Årets kristallrally

Det som följer är Olles upplevelser under den dubb-inspirirerade resan.

Snön kommer!!!
När man kommer in i december så börjar suget komma efter att få kränga på vinterdäcken på hojen. Vi är ett värmlandsgäng som varje år preparerar våra landsvägslok med fulldubbade crossdäck fram och bak och med ett skrikande/sjungande vrål i hjälmen framför våra fordon helst på tvären. Höjdpunkten på året är den norska mc-träffen Krystallrallyt som lockar ca.150 deltagare. I år så anordnades träffen på Osens högfjällshotell under tiden 11-15 februari. Det var den 40e årgången av träffen.

Här nedan kommer först en berättelse om artikelförfattarens första resa på Krystallrallyt.


Debuten Krystallrallyt 1993 :
Artikelförfattaren var med för första gången 1995 på en Suzuki GS 850 G. Det var pirrigt i kroppen och kvicksilvret närmade sig –20. Det var problem hela vägen från Hagfors till Malung (ca 10mil) då cykeln ville frysa i förgasarna. När jag kom fram till Malung så framförde jag att det var konstigt att cykeln frös då jag varit förberedd och hällt i en hel flaska K-sprit. Det gick ett sus genom luften bland de rutinerade rävarna. K-sprit är så fullt av restprodukter så det fryser direkt. Det ska va rödsprit eller norskt kondensfjerner. Efter en slurpT-röd i tanken så var bekymret borta.

Vi drog iväg från Malung och hastigheten på skogsvägarna i Dalarna var väl kanske inte inom lagens gränser. Jag åkte allt som jag kunde med bredsladd i varje kurva då jag upptäckte att en av mina medresenärer framför mig på en GSX-R 1100  i samma hastighet gasade med vänster hand och värme höger hand på cylindrarna(suck).

Vurpan och chocken:
När vi åkte skogsvägen mellan Lima och Rörbäcksnäs så kom jag fram mot ett Y-kors efter en kurva där övriga medresenärer inte riktigt visste vilken väg de skulle ta, det resulterade i att jag inte fick plats varken på vägen till vänster eller höger. Jag bromsade omkull cykeln kanade rakt i Y-korset  in i en hög snödriva och bakom snödrivan var det en ravin. Som tur var så stannade både jag och cykeln inne i snödrivan. Jag låg där i mörkret och funderade på om jag levde eller var död, långt borta hörde jag någon som applåderade och tankarna rusade runt i huvudet vad det var.. Efter att jag viftat runt med armarna i snön så fick jag se dagsljus igen och en av de mest garvade Krystallisterna ropade in i hjälmen att det var den absolut snyggaste mc-vurpa som han sett. Jag var lite chockad efter vurpan och frågade lite fundersamt om han tyckte det var snyggt, ”skitsnyggt” ropar han igen. Efter att mina kamrater hjälpt mig att skotta fram cykeln så märkte jag att kåpan på motorn var sönder och oljan rann fram. Jag tänkte direkt på vem jag skulle ringa för att få hjälp att hämta både mig och Suzukin.

När de garvade fick se min oroliga min så klappade de mig på axeln och sa att det där är inga problem det är ju bara ett oljeläckage. Silvertape är gjort för att täta oljeläckage, desto större läckage desto fler varv tape. Sagt och gjort. Suzukin lades på sidan, bensin togs från tanken på en annan cykel och operation tvättning började. När tvättningen var klar så aplicerades silvertapen på ett sånt sätt att jag direkt förstod att silvertape används av de personer som varit med förr, Och det har dessa personer.

Min Suzuki var som ny och inget läckage kunde ses, kompisarna skrek så det ekade i skogen ”vi drar”.

Vettskrämd expedit:
Vi kommer fram mot Rörbäcksnäs och cyklarna behöver tankas, vi kör fram 9st motorcyklister tankar våra cyklar och går in till expediten i affären och ska betala, till saken hör att det var –30 ute och inte en människa syntes till på något ställe. Vi kom in till en expedit som var likblek i ansiktet och inte sa ett ord. Jag funderade först på vad det var som hänt, men med lite eftertanke så var det kanske inte så konstigt, här kommer 9st påpälsade motorcyklister med rånarluvor vid en temperatur av –30. Vi betalade och lämnade damen med minnen som säkert barnbarnen hört talas om många gånger.

Hungriga:
Efter ca 20 mil( kallt så in i hel—vete –37 i Ljördalen) så svängde vi fram till en liten norsk by och stannade vid en hamburgerrestaurang. Vi gick in i restaurangen 9 st bodybuilderpåklädda motorcyklister och skulle ta av oss alla kläder. Vid ett bord satt det 4st norska grabbar som precis fått sin mat serverad då en av de garvade tog av sig sin huva. Han har efter lite tidigare vurpor och krockar fått ett ansikte som kanske inte riktigt ser ut som när han lämnades moderns mage. Det hördes ett sus i luften när grabbarna oroligt tittadepå varandra och var av den ena sa

”ja tror ja drar nu ja”med lite darrande stämma. De samlade snabbt ihop maten och stack ut till bilen och med spinnande bakhjul försvann de. Vi tittade på varandra och ett skratt ekade i lokalen. Vi fick  ha restaurangen för oss själva och burgaren var utsökt.

Fjällöverfart:
När vi kom fram till fjällvägen över Rondane så hade klockan blivit 20.30. Vegvesendet hade låst bommen kl. 20.00. Temperaturen hade mildrats och övergått i ett  horisontellt snöoväder. Kartor togs fram och en alternativväg skulle hittas. Problemet var bara att det var 20mil extra både om vi skulle åka söderut eller norrut.

Plötsligt hördes i det vinade snöovädret”Men va fan vi har ju dubbat” vi tar fjällvägen. Jag som var debutant kände en rädsla komma krypande men de garvade hade redan börjat göra en väg i den djupa snön förbi vägbommen. Vi bar, släpade, drog våra lok till cyklar genom vegetationen av djup snö och efter en timmes slit så var våra cyklar på ”fel” sida bommen och vi drog iväg. Snön hade redan drivit ihop och bildat 0,5 till 1m drivor över vägen och det gällde att ha fullt spett så man inte fastnade, det kändes somatt åka in i något som snabbt bromsade upp cykeln och sekunden efteråt släppte bromsen. Mina tankar över fjället var många, tänk om cykeln stannar??, tänk om herr konstapel kommer??, hur ser det ut vid bommen på andra sidan??. Efter en svettig överfart så kom vi fram till bommen på andra sidan fjället. Som tur var så fanns möjlighet att göra en väg förbi bommen även på den här sidan då en eventuell tillbakaresa över fjället var otänkbar med all snö som vräkt ned.

Gashäng:
Väl nere i Gudbrandsdalen så avtog snöovädret och åksuget började återkomma efter den nervpåfrestande fjällövergången. Vi åkte mindre vägar norrut i dalen för  att få den isiga vägbeklädnaden som våra fulldubbade lok så väl behöver. Jag tycker att jag börjar få in snitsen med att åka på bredsladd med Suzukin och ser att de övriga har stannat lite längre fram och tänker att nu ska debutanten briljera. Jag håller gashandtaget i ändläget och trottlarna är öppna fullt när varvräknaren närmar sig rött. Jag närmar mig de andra och släpper snabbt gashandtaget för att bromsa upp cykeln i en snygg entré. Men trottlarna är fortfarande fullt öppna och jag passerar publiken med en panikvrålande Suzuki. Det kastar mig fram och åter på vägen och med tur så kommer jag åt dödaren som sitter innanför gashandtaget och får stopp på cykeln. Pulsen är hög och svettningarna rinner från pannan. Efter detta så är inte trottlarna i ändläget något mer på denna resa.    

Extra mil:
Efter både vurpor, reparationer, laglöshet och gashäng så känns det underbart att få komma fram till Rondane högfjällshotell och en varm bastu, pils och mat. Jag och kompisen som åker efter mig kommer lite efter de andra då min högra hand inte vill vrida gashandtaget så mycket som krävs för att hinna med de andra. När vi har ca 5mil kvar till den varma bastun så kommer vi till en vägkorsning och jag vänder mig om och tittar på kompisen som vinkar att vi ska köra rakt fram. Vi drar iväg i mörkret ochefter ca 2 mil vänder jag mig om och kompisen vinkar fortfarande rakt fram. När vi åkt 5mil så tar vägen slut och övergår i ett skidspår. Vi stannar och jag tittar på kompisen. ”Fan de måst ha ble fel” säger han med den grova  värmländskan.

Vi vänder om och åker tillbaka till korset som vi var vid 1 tim tidigare, kompisen säger ”vi skull ju svängt höger”. När vi  01.00 på natten svänger upp på planen framför hotellet så kommer de övriga nyätna/druckna medresenärerna samt många av krystallträffens gäster fram och frågar vad som hänt. Debutanten (jag) säger då med sin kaxiga grova värmländska ”de va så gött oh åk så vi tog öss en extra tur” varvid vissa såg lite imponerade ut. Man får lov att säga att efter en sån här resa så blir även en debutant mer garvad.

Hemresan avlöpte utan större incidenter och debutanten blev biten på vinteråkning och bytte sin Suzuki mot en toppmodernKawasaki Z1300 som fortfarande behagar sin ryttare med häftiga uppställ. Väl mött på någon isig vinterväg.

Den Norska mc-träffen Krystallrally anordnades första gången på Femundsenden 1970. Därefter har den varit varje år utom 1974 då oljekrisen tog världen i sitt grepp. I år var det således 40-års jubileum och träffen anordnades på Osets högfjällshotell på Golsfjället 9-13 feb. Vi var 5 motorcyklister från Hagfors som tidig fredag morgon hade packat våra cyklar med diverse utrustning som behövs för en vinterfärd. Snöstormen var ett faktum och det hade kommit 3dm på 1,5 dygn. Vi åkte på lite olika typer av hojar Ducati Hypermotard, Kawasaki Z-1300, KTM 950 Enduro, Husqvarna 450 och Yamaha 450. Vi kör med fulldubbade crossdäck vilket gör att mindre vägar måste uppsökas för att kunna få fäste. GPS-rutt hade planerats tidigare i datorn och många små vägar tagits fram. Det som är ett problem är att inte GPSen vet vilka vägar som är plogade. Vi tog flera avkrokar där vi sedan fick vända pga ej plogade vägar. Ofta var vägarna fram till platsen för vändning helt underbara och felkörningen spelade inte så stor roll då vi fick möjligheten att åka vägen en gång till. Vi anlände till hotellet 20,50 fredag kväll och fingrarna hade börjat att stelna till. Termometern stod på –20 och heldagskörningen började att ta ut sin rätt. Restaurangen stängde egentligen 21.00 men med lite övertalning så höll de öppet så att vi efter snabb omklädning kunde avnjuta en underbar middag och några pils. Efter många pratstunder med träffkompisar så började den långa dagen ta ut sin rätt och hotellets säng blev inbjudande.

Lördag morgon, drar undan gardinen och möts av en fjälltopp som precis blivit upplyst av morgonsolen. Vilken underbar syn! Passerar som alltid termometern på väg mot frukosten. –25 Brrr. Lördagen ägnas mycket åt att titta, diskutera, skruva, starta och njuta motorcyklar. De flesta mc-märken finns representerade på parkeringen så som HD, Ural, BMW, Honda, Kawasaki, KTM, Suzuki, Corda, Moto Guzzi, Aprilia,mm.

Det är märklig syn att se en HD med sidovagn som ska försöka starta i –25. Några vana krystallister ställer ett medtaget primuskök under motorn och kan på så sätt värma upp motorn och oljan så att maskinen hoppar igång. Det gäller bara att inte elda så hårt så att cykeln brinner upp.

Vid hotellet finns ett garage som de flesta Krystallister helst inte vill bruka då det är en ”sport” att ha hojarna ute. Detta år var det dock många som såg sig tvingade att få in cyklarna i värmen då de inte ville starta pga den hårda kylan.

Under lördagskvällen så var det samling och 3st gratulerades som varit på alla 40 krystallträffar vilket är oerhört imponerande. Därefter spelades det upp till dans och de lurviga svingades.

Det är många olika nationaliteter som besöker träffen år efter år, tyskar, holländare, fransmän, italienare, norskar, svenskar, finländare och spanjorer. I år var deltagarantalet ca 180 personer.

På söndagen var det dags för hemfärd och när termometern kontrollerades så var det –30 gr. Bland de som inte åkt i riktigt kallt väder tidigare blev det lite oroligt när inte utrustningen provats. Plagg på plagg, lager på lager trycktes på kroppen, det gäller att ha så många lager som möjligt för att hindra kylan. Det är otroligt att det går så bra att åka 50 mil i –30gr på motorcykel. Vi åkte på de små vägarna även hemåt och adrenalinet pumpade ut i kroppen mer och mer desto kurvigare det var. När vi stannar för att diskutera framfarten så har alla mungiporna vid örsnibbarna och ingenkan riktigt förstå varför!!

Väl hemma i Värmland tillbaka så konstaterades att ingen blivit avskräckt för resan utan vi tar nya tag nästa år på det 41:a Krystallrallyt.

Väl mött!

Läs mer om träffen på www.krystallrally.no