla underlag. Speciellt inte om vi ser till maxkapaciteten för de olika byggena.

Det praktiska svaret på frågan är istället följande. Gubben med packväskor är en erfaren landsvägsknutte med åtskilliga tusentals mil i bagaget som läser terrängen och omgivningen nästan undermedvetet och därmed kan planera sin körning och göra den fruktansvärt effektiv. 

Sporthojsåkaren kör troligtvis inte lika mycket landsväg utan mer banåkning för att sätta snabba varvtider, men tror att han blir snabb landsvägsförare på kuppen. Det verkar logiskt men är i många fall helt fel. På bana handlar det om att bromsa stenhårt och slå på rejält med gas ut ur böjarna. På landsvägen förstör du flytet direkt om du börjar köra på det sättet. 

Här handlar det istället mer om att hålla farten med sig hela tiden. Hitta de snabba spåren utan att behöva bromsa stenhårt tills du nästan står still för att därefter gasa så hårt att framdäcket skickas i skyn.

Med en rörlig blick som ständigt läser av omgivningen är du mer förberedd på plötsliga situationer som kan uppstå, samtidigt som du får fördelen av att lära dig när du kan köra snabbt eller var farorna kan vara större.

Ett bevis för detta är tävlingsförarna på ön Isle of Man. Få motorcykelförare är snabbare än John McGuinness på landsväg. Han läser av omgivningen så långt fram han kan för att hitta flytet. Samtidigt analyserar hjärnan hela tiden hur bra greppet är framför honom, vilken typ av asfalt det är, spår av olja eller grus och inte minst hur fuktigt det fortfarande kan vara i skuggpartiet han strax kommer att komma till efter regnet tidigare samma dag. Allt detta anlalyseras långt innan han ens hunnit komma nära.

Tillbaka till sporthojsknutten som lever i tron att banåkningen gjort honom snabbare även på vägen.

Blicken mot nästa kurva, som han lärt sig på en bandag, räcker inte långt när du kör på vägen. Här finns störande moment som skymd sikt, tjälskador, uppsprätt grus med mera som gör att den ovana hjärnan får för mycket att ta till sig och därmed tappar fokus. Hastigheten sjunker.

Gubben på GS:en som snurrat runt i hela världen med sin hoj har kört på vägar som knappt kan kallas vägar och vet exakt vilken beskaffenhet som ger vilket grepp för hans däck och hoj. Han har redan läst av omgivningen via trädtopparna och vet att kurvan öppnar upp efter partiet med skymd sikt och inte heller har han sett någon utfart eller postlåda ståendes efter kanten och därmed bibehåller han hastigheten och kör om.

Snabb landsvägsförare blir du bara av att lägga många mil på vägen. Här räknas bara erfarenhet och en rörlig vaken
blick. 

Kommentarer

#1
2018-01-04 07:38

Risk för road rage om man inte fixar att bli omkörd!
Ett sätt att lära sig att "läsa" vägen är att lära av en kompis som kan bättre. Det finns ingen prestige i att fråga andra, men se till att den andre har på fötterna och vet vad denne snackar om. Att lära in fel är nästan värre än att inte kunna nåt alls.
En annan kanske mer neutral metod att lära sig bra körteknik är SMC:s Knix-kurser. Lär man sig de grunderna från Knix på gokartbana, är man väl rustad för att bomba apex på lågtrafikerade slingrande småvägar. :-)

#2
2018-01-05 14:20

En del konstiga funderingar från artikelförfattaren tycker jag. Varför skulle det vara pinsamt? För det första är det väl inte race som gäller på allmänna vägar. Var och en kör i sin komfort zone. Sedan vet jag flera som har GS både yngre o äldre som kan ta sig runt fortare runt på Kinnekulle med sin GS än många sporthojs åkare. Bara för du har en sporthoj innebär det inte att du kan köra bana eller landsväg bra. Ser även ofta flertal åkare som turat i många år men ändå gör massa tokigheter ute på vägarna. Så som GI instruktör vill jag hålla med Adrian_vg att lära sig grunderna och köra Knix är bra början om du vill kunna känna dig säkrare och hålla ett högre tempo. Kombinera detta med övningar på storbana så har du en bra grund att stå på. Praktisera sedan detta på vägarna så blir det en bra kombo.

#3
2018-01-07 12:12

Det är inte hojen som sätter gränserna utan det är idioten bakom styret i alla fall !
Spelar ingen roll om du läser alla skrivelser som finns för att veta hur du ska göra för att köra fort utan det är känslan och kunnskapen och hur mycket du vill sattsa för att eventuellt dö på kuppen.
Om Rossi kör en GS och dom flesta andra får köra en super hoj kommer vi se baklyset på GS:en ett tag så det är bättre att lära sig att leva i verkligheten istället att alla lever inte för dagen...

#4
2018-01-07 14:36

Bra iaktagelser att bankörning skiljer sig från landsvägsrealiteter. Jag använder ändå både tekniker från endurokörning och banåka i verkliga situationer. Men att bli omkörd på landsväg är det väl ingen vettig människa som har verkliga problem med, så länge man inte blir trängd? Däremot är det ju en tillfredställelse att köra ifrån med "undermåligt" material. På landsväg är det inte andra MC jag bryr mig så mycket om - utan rattstyrda fordon. De är de som stör min rytm och riskerar mitt liv (förutom min chimpanshjärna som söker kickar).

#5
2018-01-08 11:58

Känner igen det där - åt båda hållen. Har ju hänt att man kört lite halvsnabbt på sin halvsnabba hoj. Känt sig lite "snabb och fräck". Tills en herre på en gammal boxer fräser förbi. Som kom från ingenstans, syntes en kort stund i backspegeln, och sedan for förbi och försvann....
- Vad hände?? :) :)

#6
2018-01-08 12:09

...men har också upplevt det motsatta. Körde min Thruxton (70 hk) med ett par Gixxer 1000-killar samt en Honda kille på 700 cc och 54 hästar.
På de större landsvägarna hade vi "småkillar" inte en chans. Gixxrarna drog iväg, körde om där vi inte kunde/vågade köra om. De fick vänta på oss då och då.
Tills vi kom in på riktigt krokiga vägar i skogen. Då funkade inte sporthojens körstil/körställning/gasa-bromsa-stil eller vad det nu var som inte funkade. 54-hästars Hondan - med upprätt körställning, bra sikt och ett bra mellanregister - försvann i fjärran. Jag med mina 70 hästar (och någorlunda brett register) fick jobba som en träl för att hänga med "lillhojen".

Gixxrarna med sina förare hängande på styret i dessa måttliga farter (typ 80) var helt borta. Nu var det vi på småhojarna som fick vänta på dem. Axa hårt-bromsa, axa hårt-bromsa, osv funkade inte alls lika bra som "läs vägen, håll jämn fart, bromsa inte i onödan". Precis så som skribenten konstaterar i artikeln.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.