Husqvarna TE 630

En del äventyrsdårar har kört sina endurohojar via de karelska skogarna och ödemarkerna ända till Murmansk. Andra samlas med jämna mellanrum för att köra sina offroadhojar på veckolånga äventyrssafarin utmed Lahtis småvägar. Den här typen av äventyrsenduro håller på att stiga i popularitet. Vissa tycker att det är det trevligaste sättet att ta sig fram med motorcykel, att njuta av äventyrskänslan. Längre söderut i Europa knappar grenen MotoRally in på tävlingsenduro i popularitet. Meningen med MotoRally är att köra långt med stora endurohojar där sträckorna är svårare än grusvägar, men lättare än banorna för tävlingsenduro.

Husqvarnas nya te630 är ännu bättre än föregångaren te 610. Nykomlingen har utformats särskilt för äventyrsenduro. Hojen har många likheter med fabrikens tävlingshojar. Flera komponenter har tagits direkt från de mindre racermodellerna. Trots detta har te 630 fått ett flertal egenskaper som utformats för asfaltsvägar, längre resor och vardagsbruk.

Att korsa en racer och en gatuhoj är inte helt lätt. Under årens lopp har många tillverkare försökt kompromissa, men det har alltid klart och tydligt blivit antingen en racer eller gathoj. Majoriteten av dagens gatuendurohojar är renodlade landsvägshojar som kommer bäst till sin rätt under längre resor och på asfalt. Några undantag finns dock och deras sportiga egenskaper känns av tydligt, vilket i och för sig medför sämre körbarhet på annat underlag än småstigar och ute i terräng.

Husqvarna har lyckats kombinera en terränghoj med en landsvägshoj för vardagsbruk på ett ganska bra sätt. Jämfört med fabrikens racerhojar är te 630 tyngre och motorn är märkbart medgörligare än i den 100 kubik mindre racermotorn. Fjädringsvägen är lika lång som i tävlingsendurohojarna, men den är en grad mjukare.

Körställningen- och känslan är i stort densamma som i fabrikens enduromodeller. Sadeln är något mjukare och sadelhöjden är några centimeter lägre än i föregångaren.

Den stora encylindriga fyrtaktaren går förvånansvärt jämnt. Man skulle kunna tro att kolven, som är tio centimeter i diameter, skulle orsaka mycket vibrationer, men så är det inte.

Inställningen av insprutningen fungerar bäst för gatukörning. Vid de nedre varvtalen svarar motorn mjukt på gasen, till och med så mjukt att den som är ute efter riktig endurokänsla kan sakna lite rivigare tag.

Jämfört med racermotorn på 500 kubik går te 630 som en dröm på asfalt och småvägar. Jämnt, utan ryckighet och med ett brett och maffigt effektregister.

Vid körning är hojen något baktung, precis som de flesta hojar av den här typen är. Det vill säga om man jämför dem med renodlade endurohojar. Storleken och formen på bensintanken tvingar föraren att sitta en aning längre bak. Avgassystemet och fjädringen, liksom batteriet och elkomponenterna som är placerade under sadeln, tynger ned bakdelen en aning.

Framgaffeln i te är känslig och mycket välbalanserad med bakfjädringen. Framdelen är något för mjuk för tuff skogskörning, vilket märks i de kurvor där hojen går att luta rejält mot ytterkurvans vall. I dessa situtioner har den annars så stabila te 630 en tendens att dra mot innerkurvan.

Te 630 en hoj som rekommenderas för såväl stadskörning, körning på grusvägar som äventyrsenduro i okänd terräng. Hojen är en Dual Purpose på alla sätt och vis.

Plus
Trevlig motorkaraktär. Enkel neautral hanterbarhet i alla situationer. Mångsidig.

Minus
Onödigt tung och har för mjuk fjädring för riktig enduro­terräng. Motorn kunde vara vassare.

Publicerad i Bike nummer 6 2010.
Text: Sami Salonen